Paul Volcker om euron 1998

Finally, we must emphasize the fundamental importance of reform of the exchange rate system. Indifference to swings in the major exchange rates, ranging to 50 per cent or more over a year or two, cannot any longer be justified.

There is a clear possibility the introduction of the euro will complicate matters here.   
 
Paul Volcker, Financial Times 1998-10-07

Viktigt! Bankunionen kuppas igenom

Bankunion är på väg

Den tyske finansministern Wolfgang Schäuble skriver i  Financial Times, August 30, 2012

"a big step towards more European integration – a genuine transfer of sovereignty and a significant strengthening of European institutions"

I en artikel i FT nyligen kunde man läsa att

Officials cautioned that the legislation was still being drafted and would not be formally unveiled by Mr Barroso until his state of the union address on September 12. 

To become law, it must be approved by all 27 EU heads of government; commission officials hope they will agree at an EU summit before the end of the year.

Nu skall det kuppas igenom utan fördragsändring, tydligen.

Men det kanske inte blir så lätt även om man hotar med Götterdämmerung och kollaps för euron, det projekt som makthavarna har investerat så mycket prestige i.

Om beslutet, som det verkar, kräver enhällighet, kanske någon sätter sig på tvären, under någon förevändning.

Kanske till och med Fredrik Reinfeldt kan bli en historisk person?

Han kan ju skylla på att han inte har något mandat från det svenska folket för en sådan betydande förflyttning av makten till Bryssel och Frankfurt.

Läs mer här

En av de senaste krisidéerna inom EU är en bankunion. Innebörden är att banktillsynen flyttas från den nationella nivån till EU-nivån.
Det är önskvärt på sikt men saknar bäring på det akuta läget.
Nu är det centrala att hantera statsskuldkrisernas effekter på banksystemet.

Det skulle minska risken för ett politiskt haveri för hela europrojektet
till följd av att allt större stödinsatser kräver en ökad överstatlighet, vilket medborgarna inte verkar beredda att acceptera

Lars Calmfors, Kolumn DN 27 juni 2012

Eurobonds

C+I+G+Exp = BNP. Här en nyttig och lättläst uppfriskning

Spending isn’t the just the right way to grow the economy, it’s the only way.

So how do we “grow the economy”? 
By increasing our GDP. And how do we do that? 

By increasing one or some combination of the four components of GDP:

    1. Consumption Spending
    2. Investment Spending
    3. Government Spending
    4. Net Exports

Without an increase in one (or some combination) of these components of total spending, GDP cannot increase.
 
Now for the hard part.

MULTIPLE CHOICE: Who is in a position to lead us out of this weak recovery?

Naked Capitalism, August 30, 2012

Läs mer här

Det var här FNL brakade igenom järngrindarna den 30 april 1975

- Det var här FNL brakade igenom järngrindarna den 30 april 1975.
 
Det kan man läsa i PRO-Pensionären, nr 7, 2012, i en reseskildring från Vietnam, som passande nog börjar på sidan 68.
 
Men det var inte FNL, utan Nordvietnamesiska trupper, med ryska stridsvagnar, som brakade igenom grindarna.

Vänstern kan ännu inte hantera sin besvikelse.

En person viskar i mitt öra, via Facebook, att "Guiderna i Saigon använder termen 'viet cong' när de talar om det som svenskarna trodde var FNL".

Därvid handlar guiderna enligt högt föredöme.

"Palmes vän i FNL-gerillan"
"Olof Palme och madam Binh på socialdemokraternas partikongress 1972" (bild i artikeln)
Att madam Binh kallar FNL-rörelsen för Viet Cong kanske förvånar många gamla FNL-are
Fokus September 19-26 2008

Madame Binh var utrikesminister i det som kallades PRR.

Men det var en nordvietnamesisk politiker som ingick 1973 ett fredsavtal i Paris med USA:s Henry Kissinger, under den tid som Nixon var president. För detta tilldelades de båda Nobels Fredspris

Nixon inte bara lämnade guldmyntfonten. Han lämnade också Vietnam. 

De amerikanska trupperna åkte hem och de Nordvietnamesiska trupperna kom tillbaka och brakade igenom järngrindarna den 30 april 1975.

