Carl Bildt försöker få ära för det misslyckade kronkursförsvaret

I internationella media finns nu mer eller mindre beundrande beskrivningar av den svenska modellen.

Carl Bildt noterade häromdagen på sin wordpress-blog att hanteringen av finanskrisen omfattades av denna beundran.

- För oss som var mitt uppe i turbulensen då såg allt inte så enkelt ut - men att det nu internationellt ses som en stor framgång finns ju anledning att notera, noterade Carl Bildt förtjust.

Men, Carl Bildt var ju inte den som löste krisen, utan han var den som framkallade krisen.

Det är stor skillnad.

Då, som nu, var dollarkursen svag och det var när dollarn sjunkit från 9:40 till 5:30
som Carl Bildt m fl till varje pris ville försvara kronkursen.

Det var kronkursen som skulle försvaras, inte kronan.

Kronan skulle tvärtom uppges och ersättas med euron, det var Bildts strategi, vilka offer det än skulle medföra för folket.


I sitt veckobrev v1/2002 skrev Carl Bildt:

Jag var statsminister under dessa år och fast övertygad om fördelarna med en hårdvalutapolitik. Det hade delvis att göra med de tidigare decenniernas erfarenhet av devalveringspolitik, men var delvis en konsekvens av att jag strävade efter att Sverige skulle gå in i det europeiska samarbetets kärna, också den ekonomiska och monetära unionen, och därmed vara med i den gemensamma europeiska valutan från dess första dag.

Försvaret av kronan handlade om den viktiga kombinationen av ekonomisk politik och Europapolitik.

När vi under 1993 och 1994 förde förhandlingarna om medlemskap i EU var jag fast besluten att inte be om några undantagsklausuler. Vi skulle bli medlem helt och fullt, också när det gällde förverkligandet av de långtgående ambitioner som lagts fast i Maastricht-avtalet

Läs mer här


Stefan Ingves, nu Riksbankschef, har berättat:
Enligt vår uppfattning stod det finansiella systemet i Sverige inför en kollaps den 24 september 1992.

Utländska långivare hade tappat förtroendet för det svenska banksystemet.

Bedömningen var att utan ett omfattande statligt ingripande hade vi stått inför en finansiell härdsmälta av aldrig tidigare skådat slag. Utan åtgärder kunde även i slutändan statens upplåning komma att påverkas.

Nationens hela finansiella funktionsförmåga stod på spel.

- Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att av banksystemets totala utlåning på ca 1.000 mdr kr var ca 400 mdr kr utlåning i utländsk valuta.

Finansieringen för denna utlåning kom helt från den internationella interbankmarknaden, d v s från utländska banker. Det tål att påpekas att denna upplåning i utländsk valuta helt styrdes av Riksbankens uttalade politik att den privata sektorn skulle finansiera underskottet i bytesbalansen.

Gota Banks balansräkning speglar i stort sett hur situationen såg ut hos övriga svenska banker.

Källa: Gabriel Urwitz i Ekonomisk Debatt nr 1/1998


Vi har en väldigt dålig ansvarskultur i svensk politik. Det mest flagranta exemplet är kronfallet i november 1992. Och så kallade man detta ett misslyckande och alla satt kvar. Det menar jag var ett stort moraliskt haveri
Barbro Hedvall i Filosofiska Rummet, 29/10 2006

I ett land där man kräver ut politiskt ansvar hade Carl Bildt varit förbrukad efter sitt misslyckande - ett misslyckande skall kallas ett misslyckande.

Men kronkursförsvart var inte bara misslyckat, det var feltänkt.

1968 - Tänk om dom fått igenom sina förslag

- Vänstern har fallit ihop intellektuellt och moraliskt, skriver Danne Nordling i anledning av att tidskriften Axess nr 3/2008 behandlar vad som hände för 40 år sedan.

- Fortfarande finns det människor som kallar sig socialister, men ingenstans i världen finns det någon seriös politisk rörelse som tror att man kan förbättra samhället genom att förstatliga ekonomin, heter det i en av artiklarna.

Många 68-or försöker skratta bort sina felsteg. Alla har väl varit unga och radikala, ha, ha, ha.

I Kambodja skrattar man inte åt sådana skämt. Inte heller i Kina, där man upplevt Kulturrevolutionen. Inte heller i Östeuropa.

Men i TV-soffan skrattas det lite generat och programledaren ler förstående.

För att förnya debatten om vad som hände 1968 och några år därefter borde vi seriöst ställa frågan: Vad hade hänt om dom hade fått igenom sina förslag?

Många inom det socialdemokratiska partiet verkar hata Göran Persson.

Den urgamla formuleringen i det socialdemokratiska partiprogrammet - "Socialdemokratin vill så omdana samhället, att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer"... fanns kvar ännu i det som antogs efter Murens fall på partiets 31:a kongress år 1990.

Göran Persson kommer att gå till den ideologiska historien som den partiledare som på partikongressen år 2001 strök detta mål om socialismen ur partiprogammet.

Han erkände därmed, implicit, att partiet hade haft fel ända sedan det grundades.

Socialism är en form av utopism.

Europas Förenta Stater är en annan och näraliggande farlig utopi.

Det är målsättningen om ett ständigt fastare förbund - "ever closer union" - som är själva grundbultsfelet med EU.

Men kunde vi rulla tillbaka Sovjetunionen skall vi väl kunna rulla tillbaka Europeiska Unionen.

Läs mer här

Riksbanken får beröm för att dom ljög

IMF har berömt den svenska riksbanken i sin rapport om bostadspriserna och penningpolitiken.

"The Changing Housing Cycle and the Implications for Monetary Policy,
chapter 3, IMF World Economic Outlook, April 2008"

Wolfgang Münchau har i Financial Times (April 6 2008) uppmärksammat att IMF nu, sent omsider kan man tycka, inte längre skall ignorera vad som händer med bostadspriserna när de bestämmer räntepolitiken.

De flesta tycks nu vara överens om att den nuvarande finanskrisen i världen beror på att alltför många belånat sina bostäder alltför högt i förhoppning om att de stigande bostadspriserna skall fortsätta att stiga för evigt.

Men "If something cannot go on for ever it will stop"

Problemet, anser Münchau är att bostadspriserna inte ingår i centralbankernas ekonomiska modeller. IMF antyder att centralbankerna kan tolka sina mandat lite bredare än det var tänkt, eller ljuga, som Münchau brutalt uttrycker det.

Det är detta som Riksbanken har gjort och som den nu får beröm för av IMF.

Det är bostadspriserna och räntepolitiken som är grunden för krisen för Subprime, och inte bara Subprime med sina dåliga låntagare utan även bostadsmarknaderna totalt.


Några länkar:
Münchau

Subprime

Nyheter på min website