Det kommande året är väl då vårt land skall ta ett stort steg in den nya tidsåldern. Då vi går från industriproduktion (Saab Turbo) till tjänsteproduktion (servera Latte). Läs gärna mer om globaliseringsens tråkiga sida, det som på ekonomspråk kallas faktorprisutjämning.
Ett annat tråkigt ord som ekonomerna kommer att använda nästa år är Deleveraging. Det är motsatsen till den tidigare processen när man ökar sitt leverage (köper aktier på lånta pengar och tjänar på värdestegringen eller när man höjer sitt huslån och köper en segelbåt).
Nu skall vi göra det omvända, sänka vår belåning. Trist om man skulle behöva sälja segelbåten bara för att amortera på huslånet. Nej hu, det skjuter vi upp så länge vi kan.
Deleveraging var ordet.
Och så allt tjat om Finanskrisen. Är inte den över?
Nä.
Som Martin Wolf nyligen skrev i en av sina veckovisa lysande artiklar så har ekonomerna lyckats undvika den stora katastrofen. Patienten överlevde men ligger fortfarande med Life Support på intensiven.
Hur kunde det gå så här illa?
Några svar har jag samlat här
Det blir nog inget Gott Nytt År.
Men vi kan glädja oss åt att 2010 sannolikt blir avsevärt bättre än 2011.
2009-12-31
2009-12-17
Hela mitt liv har jag klippt och sorterat i högar
När jag var fem år eller så satt jag vid mitt lilla bord och klippte ut saker ur tidningar, sorterade dem i högar. Så har mitt liv fortsatt.
På Utredningsbyrån för Samhällsfrågor, Timbros föregångare, gjorde jag inte bara vanliga utredningar utan även många s.k. klipputredningar. Jag letade upp artiklar ur pressen i ett ämne och häftade ihop dem. Då fanns inte internet och jag har således ägnat en stor del av mitt yrkesverksamma liv åt att bläddra i tidningsbuntar, ofta förgäves.
Sedan 1995 har jag övergått till att bläddra via internet, klippa ut (Copy and Paste), sortera och i stället för att kopiera med det som förr hette fotostatmaskin, lägga ut det på mina sajter.
Till vilken nytta är då detta?
Det är inte lätt att veta.
Låt oss som exempel på hur det är tänkt ta nyheten om att Ben Bernanke av Time har utsetts till Årets Person /Person of the Year (formerly Man of the Year)/.
Då lägger jag den nyheten på min sida för Ben Bernanke.
Nyheten hittade jag hos Tim Iacono som erinrade sig att Alan Greenspan, inte längre avgudad, fick denna utmärkelse 1999, tillsammans med Robert Rubin och Larry Summers.
Det var för att man då ansåg att dessa personer räddat världen undan en finansiell härdsmälta, i samband med Asienkrisen och Rysslandskrisen (som båda förorsakats av fasta växelkurser och stora utlandslån, som i Sverige 1992).
Det kan vara till hjälp för mig själv och andra som undrar hur saker och ting hänger ihop.
Och så får jag utlopp för min medfödda instinkt att klippa, sortera och lägga i högar.
2009-12-05
Lars Calmfors har rätt
Det fanns en tid när detta budskap kunde framföras:
"Svenskt Näringsliv avstyrker det föreslagna finanspolitiska rådet.
Det finns inget behov för ett sådant eftersom vi anser att aktiv stabiliseringspolitik inte skall bedrivas."
Det framfördes som en del av Svenskt Näringslivs argumentation för EMU - om man inte har en egen valuta är det ju hart när omöjligt att bedriva för en stat att bedriva en egen stabiliseringspolitik - och då var det ju logiskt, ehuru absurt felaktigt, att driva linjen att någon aktiv stabiliseringspolitik inte skall bedrivas.
När finanskrisen kom gjorde man en helomsvängning, dock utan att göra en pudel.
Svenskt Näringsliv bytte bara uppfattning 180 grader utan att ändra en min.
Stabiliseringspolitiken har två medel, räntan och statsutgifterna.
Nu har man världen över sänkt räntan till nära noll. Det är bra för bankerna som därigenom kan tjäna stora pengar. Det är ju bankerna som har rätt att låna dessa billiga pengar hos centralbankerna. Det är det som är det fina med att vara bank.
Det är också bra för de som har stora lån, t ex villaägare och brf-ägare.
Ju större lån, desto bättre är det.
Slopas samtidigt fastighetsskatten blir det bingo.