Mer om vietnamkriget här

John Plender, Jackson Hole in Wyoming

Oracular statements by the mandarins of the global financial system will be subjected later this week to forensic examination by analysts, investors and business people searching for confirmation that policy will be further relaxed by resort to non-standard measures such as quantitative easing.
 
Yet it is hard to see how the meeting can do anything other than confirm the limits of what central bankers can do in today’s dismal global economic circumstances other than buy a bit more time.
 
The backdrop is one of huge uncertainty wherever we look. 

If the current fiscal logjam in the US is not broken after the election in November, policy under current legislation will tighten by 4-5 per cent of gross domestic product in January, which has very aptly been dubbed the fiscal cliff.

Nobody can be sure how policy will develop in China after the change of regime this autumn.
 
In the eurozone the one thing everyone can be sure about is that there will be no conclusive solutions to the problems of this flawed monetary union within a timescale capable of rescuing southern Europe from its slump.
 
Full text here

Mer av John Plender här

It is no accident that the troika consisting of the European Commission (EC), the European Central Bank (ECB) and the International Monetary Fund (IMF) will not ready a decisive report until September.

Perhaps Merkel wants to grant Greece additional help until she's survived Germany's 2013 elections.

Eurozone countries won't let Greece go broke. At least not this time. The latest act in the Greek tragedy is set to last until at least mid-September.

That is also when the German Constitutional Court is expected to give a temporary ruling on ESM

Bernd Riegert, Deutsche Welle, August 25, 2012

Inte ett ord om euron i Stefan Löfvens sommartal - och var är journalisternas frågor?

Stefan Löfven var ordförande för en av Ja-sidans kampanjorganisationer, "Fackliga röster för Europa", inför folkomröstningen år 2003.

Som andra Ja-sägare föredrar han nu att tiga om euron.

Det är naturligtvis klokt om än inte särskilt hedervärt.

Däremot är det inte hedervärt av journalisterna att de deltar i denna tystnadens konspiration genom att inte ställa Löfven, P J Anders Linder m fl mot väggen och fråga dem vad de nu anser om euron och EMU.

Kolla själv, läs talet här

Stefan Löfven

Själv var jag med i Medborgare mot EMU.

Västblocket

Merkel Pushes for Convention to Draft New EU Treaty

Germany is pushing for a new treaty governing the construction of the European Union, and it is calling for a convention to draft the pact to be convened before the end of the year.
 
The treaty would pave the way for deeper European integration and would create a new legal foundation for the bloc.
Der Spiegel 27 augusti 2012

Östblocket, Wikipedia

 

 

 

Banks, computer models and Risk, Brady

Härom skrev Nicholas Brady, former US Treasury secretary, i Financial Times, August 26, 2012
 
Han har givit namn åt Brady Bonds, dollar-denominated bonds, issued mostly by Latin American countries in the late 1980s, a novel debt-reduction agreement for developing countries.  

LDC Debt Crisis, Argentina, Brazil, Mexico etc, remember?
 
Jag skrev en bok om det, Den Stora bankkraschen, Timbro, 1983. Det vore synd, skrev jag, om västvärlden skulle drabbas av en djup ekonomisk kris just när Sovjetväldet håller på att vittra sönder ekonomiskt, politiskt och moraliskt.
 
Brady:  The days when a large multinational bank could borrow money from depositors – backed by a government insurance guarantee – and then lend it out to customers at a reasonable spread are gone, at least as their main source of revenues. 

With net margins squeezed, banks have had to reach for profits in increasingly esoteric areas, such as derivatives trading, which rely on complicated computer models and mathematical algorithms few people understand.

Most of these activities boost profits by cranking up leverage, which the banks feel comfortable using because of confidence in their computer models.

This computer modelling is impressive stuff. However, while these models create the appearance of mathematical certainty about the relationships between markets and the way world events will affect prices, it is essential to recognise that, at their root, these models rely on man-made assumptions about human behaviour – not iron-bound laws of nature.
 
In addition, the behaviour of derivative markets can be episodic and illiquid at precisely the times we most need greater liquidity and confidence. 

