Leta i den här bloggen

2008-10-31

Anders Isaksson: Krisen är inte någon naturkatastrof

Man kan drabbas av en nauturkatastrof av typen tsunami. Men dagens finaskris är ingen naturkatastrof, den är skapad av människor. Därför avvisar Anders Isaksson i sin kolumn i DN i dag 31/10 2008 uppfattningen att det skulle vara mer ädelt att söka förklaringar än att peka ut syndabockar.

En av dagens "usual suspects" Alan Greenspan har t ex använt förklaringen 'credit tsunami'.

Det hänger naturligtvis ihop. Frågan om vilka felaktiga beslut som ledde till krisen leder ofrånkomligen och med rätta till frågan om vilka personer som fattade dessa felaktiga beslut. 

Inte heller krisen 1992 var någon naturkatastrof. Assar Lindbeck har emellertid velat framställa saken som så. 

Han skrev, häpnadsväckande, så här:

"/att/ de ekonomiska problemen inte endast, eller ens i första hand, härrör från ekonomisk-politiska missgrepp, som hade kunnat undvikas med skickligare politiker, experter och ämbetsmän."

2008-10-28

Innan politikerna börjar göra om kapitalismen bör de undvika en global nedgång, anser Jeffrey Sachs


Jeffrey Sachs, legendarisk ekonom, nu bl a rådgivare åt FNs generalsekreterare, ger i Financial Times sitt bästa recept för hur vi skall undvika en global ekonomisk nedgång. 

Han undviker D-ordet men konstaterar att en nedgång i USA inte kan undvikas, detta eftersom de amerikanska hushållen inte kan fortsätta med att konsumera för mer än sina inkomster. 

Man erinrar sig Herbert Steins kloka ord: "If something cannot go on for ever, it will stop".

Man kan då också tänka på den svenska bankinspektörens ord om att "det är svårt att vara olyckskorp när allt går som smort".

Några andra länder som också blåst upp sina huspriser kommer också att gå in i recession, Australien, Storbritannien, Irland och kanske, skriver Sachs, (säkert, tror jag) Spanien.

Man skall försöka undvika att säga, vad var det jag sade, men jag kan inte undvika att hänvisa till min fråga "Kan man undvika recession i USA när man måste minska importen med 600 miljarder dollar?" på Nationalekonomiska Föreningen 30/11 2004


Läs mer om debatten om huruvida och i vilken grad  


2008-10-26

Skall Urban Bäckström och Svenskt Näringsliv tvingas göra en pudel?

- Nu är lågkonjunkturen här. Vad bör vi då göra? Öka statsutgifterna, naturligtvis.
Det skriver Stefan de Vylder i dag på SvD Brännpunkt 26 oktober 2008


Jag har följt Stefans skriverier sedan början på 1980-talet eftersom vi båda följde den dåvarande skuldkrisen för Mexiko, Argentina och många andra länder som då hade givits alltför stora lån av världens banker.

Han är duktig, Stefan.

Ett exempel på det är att han, faktiskt, skrämmande nog, är den förste i världen som kommit på ett avgörande, inbyggt och ofrånkomligt fel med valutaunioner typ EMU.

Om det skrev han i en lysande artikel i Göteborgs-Posten 2002-10-22.

Han hade nämligen kommit på följande enkla (i efterhand) sak:

"Det faktum att den nominella räntan är gemensam i en valutaunion innebär automatiskt att realräntan blir lägst i de länder som har den högsta inflationen, det vill säga de som skulle behöva en hög ränta, och högst i de länder som skulle behöva stimulera ekonomin."


Riksbankschefen Urban Bäckström, utsedd under Bildt-regeringen, fick sitta kvar när hrr Göran Persson och Kjell-Olof Feldt hade tagit över. Lydigt höll han räntan uppe, trots att kronan flöt.

Med detta som merit blev han VD på Svenskt Näringsliv.

Häromsistens kritiserades regeringen av Stefan Fölster, chefekonom på Svenskt Näringsliv.