Jag tycker det är skriande uppenbart att räntan världen över är för låg och att en större del av stimulanserna borde ske via finanspolitiken.
Men väljarna och därmed deras medlöpande politiker är rädda för budgetunderskott och vill hellre att villaägarna skall låna än att staten skall göra det.
Strategin synes vara att det gäller att stabilisera, helst höja, villapriserna så att konsumenterna främst i USA skall återgå till att konsumera med lånta pengar, dvs just det som ledde fram till katastrofen.
Detta kan inte vara klokt.
Finanspolitiska Rådets chef Lars Calmfors är inne på liknande tankar:
- Lars Calmfors budskap är: Riksbanken måste agera. Annars hotar en bolånebubbla
Calmfors tycker att den svenska exitstrategin ska ske i en annan tågordning än i andra länder.
Först räntehöjningar och först senare en nedtoning av statliga stimulansåtgärder, inte tvärtom.
SvD E24 2009-12-04
– Finanspolitiken kan vara expansiv längre och det verkar regeringen vara inne på.
Men jag anser att Riksbanken bör lägga om sin bana tidigare än de har angivit, säger Lars Calmfors.
Full text
Inom Finanspolitiska Rådet verkar det ha skett en rejäl omsvängning. Om deras tidigare inställnig skrev jag på denna blog:
- Vilken roll bör finanspolitiken spela för stabiliseringen av konjunktursvängningar?
Det var den fråga som ställdes på seminariet den 29 januari 2008.
Svaret var nog egentligen "ingenting", vilket överensstämmer med den senaste versionen av den etablerade visheten.
Läs mer om Stabiliseringspolitik här
Läs mer om Lars Calmfors här
"Svenskt Näringsliv avstyrker det föreslagna finanspolitiska rådet.
Det finns inget behov för ett sådant eftersom vi anser att aktiv stabiliseringspolitik inte skall bedrivas."
Det framfördes som en del av Svenskt Näringslivs argumentation för EMU - om man inte har en egen valuta är det ju hart när omöjligt att bedriva för en stat att bedriva en egen stabiliseringspolitik - och då var det ju logiskt, ehuru absurt felaktigt, att driva linjen att någon aktiv stabiliseringspolitik inte skall bedrivas.
När finanskrisen kom gjorde man en helomsvängning, dock utan att göra en pudel.
Svenskt Näringsliv bytte bara uppfattning 180 grader utan att ändra en min.
Stabiliseringspolitiken har två medel, räntan och statsutgifterna.
Nu har man världen över sänkt räntan till nära noll. Det är bra för bankerna som därigenom kan tjäna stora pengar. Det är ju bankerna som har rätt att låna dessa billiga pengar hos centralbankerna. Det är det som är det fina med att vara bank.
Det är också bra för de som har stora lån, t ex villaägare och brf-ägare.
Ju större lån, desto bättre är det.
Slopas samtidigt fastighetsskatten blir det bingo.
Jag tycker det är skriande uppenbart att räntan världen över är för låg och att en större del av stimulanserna borde ske via finanspolitiken.
Men väljarna och därmed deras medlöpande politiker är rädda för budgetunderskott och vill hellre att villaägarna skall låna än att staten skall göra det.
Strategin synes vara att det gäller att stabilisera, helst höja, villapriserna så att konsumenterna främst i USA skall återgå till att konsumera med lånta pengar, dvs just det som ledde fram till katastrofen.
Detta kan inte vara klokt.
Finanspolitiska Rådets chef Lars Calmfors är inne på liknande tankar:
- Lars Calmfors budskap är: Riksbanken måste agera. Annars hotar en bolånebubbla
Calmfors tycker att den svenska exitstrategin ska ske i en annan tågordning än i andra länder.
Först räntehöjningar och först senare en nedtoning av statliga stimulansåtgärder, inte tvärtom.
SvD E24 2009-12-04
– Finanspolitiken kan vara expansiv längre och det verkar regeringen vara inne på.
Men jag anser att Riksbanken bör lägga om sin bana tidigare än de har angivit, säger Lars Calmfors.
Full text
Inom Finanspolitiska Rådet verkar det ha skett en rejäl omsvängning. Om deras tidigare inställnig skrev jag på denna blog:
- Vilken roll bör finanspolitiken spela för stabiliseringen av konjunktursvängningar?
Det var den fråga som ställdes på seminariet den 29 januari 2008.
Svaret var nog egentligen "ingenting", vilket överensstämmer med den senaste versionen av den etablerade visheten.