No matter how sophisticated the maths or how large the data base supporting a model, no one can predict behaviour – human or market – with certainty. Inevitably, this means the formulas break down at the most critical times.
 
Mer här

Lysande av Göran Rosenberg om huspriser och skuldsättning

Göran Rosenberg, Godmorgon världen, 26 augusti 2012

 

Merkel kör Ja-kampanjen i repris: "Euron har givit oss fred och välstånd"

 The German Chancellor launched a bold marketing campaign with the slogan: “I want Europe.”

 “Europe is not just a matter of the intellect – Europe is and remains above all a matter of the heart,” Merkel said in a three minute video clip that launched a nation-wide campaign backed by German companies and celebrities.
 
Louise Armitstead, Telegraph Chief Business Correspondent, 23 Aug 2012
 
“We are now experiencing one of the most difficult crises in the history of Europe,” she admitted. But she added: “European integration has allowed a dream of earlier generations to become a reality. We have it to thank for our peace, our prosperity.”

(Jfr Per T Ohlsson i Sydsvenskan den 12 augusti 2012: Jag borde ha lyssnat mer på hjärnan än på magen och ställt mig på nejlinjen.)
 
The campaign was backed by German companies, including BMW and Allianz, as well as celebrities, sports stars, former politicians and ordinary workers. 

Clips of the stars ended with the phrase: “They know why Europe is good for us.”

Full text

Freden
 
Tyskland

Om Grekland klarar sina sparmål? So what?

Låt oss bortse från frågan om i vilken utsträckning besparingar i den grekiska budgeten leder till att underskottet minskar.

Låt oss anta att de lyckas minska underskottet, eller i varje fall komma överens med euro-gruppen om att det som står på papperet kommer att lyckas, vad betyder det?

Det betyder att eurogruppen tillsammans med IMF kan sända fler miljarder till Grekland, varav det mesta, förmodligen, som tidigare, kommer att slussas direkt till bankerna och andra långivare.

Men är det någon som tror att Greklands problem blir lösta om besparingarna genomförs?

Förklara det, den som kan.

Per T Ohlssons avbön om EMU möts med tystnad

- Jag var en av nästan 2,5 miljoner väljare som röstade ja i folkomröstningen.
Jag har av och till brottats med två efterkloka tankar:
Den ena är att det kanske, från ett snävt svenskt perspektiv, var bra att det blev nej.
Den andra är att jag borde ha lyssnat mer på hjärnan än på magen och ställt mig på nejlinjen.

Det skrev Per T Ohlsson i Sydsvenskan den 12 augusti 2012.

Han skriver vidare:

De förslag och idéer som nu, parallellt med astronomiska nödhjälpsbelopp, lanseras för att rädda euron går i riktning mot centralisering. Men det räcker inte att lappa och laga; halvmesyrer riskerar bara att låsa fast stora delar av Europa i permanent recession.
Det krävs mycket mer: en politisk union av något slag. Men ingenstans i Europa finns folkligt stöd för en så omfattande maktöverföring till EU:s gemensamma instanser.

Med andra ord:
Vad som är ekonomiskt nödvändigt för att rädda euron är politiskt omöjligt.
När allt kommer omkring är det nog hälsosamt med lite distans till ett sådant projekt.

Till detta kan fogas två kommentarer.

För att vara en EMU-pudel var det ganska bra, även om det är en bit kvar till en riktig EMU-pudel.

-  Jag röstade även för Euron, vilket jag idag ångrar och skäms över.
Jag borde vetat bättre.
Lars Bern, ledamot av Kungl Ingenjörsvetenskapsakademin, Newsmill 2011-12-12

Var är alla kommentarer från de andra dåtida Ja-sägarna till Per T Ohlssons avbön?

Tip tap, tip tap, tyst det är i huset.

När skriver t ex P J Anders Linder något liknande?