- Ett stimulanspaket för ekonomin borde redan ha satts in i år. Att Anders Borg inte agerat tillräckligt snabbt beror på att han har haft en övertro på den svenska ekonomin, säger Stefan Fölster, chefekonom på Svenskt Näringsliv.

Källa: DN ekonomi sidan fem, 12 september 2008 (ej på nätet)

Det låter ju klokt.

Dessvärre, för Fölster och Bäckström, står förslaget i strid med Svenskt Näringslivs fundamentalistiska policy.

Svenskt Näringsliv skrev nämligen dessa anmärkningsvärda ord:

"Vi anser att aktiv stabiliseringspolitik inte skall bedrivas."

Det skrev man i sitt remissvar på SOU 2002:16, Stabiliseringspolitik i valutaunionen. 

Det var ett inlägg i debatten inför folkomröstningen om EMU, där Svenskt Näringsliv var ledande på Ja-sidan med ingen mindre än PJ Anders Linder, nu på SvD, som misslyckad kampanjgeneral.


Nu är frågan om Urban Bäckström, Stefan Fölster och Svenskt Näringsliv står fast vid denna uppfattning eller om de skall göra en helomvändning medelst pudel för att inte längre framstå som extremistiska fundamentalister i en tid när världens alla regeringar gör allt de kan för att stimulera sina ekonomier.

De kommer dom nog att göra. Urban Bäckström och Stefan Fölster har nog inga problem med att byta uppfattning om det behövs.

Ett exempel på det är Stefan Fölsters helomvändning om EMU. När han fick sin lön från Svensk Handel skrev han och varnade för den EMU-anslutning han senare som anställd hos Svenskt Näringsliv propagerade för.

Någon, vem det nu kan vara, hade tipsat Dagens Industri om Fölsters helomvändning och Fölster hamnade på löpet.



2008-10-24

Den japanska yenen skvalpar - Börsen i Tokyo störtdyker

Valutarörelserna har den senaste tiden varit mycket stora. Hela världsekonomin stormar och alla valutor skvalpar.
Dollarn stiger mot de flesta andra valutor, däribland mot Den Gemensamma Valutan, euron, som i sin tur stigit mot bl a den svenska kronan.
Men den valuta som har stigit mest är den japanska yenen. Varpå börsen i Tokyo har närmast havererat.
Det är svårt att överdriva betydelsen av dollarkursen för den svenska exportekonomin. Ingen på Volvo är ledsen över den stigande dollarkursen. Vad en svensk regering kan göra för åtstramning, stimulans eller AMS-insatser debatteras under stora åthävor men är i huvudsak av symbolisk betydelse i jämförelse med tsunamin från värlsekonomin.
- Finanskrisen har gjort kronan till en skvalpvaluta. Försvagningen av kronan är ett faktum, men orsakerna förblir höljda i dunkel, skrev Johan Schück i går. 
- För tio år sedan talade Carl Bildt om kronan som en "skvalpvaluta". Nu får han rätt, oavsett hur det förhöll sig på den tiden.
Vad Johan Schück menar med detta, att Bildt har fått rätt oavsett hur det förhöll sig, är för mig höljt i dunkel.
Dollarn står i skrivande stund i 7:84, mot cirka 6 kronor för några månader sedan. Vi har flera gånger tidigare sett stora svängningar, t ex i början på 1990-talet. Man bör erinra sig att dollarn då gick ned från 9:40 till 5:30 med sedvanliga katastrofala effekter för den svenska ekonomin.
Det var den kursen som Carl Bildt m fl till varje pris ville försvara. 
Om den svenska ekonomin i dag har bekymmer när dollarn står i 7:84 är det lätt att föreställa sig vad som skulle hända om dollarn åter sjönk till 5:30, vilket dessvärre nog kommer att ske.

2008-10-22

Finanskrisen tilltar i styrka


Fastighetsprofessorn Hans Linds egna "sketna radhus i Farsta" har mer än tredubblades i värde från 800.000 kr för tio år sedan till 2,4 Mkr för en månad sedan.

