Det är arbetarklassens ungdom som betalar pensionerna för rika, äldre parisare
Valet av den socialistiska borgmästaren Emmanuel Grégoire i Paris och den vänsterhårda borgmästaren La France Insoumise (LFI) Bally Bagayoko i Saint-Denis, Paris största förort, avslöjar mycket om huvudstadens gentrifiering, den resulterande geografiska segregationen och dess skadliga ekonomiska effekter.
Denna situation har rötter i 1800-talet och separatismen hos invånare i välbärgade parisiska stadsdelar (7:e, 8:e och särskilt 16:e arrondissementen) gentemot de "farliga klasserna".
Fientligheten från en del av den politiska och mediemässiga klassen mot den administrativa regionen Seine-Saint-Denis är en blandning av rasism och klassförakt, där man ignorerar hur dess arbetarklassungdom finansierar pensionerna för rika, äldre parisare och ger dem den vård de behöver på ålderdomen.
Historien visar att den ekonomiska och sociala integrationen av denna ungdom är en förutsättning för Frankrikes ekonomiska framgång.
Det är omöjligt att reflektera över dessa frågor utan att ha läst
Le capital d'une capitale, 200 ans de richesses et d'inégalités à Paris ("Huvudstaden i en huvudstad: 200 år av rikedom och ojämlikhet i Paris") av Gilles Postel-Vinay (School for Advanced Studies in the Social Sciences, EHESS)
och Jean-Laurent Rosenthal (California Institute of Technology), som undersöker ackumuleringen av privat förmögenhet i Paris under de senaste två århundradena.
Pierre-Cyrille Hautcœur Le Monde 13 april 2026
Kommentarer