"Att de fyra borgerliga partierna lyckades enas om att ta bort fastighetsskatten var förmodligen ett av de viktigaste skälen till att alliansen vann regeringsmakten 2006"

Enligt SvD, nyhetsplats, 22 augusti 2012

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ingen-vill-ha-den-nya-fastighetsavgiften_7439056.svd

Mer om fastighetsskatten här

http://www.internetional.se/fastighetsskatten.htm

With the exception of Germany, none of Europe’s biggest economies have returned to the level of economic output they had at the beginning of 2008

 before the subprime mortgage crisis in the United States spread across the Atlantic.

Herald Tribune, 16 August 2012

Full text here

Är du, Anders Borg, rädd för att vi har en bolånebubbla?

Carolina Neurath, SvD Näringsliv 17 augusti 2012

- FI och Riksbanken har prövat frågan och kommit fram till att vi inte har det, utan att det är fundamentala faktorer som spelar in. Men det är klart priserna har stigit under lång tid så vi måste vara försiktiga.

Det spelar alltså ingen roll att EU-kommissionen har kritiserat den svenska ekonomins största problem: den privata skuldsättningen och föreslagit amorteringskrav och minskat ränteavdrag.

Eller att utländska investerare räds svenska banker för den stora exponeringen mot en högt belånad bostadsmarknad.

Eller att Sverige är sämst i hela EU på att äga sina bostäder skuldfritt.

Nej, FI och Riksbanken har ju ändå kommit fram till att det är lugnt.

Full text med bra länkar

Kanske är vi i Sverige blinda för att vi befinner oss i en irländsk/spansk situation med lånefest och, än så länge, stigande bostadspriser.

Det kan gå i Sverige som det har gått på Irland.

Mene Tekel, som jag brukar säga.



Läs mer här

 

Den totala bolåneskulden i Sverige har ökat med 72 procent sedan 2006,

Moderat vill minska avdragsrätten | Näringsliv | SvD

French Intellectuals, the Franco-German Axis and the Occupation_of_the_Ruhr in 1923

Attali cannot understand, for example, why the Germans are developing such an "obsessive fear of inflation" in the discussion over European Central Bank (ECB) bailout programs for debtor countries. The national bankruptcy of the German Reich in the wake of hyperinflation in 1922 and 1923 was a consequence of Germany having lost the war, says Attali.

He believes that if there is a parallel to the current situation, it ought to be former Chancellor Heinrich Brüning's grim austerity policy during the post-1929 global economic crisis, which led to depression, mass unemployment, impoverishment and, politically, to the rise of the Nazis.

Why, he asks, don't the Germans see the writing on the wall, and why do they use the "fictitious threat" of inflation and an imaginary wealth destruction machine as an argument?


French Intellectuals Put the Franco-German Axis on the Couch - SPIEGEL ONLINE

The Occupation_of_the_Ruhr in 1923

http://www.h-net.org/reviews/showrev.php?id=8996

http://en.wikipedia.org/wiki/Occupation_of_the_Ruhr

http://www.icrc.org/eng/resources/documents/misc/68ujy5.htm

Carl A. Hamilton har skrivit en lysande bok

S-koden : den socialdemokratiska utmaningen

Finns även som e-bok.

Hos Bokus

Hos Norstedts

Instead of trying to win legal arguments in a long drawn out process, the bank has taken the highly pragmatic decision to cut its losses, pay £217m, 2,27 miljarder SEK. Då blir man av med frågan

Shares in Standard Chartered rose 6.6pc in Hong Kong overnight as Asian investors gave a thumbs up to the bank's quick settlement of Iranian money laundering allegations brought by New York State's Department of Financial Services.

The lender did not hang around to argue the toss about the regulator's emotive language or claims that $250bn of transactions were at stake rather than $14m as the bank had previously claimed.

Instead of trying to win legal arguments in a long drawn out process, the bank has taken the highly pragmatic decision to cut its losses, pay £217m, 2,27 miljarder SEK, and the put the whole thing down to experience while retaining its New York banking licence.

Benjamin Lawsky , the New York State regulator, gets his scalp to help with his political career, while Standard Chartered gets to move on reputation largely intact.

That's the modern business of banking.

More here

Banks

Inside Job - Trailer

Kjell-Olof Feldt 2012: Räntan borde ha sänkts tidigare

- Det anmärkningsvärda med den snabba ekonomiska återhämtningen efter 1994 är att den gamla kostnadsinflationen inte återkom. Förklaringen kan bara vara en: arbetslösheten, som tidvis närmade sig 10 procent, höll den borta.

