Det var en gång då SAF och Timbro-högern och de nuvarande allianspartierna gjorde käcka kampanjer på temat Bra för Sverige.
- Vi är övertygade om att ett fullvärdigt deltagande i valutasamarbetet är bra för Sveriges ekonomi, för företagsamheten och medborgarna, skrev t ex Gunnar Hökmark på DN Debatt 1997-10-29.
Nu är Ja-sägarna i EMU debatten inte längre säkra på att EMU är bra för Sverige.
Efter Calmfors i sak nedgörande artikel på DN Debatt går det inte längre att hävda att det skulle vara bra för Sverige att gå med i EMU.
Såsom tillhörande etablisemanget var Calmfors tvungen att finna andra än ekonomiska argument för ett EMU-medlemskap.
- Framför allt kan man se det som ett övergripande värde att ett svenskt deltagande i eurosamarbetet kan antas bidra till ökad politisk integration i Europa. Detta argument, skrev Calmfors, är det viktigaste och har lett mig till slutsatsen att Sverige bör införa euron.
Att argumentera för ett sådant synsätt är framför allt politikernas uppgift, replikerade DN på ledarplats 16/1 2010.
Som jag tidigare påpekat är Calmfors i denna fråga bara en vanlig medborgare, kanske till och med en ovanlig medborgare.
DN har redan tidigare varit inne på linjen att vi skall gå med i EMU av idealistiska skäl och inte därför att det är bra för Sverige.
- Fråga inte vad EU kan göra för dig. Det skrev dåvarande politiske redaktören Niklas Ekdal på DNs ledarsida 30/5 2005.
Och Carl Bildt verkar bry sig mer om EU än om Sveriges väl.
Ur Carl Bildts veckobrev om krisåren i början av 90-talet:
- Jag var statsminister under dessa år och fast övertygad om fördelarna med en hårdvalutapolitik. Det hade delvis att göra med de tidigare decenniernas erfarenhet av devalveringspolitik, men var delvis en konsekvens av att jag strävade efter att Sverige skulle gå in i det europeiska samarbetets kärna, också den ekonomiska och monetära unionen, och därmed vara med i den gemensamma europeiska valutan från dess första dag.
DN-ledaren den 16 januari visar tydligt att Ja-sägarna sätter EMU:s intressen före önskemålet om att det skall gå Bra för Sverige.
DN skriver att kronans fallande värde minskat trycket på våra exportföretag. Detta kan tyckas idealiskt. Vi gynnas både av att euron finns och av att vi själva inte infört den som valuta.
- Hållningen är amoralisk: Är euron bra för Europa bör vi inte bete oss som fripassagerare utan göra vår del av arbetet för att projektet ska förbli en framgång.
Nu är dock risken för ett sammnbrott för EMU större än någonsin.
DN har också fel vad avser nyttan av EMU under finanskrisen.
- Under finanskrisen har euron bidragit till stabilitet i Europa. Vi har sluppit den valutaoro och de spekulationsvågor som annars brukat destabilisera vår del av världen i samband med kriser. Det har även Sverige haft glädje av, skrev DN.
Men i en artikel i Financial Times skrev Martin Wolf under rubriken "The eurozone’s next decade will be tough".
What would have happened during the financial crisis if the euro had not existed? The short answer is that there would have been currency crises among its members. The currencies of Greece, Ireland, Italy, Portugal and Spain would surely have fallen sharply against the old D-Mark.
That is the outcome the creators of the eurozone wished to avoid.They have been successful.
But, if the exchange rate cannot adjust, something else must instead. That “something else” is the economies of peripheral eurozone member countries. They are locked into competitive disinflation against Germany, the world’s foremost exporter of very high-quality manufactures.
Jag lever fortfarande i föreställningen att det är svenska politikers uppgift och mandat att föra en politik som är bra för Sverige.
De politiker som inte gör det undergräver sin och hela systemets legitimitet.
Då kan man åka ur riksdagen.