- "Det här kan bara inte fortsätta", tänkte fastighetsprofessorn, enligt Dagens Industris duktiga reporter Linda Öhrn, i dag 2008-10-22.

Man borde fundera över att inte ens fastighetsprofessorn själv sålde i tid.

Läs mer här

CNBC meddelar att 12 miljoner amerikanska husägare bor i hus som är belånade över marknadsvärdet. Vid slutet av förra året var siffran 6,6 miljoner.

Det är det som Problemet och roten till allt ont på finansmarknaden säger Mark Zandi, chefsekonom hos Moody's Economy.com.


Fed har utlovat 540 miljarder dollar för att köpa upp kortfristiga fordringar från penningmarknadsfonder som drabbats av uttag från andelsägarna.
Det är kanske bra att det görs, men nog är det alarmerande att det behövs.

Read more about it here

Själv hade jag häromdagen en artikel i Barometern om finanskrisen där jag försökte förklara för mig själv och läsarna vad som pågår.

Du kan läsa artikeln här


Vi lever, som kineserna säger, i intressanta tider.




2008-10-18

"en verktygslåda som står till medlemsländernas förfogande"


- Det ofta förlöjligade EU visade sig ha den verktygslåda som behövdes för att mota finansmarknadernas hotande härdsmälta, skrev den vanligtvis mycket kunniga Ingrid Hedström i DN 14/10 2008.

- Aldrig någonsin har jag sett Europa styras med en sådan intensitet, sade Eurogruppens ordförande Jean-Claude Juncker, premiärminister i Luxemburg, som arbetat med den europeiska integrationen sedan 80-talet.

"Jean-Claude Juncker talade om räddningsplanen som "en verktygslåda som står till medlemsländernas förfogande". I söndagskvällens svenska partiledardebatt användes ordet "verktygslåda" också flera gånger av den svenska alliansregeringens partiledare" skrev Ingrid Hedström.

Ja, dom är ju vana vid att likt papegojor upprepa vad som sägs i Bryssel utan att särskilt noga kolla sanningshalten.

Nyckelmeningen, som det alltid är roligt att leta efter, var "en verktygslåda som står till medlemsländernas förfogande".

Just precis. EU hade som union ingenting att ställa upp med. De åtgärder som vidtogs efter mötet, där Gordon Brown från England utanför Euron, var tongivande, gjordes av medlemsländernas regeringar. Inte av EU, inte av EU-kommissionen, inte av EU-rådet.

Och skamligt nog pladdrar den svenska alliansregeringens partiledare på om hur mycket EU har betytt nu i finanskrisens dagar.

Men dom kanske är så okunniga att dom inte inser att dom pratar strunt. Lika glatt som Maud Olofsson brukar göra.

Ständigt är hon lika glad och pigg. Vare sig hon är för kärnkraft eller emot, vare sig hon är mot EMU eller för.

Gladd och pigg är hon ständigt.

Man blir så trött.

Carl Bildt, Bo Lundgren och Finanskrisen


Vårt lands stämma i världen, Carl Bildt, har i bland annat The Arab Times skrutit om sina insatser som regeringschef under den svenska krisen 1991–1994, skrev finansmannen 

- USA kan rida ut den finansiella stormen om man följer erfarenheterna från den svenska kreditkrisen (US can ride out financial turbulence if it follows lessons of Swedish crunch), 
skrev Carl Bildt blygsamt. Läget var allvarligt i Sverige; Bildt erinrade om att "Five out of seven of Sweden’s largest banks, covering 90 percent of the market, were de facto insolvent".

Hans tilltro till USA är fortfarande pinsamt hög: "in its real economy the fundamentals are still very strong".

Jag har tidigare på denna blog kommenterat att Carl Bildt försöker få ära för det misslyckade kronkursförsvaret

Ja, kanske någon invänder, men det var kanske inte i första hand kronkursförsvaret, utan bankgarantin, som Bildt anser vara en förebild i dessa tider. 

Men inte heller om detta har Bildt någon större ära att hämta.