- Regeringen... hade gärna sett att Sveriges Riksbank sänkte räntan mer för att snabba på den ekonomiska tillväxten. (Jag var under den här fasen ordförande i riksbankens styrelse och medger att vi hade kunnat inled räntesänkningarna tidigare än vad som faktiskt skedde. Men minnet av 80-talets överhettning och inflation tog över,)

Kjell-Olof Feldt, En kritisk betraktelse - om Socialdemokratins seger och kris, Bonniers 2012, sid. 70.

Om Kjell-Olof Feldt i en fotnot:
Socialdemokraterna utsåg 1994 den före detta finansministern Kjell-Olof Feldt till ordförande för riksbanksfullmäktige
(det beslutande organet före lagändringen 1999).
Den högste ansvarige för stabiliseringspolitiken under 1980-talet fortsatte alltså att vara högste ansvarige under 1990-talet, om än på en annan post.

Lars Jonung i boken "Makroekonomi", 2 uppl., fotnot på s. 287.


- Kraften i den ekonomiska nedgången och de offentliga finansernas sårbarhet underskattades.
Kronan skulle ha släppts tidigare efter andra krispaketet 1992 och räntorna sänkts snabbare.

Carl B Hamilton i intervju i DN 1998-05-12, sid A 10


Den hemska sanningen om John Hassler, Göran Persson och kronkursförsvaret

Sanningen, den hemska sanningen, är att Göran Perssons nedskärningar förlängde krisen och var totalt missriktad och bara kan förklaras av att det är svårt att säga att A var fel när man redan har sagt både B och C.

Rolf Englund blog 2012-03-07

- Även om socialdemokratin i sin praktiska politik har accepterat alla väsentliga element i kapitalismen och varken har möjlighet eller vilja att avskaffa systemet, så spelar den antikapitalistiska agitationen en stor roll för arbetarrörelsens sociala funktion.

Så lyder Kjell-Olof Feldts redan klassiskt blivna ord, hämtade ur boken "Samtal med Feldt" av Berndt Ahlqvist & Lars Engqvist.








- Det var otänkbart att försöka genomföra LO-kongressens beslut /1975 om löntagarfonderna/. Det stred mot den reformistiska (i motsats till revolutionära) anda som alltsedan 1920-talet präglat SAP:s politik. Det stämde inte heller, även om det var mindre viktigt, med innebörden i partiprogrammets tal om att makten över ekonomin ska ligga i hela folkets händer, dvs Sveriges riksdag, inte ägas av fackliga företrädare.

Kjell-Olof Feldt, En kritisk betraktelse - om Socialdemokratins seger och kris, Bonniers 2012, sid. 31.


- Själv gjorde jag vid 1981 års partkongress allt jag förmådde för att övertyga partifolkets valda ombud om att den till oigenkännlighet nedbantade kompromissen skulle avgöra kampen om makten mellan Arbetet och Kapitalet. Något som just då lyckades - kongressen ställde sig upp i bänkarna och sjöng Internationalen - men det genomskådades efteråt och hos en del väcktes mycket besvikelse.

Kjell-Olof Feldt, En kritisk betraktelse - om Socialdemokratins seger och kris, Bonniers 2012, sid. 9.

Kjell-Olof Feldt om Löntagarfonderna, 2012

- Det var otänkbart att försöka genomföra LO-kongressens beslut /1975 om löntagarfonderna/. Det stred mot den reformistiska (i motsats till revolutionära) anda som alltsedan 1920-talet präglat SAP:s politik. 

- Det stämde inte heller, även om det var mindre viktigt, med innebörden i partiprogrammets tal om att makten över ekonomin ska ligga i hela folkets händer, dvs Sveriges riksdag, inte ägas av fackliga företrädare.

Kjell-Olof Feldt, En kritisk betraktelse - om Socialdemokratins seger och kris, Bonniers 2012, sid. 31.