Läs mer om Stabiliseringspolitik här
Läs mer om Lars Calmfors här
2009-12-04
Får Karolina Ekholm priset för årets understatement?
- Mot bakgrund av den kraftigaste recessionen i världsekonomin sedan andra världskriget finns det anledning att se över om den politik som centralbanker bedriver kan utformas för att bättre kunna främja en balanserad ekonomisk utveckling.
Vice riksbankschef Karolina Ekholm 2009-12-04
Vice riksbankschef Karolina Ekholm 2009-12-04
Englund's Q - How come that unemployment is rising when the recession is over?
It is the productivity, Stupid.
For employment to rise GDP must increase more than Productivity (P), of course.
deltaGDP/deltaP gives a nice Q.
I have been thinking about this since I read Marian Radetzki in 1996.
Of course it is obvious. But the important thing is to understand its importance.
Read more here
For employment to rise GDP must increase more than Productivity (P), of course.
deltaGDP/deltaP gives a nice Q.
I have been thinking about this since I read Marian Radetzki in 1996.
Of course it is obvious. But the important thing is to understand its importance.
Read more here
Englund's Q How come that unemployment is rising when the recession is over?
It is the productivity, Stupid
For employment to rise GDP must increase more than Productivity (P), of course
deltaGDP/deltaP gives a nice Q
Rolf Englund 4/12 2009
I have been thinking about this since I read Marian Radetzkis in 1996.
Of course it is obvious. But the important thing is to understand its importance.
For employment to rise GDP must increase more than Productivity (P), of course
deltaGDP/deltaP gives a nice Q
Rolf Englund 4/12 2009
I have been thinking about this since I read Marian Radetzkis in 1996.
Of course it is obvious. But the important thing is to understand its importance.
2009-12-01
Wallenberg, Englund, Tobisson och löntagarfonderna
Danne Nordling, en tapper fondmoståndare, har skrivit om Lars Tobissons memoarbok Främling i folkhemmet som berör löntagarfondsfrågan.
Det var ju faktiskt så, skriver Nordling, att prominenta företrädare för näringslivet och de borgerliga partierna hade stor förståelse för att företagens vinster skulle reduceras och tas om hand av fonder eller "stiftelser" som Adelsohn var inne på.
Jag höll på mycket med detta på sin tid och Sture Eskilsson, legendarisk ledare för den anti-socialistiska motoffensiven och skapare av bl a Timbro, har haft vänligheten att i det betyg jag fick från min tid på Timbro skriva detta om mina insatser i fondkampen.
- I efterhand kan striden om löntagarfonderna te sig som ett tydligt upplinjerat slagfält - på ena sidan arbetarrörelsen, på den andra näringslivet och de borgerliga partierna. Så enkel var verkligheten inte på den tiden det begav sig.
- Inom såväl näringslivet som de borgerliga partierna var meningarna delade om den rätta taktiken och strategin. Många var oroliga för den konfrontationsstänming som en ovillkorligt nej till löntagarfonder skulle skapa. I stället sökte man efter någon typ av kompromiss som skulle kunna blidka arbetarrörelsen.
- Bland dem som från första början hävdade ett otvetydigt nej till varje form av löntagarfonder var Rolf Englund. På det sätt som är kännetecknande för hans personlighet valde han tydligast möjliga ställningstagande även när det var obekvämt i förhållande till det allmänna debattklimatet och tunga aktörer.
Slut citat
En av de saker som jag hade modet, eller kanske snarare det dåliga omdömet, att göra var att på S-E-Bankens bolagsstämma yrka avslag och begära rösträkning om styrelsens förslag om att skänka en del av vinsten till de anställda. Självaste MW satt ordförande och det pikanta inträffade att Skandias VD manade till eftertanke och yrkade på bordläggning.
Vid voteringen om bordläggningsyrkandet vann styrelsen med 627 302 röster mot 7 314 nej men hela 943 856 röster var nedlagda.
Vad jag förstår lade Wallenbergs-stiftelsen ner sina röster. Chef för stiftelsen var då om jag minns rätt Oscar af Ugglas, pappa till moderaternas partisekreterare Bertil af Ugglas, som var gift med Margaretha af Ugglas, syster till Jan Stenbeck och sedermera utrikesminister i Bildt-regeringen.
Så var det på de gamla moderaternas tid.
Jag var då anställd på det moderata partikansliet under Tobisson och han vredgades över mitt beteende. Det skulle förvåna mig om han har skrivit något om det i sin bok som jag beställt men ännu inte fått.
Läs om den remarkabla bolagsstämman här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)