Förre statsministern, vid den aktuella tidpunkten oppositionsledaren, Ingvar Carlsson, har i sin bok ”Så tänkte jag” (sidan 492) berättat om vad som som hände under förhandlingarna med Carl Bildt om det första krispaketet 1992.

- Det skar sig åter när Allan Larsson krävde att vi också skulle diskutera krisen i banksystemet. Av någon outgrundlig anledning var Carl Bildt helt emot att denna viktiga fråga alls skulle behandlas vid våra överläggningar. Jag fick intrycket att han inte ansåg att det finansiella systemet var något problem. Han blev alltmer irriterad över att den socialdemokratiska sidan ägnade sig åt vad han uppfattade som något ovidkommande. 

Det kändes märkligt, skriver Ingvar Carlsson, att statsministern inte tycktes medveten om att vi satt med en tickande bomb och att en uppgörelse mellan oss skulle vara ofullbordad om vi inte förmådde skapa förtroende för bankernas förmåga att stå för sina åtaganden. 

- Carl Bildt fortsatte att hävda att det inte rörde sig om någon bankkris utan bara en Nordbankskris. Det var synd att statsministern i det läget blockerade en uppgörelse om bankerna...

- Verkligheten trängde sig emellertid på. Några dagar senare träffades en uppgörelse som i realiteten räddade bankerna och kreditinstituten från kollaps. Staten ställde upp med långtgående garantier för att bankerna skulle uppfylla sina förpliktelser.

Till detta kan man kommentera att Bo Lundgren nog har mera rätt att ta åt sig äran för bank-krisens lösande, tillsammans med Stefan Ingves, då chef för den bankstödsnämnd där Odd Engström var ordförande och som hade en s-ledamot som hette Göran Persson.

Bo Lundgren borde få mer ära för detta, liksom Carl Bildt borde få mera skam för det fortsatta och misslyckade och feltänkta kronkursförsvaret. 

Man bör även i dessa dagar erinra om att Första Sparbanken av Bildt och Lungren, Beatrice Ask  och Mats Odell m fl fick ett lån där ränteeftergiften gav en gåva på en miljard kronor. Pengarna har inte återbetalats till Skattebetalarna utan väl av Swedbank i stället investerats i köpcentra och spekulativa bostadsbyggen i Baltikum.

Bankräddningen var således inte gratis.

Man bör också påminna om att Bildt och Lundgren, vid Out-bailningen av Nordbanken, blev de enda i världen som har bailat ut även aktieägarna. Detta för att undvika att Bildt-regeringen skulle hamna inför domstol för att deras prospekt vid privatiseringen av delar av Nordbanken varit missvisande.

Sanningen segrar bland bilor och svärd, väl?


2008-10-14

USAs helomvändning om banksocialisering

Den amerikanska regeringen, och alla andra, har gjort en häpnadsväckande helomvändning om sättet att rädda, eller snarare återuppväcka från det döda, det internationella finanssystemet.

Vi kommer alla ihåg hur alla, nästan alla, fasade av chock och förakt över de medlemmar av det amerikanska representanthuset som röstade nej till förslaget från den amerikanska finansministern Paulson, understödd av president Bush och presidentkandidaterna Obama och Mccain. Förslaget var att han, Paulson skulle få fria händer att med 700 mrd dollar köpa upp, till ett pris han själv bestämde, bankernas dåliga krediter.

Oj, oj, vad det ojades över att förslaget röstades ner. Nu visar det sig att det nya förslag som senare antogs innehöll den klausul som nu alla, nästan alla, hyllar som Den Enda Vägen, nämligen att gå in med aktiekapital i bankerna i stället för att köpa upp deras nödlidande fordringar.

Det är en häpnadsväckande omsvängning som har skett.

Det är många som hyllade Paulsons första förslag och som nu lika glatt hyllar Paulsons andra förslag som borde fråga sig: Hur kunde jag vara så dum?

Men dom är väl vana vid att vara dumma? Eller snarare okunniga. För hur skall en enkel ledarskribent på Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet kunna vara insatt i allting.

Tur att internet finns så att man har större möjlighet att förstå hur världen verkligen är.