- Själv gjorde jag vid 1981 års partkongress allt jag förmådde för att övertyga partifolkets valda ombud om att den till oigenkännlighet nedbantade kompromissen skulle avgöra kampen om makten mellan Arbetet och Kapitalet. Något som just då lyckades - kongressen ställde sig upp i bänkarna och sjöng Internationalen - men det genomskådades efteråt och hos en del väcktes mycket besvikelse.

Kjell-Olof Feldt, En kritisk betraktelse - om Socialdemokratins seger och kris, Bonniers 2012, sid. 9.

När Internationalen tystnat
När man på den socialdemokratiska partikongressen våren 1982 efter många års debatt hade tagit sitt beslut om fonderna och klubban fallit tog känslorna överhanden hos kongressombuden. De reste sig, höll varandras händer upplyfta och sjöng unisont Internationalen. Det var en gripande stund.
 
Rolf Englund, Rosornas Krig,.. mer här

Löntagarfonderna

Feldt om kreditavregleringen

Svårt för politiker att försvara ränteavdraget

Carolina Neurath SvD Näringsliv 12 augusti 2012

Full text

Fastighetsskatten

Två vägar ur eurokrisen - inflation eller depression. Bara att välja.

Som vanligt knivskarp analys av AEP. Två vägar ur eurokrisen - inflation eller depression. Bara att välja.

Ambrose Evans-Pritchard, 12 Aug 2012

Den Hälsosamme Ekonomisten 

EMU Start page 

 

Feldt om kreditavregleringen i sin nya bok

Det mest ifrågasatta av 1980-talets strukturreformer är väl avregleringen av bankkreditmarknaden år 1986.

Felet vi gjorde var att inte samtidigt både avskaffa valutaregleringen och överge politiken med fast växelkurs

Kjell-Olof Feldt, En kritisk betraktelse - om Socialdemokratins seger och kris, Bonniers 2012, sid. 41


Den 21 november 1985 vid ett-tiden fick jag - som chef för Stadshypotek - meddelandet om att Riksbanken hade upphävt alla utlåningsrestriktioner. Jag tittade på mina medarbetare och undrade om man på Riksbanken verkligen förstod vad man gjorde.

Lars Wohlin i Ekonomisk Debatt nr 1/1998

Carl Bildt veckobrev v1/2002
Jag var statsminister under dessa år och fast övertygad om fördelarna med en hårdvalutapolitik. Det hade delvis att göra med de tidigare decenniernas erfarenhet av devalveringspolitik, men var delvis en konsekvens av att jag strävade efter att Sverige skulle gå in i det europeiska samarbetets kärna, också den ekonomiska och monetära unionen, och därmed vara med i den gemensamma europeiska valutan från dess första dag.

Försvaret av kronan handlade om den viktiga kombinationen av ekonomisk politik och Europapolitik.

Läs mer här

Fotnot: 
Herbert Tingsten, Demokratins seger och kris. 
Den författningspolitiska utvecklingen 1880-1930, Vår egen tids historia 1, Bonniers, Stockholm 1933.

Thomas Quick, Van der Qwast, Beatrice Ask med flera

Allmänheten måste få veta sanningen

Föreställ er att en psykiskt sjuk man i utbyte mot narkotika och uppmärksamhet plötsligt tar på sig ett 20-tal mord och detaljerat börjar berätta om hur han våldtagit, mördat, styckat och ätit upp kroppsdelarna på sina offer. Föreställ er att åklagare, polis, försvarsadvokat, rättspsykiater och medier tror på honom.

Johan P Eriksson SvD 6 augusti 2012

Full text

Nu kommer det första politiska kravet på en oberoende granskning av fallet Thomas Quick. Vänsterpartiet uppmanar regeringen att låta en kommission granska alla tveksamheterna kring de rättsvårdande myndigheternas agerande. Övriga partier duckar än så länge i frågan.

Vänsterpartiet har bestämt sig för att kräva att regeringen tillsätter en kommission som granskar de tveksamheter som förekommer i utredningarna av Sture Bergwalls, tidigare Thomas Quicks, morderkännanden och därpå följande rättegångar. En skriftlig fråga om vad justitieminister Beatrice Ask gör för att tillsätta en oberoende granskningskommission lämnades in under gårdagen.

