Englund

The Italian Grand Prix takes place this weekend at Monza, arguably the most historic venue on the calendar. Monza has hosted Formula 1 races more times than any other circuit, staging grands prix in all but one year since the inaugural season in 1950. Ferrari's Giuseppe Farina (nearest the camera), Maserati's Juan Manuel Fangio and Ferrari's Alberto Ascari, on the far side, line up before the start of the 1953 race. These three men shared the first eight Formula 1 world championships.   https://www.bbc.com/sport/formula1/articles/ckg8w8qj5z9o Valets viktigaste fråga präglas av felaktig information I en medievärld där vetenskap reduceras till åsikter och konkurrerar med sociala mediers ekokammare behöver Sverige ett nationellt informationsunderlag om klimatkrisen, skriver Johan Rockström, chef för Potsdaminstitutet för klimatforskning (PIK). DI  26 augusti 2026 https://www.di.se/debatt/valets-viktigaste-fraga-praglas-av-felaktig-information/   Europe; Record heat with...

  Lars Ring SvD 2025-12-07 https://www.svd.se/a/V6RRO1/das-kapital-pa-dramaten-i-regi-av-orjan-andersson-recenseras Problemet med kulturen i Sverige är att det inte finns tillräckligt mycket bra kultur för att fylla alla kultursidor i tidningarna och alla kulturprogram i SvT och Radion. https://englundmacro.blogspot.com/2020/05/problemet-med-kulturen-i-sverige-ar-att.html

En ny, aktualiserad och intressant tolkning https://www.ostgotateatern.se/pa-scen/den-goda-manniskan-i-sezuan B recht skrev en moralitet som till att börja med ofta spelades som en marxist-leninistisk grundkurs.  ”Den goda människan i Sezuan” ger publiken en ”ny” Bertolt Brecht, inte så kantigt överpedagogisk, inte så programmatiskt sträng. Nej, Sara Gieses iscensättning leker sig igenom texten, ibland medvetet lojt och tillbakalutat, ibland skojigt absurt med starka känslor. Den liksom ömsom dräller, och skär. Skojar och gisslar. Scenografen Siri Areyuna Wilhelsson har satt en enorm, rörlig sol över scenen. Den får mig att tänka på konstnären Olafur Eliassons installation ”The weather report” på Tate för ett antal år sedan.  Solen gassar över Sezuan, det antingen ösregnar eller så är staden drabbad av torka. Lars Ring Publicerad 2024-02-18 https://www.svd.se/a/bgE31k/recension-pa-ostgotateatern-blir-brechts-goda-manniska-lekfull Sichuan  https://en.wikipedia.org/wiki/Sic...

 Nej Stuart Meyers verk på Liljevalchs vårsalong 2024. Foto: Mattias Lindbäck Recension: Liljevalchs Vårsalong 2024 höjer ambitionsnivån | SvD

For half a century, Höfer has travelled the world creating inscrutable images of empty museums, libraries, cathedrals, grand cafés and theatres FT 19 February 2022 https://www.ft.com/content/95d06e48-6bae-4452-914a-9e639b6784f0

Kristina Sandberg nådde den stora publiken med trilogin om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik. I nya -självbiografiska - En ensam plats skriver hon om den stressiga, slitsamma tiden efter framgångarna med Maj, om hur hennes pappa hastigt dör och hon själv får ett svårt cancerbesked.  2014 kom Pooneh Rohis hyllade debutroman Araben. Hennes nya roman, Hölje, skildrar nyförlösta Monas mardrömslika upplevelse. Panelen läser Hjalmar Gullberg och veckans följetong handlar om Fröding och sedlighetsåtalet mot dikten En morgondröm. På scen: Miss Li.  https://www.svtplay.se/video/30983466/babel/babel-sasong-33-kristina-sandberg-pooneh-rohi-miss-li

Tone Schunnesson (född 1988) har gått på Biskops Arnös författarskola och läser nu filosofi på Södertörns högskola. ”Tripprapporter” är hennes debut.  En barndom bland missbrukande vuxna och en vuxentillvaro kantad av stölder, knark, och onani framför webbkameran.  Det är ont om ljusa minnen då huvudpersonen i Tone Schunnessons debutroman blickar bakåt. Befriande, men också spretigt och osammanhållet skriver Viola Bao om ”Tripprapporter”: - Problemet är att jag inte riktigt får någon djupare förståelse eller känsla för huvudpersonen. Ångesten eller smärtan gestaltas inte tillräckligt djupgående för att jag ska förstå vad som lockar i det destruktiva, och inte heller det sublima i ruset. En historia om hennes avgörande relation till pappan flimrar förbi tillfälligt, men får inte förankring i texten. Det finns ingen framåtrörelse, ingen inre utveckling eller brytpunkt, inga lärdomar dras av något, vilket gör texten statisk och monoton. Viola Bao SvD 2016-9-05 https://www.svd.se/...

Är slutet nära för den litteratur vi alla har vuxit upp med – en värld med förlag, recensioner, krav på originalitet och konstnärlig frihet och oberoende? Måns Wadensjö SvD 10 mars 2021 Detta är en understreckare https://www.svd.se/litteraturens-slut-kan-oppna-for-nya-former Hans tidigare artikel https://www.svd.se/inte-ens-jag-sjalv-vill-lasa-bocker-som-mina Happy Jankells debutroman ”Livlina” är en nästan fyrahundra sidor lång skildring av Livs problem med hälsoångest Liv bor i Stockholms innerstad men deltar knappt i livet omkring eftersom hon oroar sig så starkt för sin hälsa. Utöver jobbet på fiket är hon mest hemma med ångesten, redo att åka till akuten. Hon kontrollerar sin fysik, hetsäter och skär sig. SvD 10 mars 2021 https://www.svd.se/potentialen-slarvas-bort-i-jankells-debut

Men eftersom många människor försörjer sig på detta och dessutom av sig själv och en del andra människor anses lite finare fortgår detta.  Det är som Det LitterärIndustriella komplexet Rolf Englund på Facebook 6 maj 2020 Det LitterärIndustriella komplexet

Jag inmutar nu detta begrepp. Det skrivs en massa romaner och andra böcker som det skall skrivas och kommenteras om. Detta skapar jobb och inkomster och social status åt många människor som hade kunnat göra något mer samhällsnyttigt. Ofta försörjs de av skattepengar. Flaggskeppet är givetvis Babel . Se även Det Militärindustriella komplexet

Malin Axelsson, ny chef för Radioteatern, romandebuterar med ”Anropa” – en surrealistisk bok om en kvinna som vill skriva men i stället umgås med apor.  Eller är det kanske män? Det skulle kunna vara männen som är apor; Axelssons roman som en konfrontativ uppgörelse med manssamhället och mannens tolkningsföreträde. Ytterst är nog apan  ändå en sinnebild för människan. Och jagets upplevelse av att befinna sig i en värld full av apor handlar både om förfrämligande och gemenskap.  ”Anropa” är inte bara en roman för oss som håller i den, den behandlas också som text i själva romanen, i vad jag ser som ett försök att plocka sönder litteraturens själva villkor.  Detta är skrivet av  Therese Eriksson,  litteraturkritiker och kulturskribent ,   SvD Kultur 14 september 2015