I den nya boken ”Fallet Quick – att skapa en seriemördare” kritiseras både rättsväsendet och den psykiatriska vården för att ha medverkat till att fälla Bergwall för åtta mord, utan någon teknisk bevisning och under en period när Bergwall var kraftigt påverkad av narkotikaklassade läkemedel och utsatt för en ifrågasatt terapiform. 

SvD 10 augusti 2012

Full text

Hur kunde rättsväsendet intala sig att Sture Bergwall, alias Thomas Quick, var en seriemördare?

Han hade missbruksproblem och var inte psykiskt frisk. Han var tidigare dömd för sexualbrott. Men i den långa raden av mord han plötsligt erkänt hade han aldrig funnits med ens i utredningarnas utkant.

Det fanns ingen teknisk bevisning som kopplade honom till någon av mordplatserna. I flera av de fall där han tagit på sig skulden hade han bevisligen ljugit. I ett av dem hade han befunnit sig på annan plats.

I ett annat kunde det slås fast att saknade personer som han påstod sig ha mördat i själva verket levde.

DN 6 augusti 2012

Full text

Se även Newsmill

 

Germany Considers Holding EU Referendum, Der Spiegel

Chancellor Angela Merkel wants Europe to move toward an ever closer union in a bid to solve the euro crisis. But she is already pushing at the limits of what is possible under the constitution. The debate about holding a referendum on transferring power to Brussels is gathering momentum in Germany.

"We need a political union," she recently said on German public television station ARD. "That means we have to give up further competencies to Europe, step by step, in an ongoing process."


But that will probably not work, given the limits of the German constitution,

Der Spiegel, 10 August 2012

"I won't take part in pushing Greece out of the euro. That would have unforeseeable consequences," Merkel told students during a discussion in Berlin's Neues Museum after she held a speech on the future of Europe - exactly 20 years after the day European Union leaders signed the Maastricht Treaty

“Without doubt, we need more and not less Europe,” Ms Merkel declared.

“That’s why it’s necessary to create a political union, something that wasn’t done when the euro was launched.”

WSJ FEBRUARY 7, 2012



Tyskland

German Constitutional Court

The Economist, The Merkel Memorandum och Plan B

Jag har läst The Economist i ungefär 50 år sedan jag fann den i tidskriftsrummet ovanpå Atén på Akademiska Föreningen i Lund, kaféet där jag tillbringade en stor del av min tid i Lund.
Nästan alltid har jag funnit att The Economist på ett elegant och klart sätt har formulerat mina egna grumliga tankar.

Några gånger har jag funnit att The Economist och jag varit oense. Det sår onekligen otrevliga tvivel om ens eget omdöme.

Ett sådant tillfälle var när The Economist i en ledare den 17 september 2011 skrev att "Few people, least of all this newspaper, want either vast intervention in financial markets or a big shift of national sovereignty to Europe. It is just that the alternatives are far worse".

- It will involve new treaties and approval by parliaments and voters. This is not what they were promised when the euro was set up. Completely true, and sadly irrelevant.

economist2011sept17 

Tidningen återkom med senare med slutsatsen att "A limited version of federalism is a less miserable solution than the break-up of the euro" The Economist print 26 May 26 2012

- The Economist har fel, utropade jag i förtvivlan på min blog.

Nu tycker jag mig emellertid till min glädje se att The Economist backar.
I det senaste numret har de en ledare och ett fejkat hemligt PM - The Merkel Memorandum - i vilket slutsatsen förefaller vara att det inte finns någon framkomlig väg för att rädda euron.

Even as Mrs Merkel struggles to find a solution, her aides are surely also sensibly drawing up a plan to prepare for the worst. Our briefing imagines what such a “Merkel memorandum” might say.

There is a common fallacy, not least in Germany, that dropping the Greeks would be a fairly
costless way to teach a useful lesson. it would save German taxpayers from an open-ended commitment to Greece.

And yet proof of the euro’s reversibility will throw markets into a panic. Ireland, Portugal, Cyprus and Spain also all owe investors abroad a net sum of 80-100% of GDP (the gross debt is much larger). One reason why these foreigners have hung on is the belief that the euro cannot break up.

(There is no provision in any European Treaty for a country to leave the eurozone. That was deliberate. It was intended to make it clear that the eurozone was forever – like the Soviet Union and the Holy Roman Empire. Roger Bootle, Daily Telegraph 5 September 2011)

Greece’s defenestration would turn that calculation on its head, triggering soaring bond yields in southern Europe. Stampeding domestic savers would cause runs on banks.

A bolder Plan B would amputate well above the site of infection, cutting off Spain, Ireland, Portugal and Cyprus too.

This newspaper has argued that the euro zone’s members should use their combined strength to create a banking union and to mutualise a chunk of the outstanding debt.  But a prescription is useless if it is never applied—and our doubts that this one ever will be are increasing.

The euro could have been saved a long time ago, had the politicians agreed on who should pay what or on how much sovereignty to surrender. Rather than push forward, Mrs Merkel has waited, hoping that fiscal adjustment and structural reform will lead to economic growth in southern Europe and that the politicians could sort out their differences.

The evidence, though, is that time is not on her side.

Southern Europe’s economic rot is deepening and spreading north. Politics is turning rancid as the south succumbs to austerity fatigue and the north to rescue fatigue.

The Merkel memorandum
www.economist.com/node/21560252

The position is dangerously unstable. If capital flight from the peripheral economies gathers pace, it could trigger runs on entire banking systems. That would put the ECB—and thus, indirectly, the Bundesbank and Germany—on the hook for deposits worth trillions of euros.

Plan B seeks to save the euro by surgery, excising states that cannot cope rather than clinging to the vain hope that they can regain their health within the euro zone.

The moment the markets reopened, the drachma would depreciate, probably by more than 50%.  That devaluation, if not squandered in a lurch towards hyperinflation, could deliver Greece from its current misery of perpetual recession by letting it regain lost competitiveness at a stroke, rather than by grinding down domestic costs over several years. (Interndevalvering)

The other four—first Ireland, then Portugal, and now Spain and Cyprus—are also teetering in the relegation zone. Expelling them too might be better for them, for the euro and for Germany, because it would make the remaining euro area more viable.

As well as being burdened by unsustainable levels of external debt, all five economies share the misery of trying to regain lost competitive ground through internal devaluation, in which domestic costs are ground down year after year. With the exception of Ireland  you could hardly select a group of countries less able to make a success of internal devaluation.

The biggest risk associated with this scenario is that the moves towards debt mutualisation and a banking union might not, after all, be enough to stabilise the remaining euro area, resulting in a total break-up of the euro zone and triggering a savage recession with hugely damaging economic consequences.

Markets invariably ask “who’s next?” and there is an obvious answer. The task of restoring Italian competitiveness would be far harder once the five departing economies had adopted new, much cheaper currencies.

The more that markets fretted about Italy, the more they would also fret about France, given its strong trading and financial links with Italy.

Mrs Merkel thought long and hard about how to respond. She ordered the memo to be shredded, resolving that if the euro area is to fragment, it will not be at her behest. But the staff member who was told to destroy the memo thought it might be useful to keep Plan B in reserve just in case. Plucking it from the shredder, he filed it away instead. No one need ever know that the German government had been willing to think the unthinkable. Unless, of course, the memo leaked…

Ambrose Evans-Pritchard

Ambrose är ledande skribent hos Daily Telegraph.

has followed the global financial crisis from the credit crunch to the eurozone debt crisis.
Here is a selection of news and views from his stories, blogs and columns over the past five years. Daily Telegraph, 9 August 2012.

Jag har länkat dit från min egen samling av artiklar av Ambrose.

Ambrose ingår vid sidan av Keynes och Martin Wolf bland mina Gurus,

Döm själv,

Klicka här

Tänk om Draghi kan trolla?

Att låta Europeiska centralbanken stå för stödet till krisländerna trollar inte bort kostnaderna. De döljs bara för väljarna, skrev Lars Calmfors i en kolumn i  DN 9 augusti 2012.

-  Att låta ECB och de nationella centralbankerna ta kostnaderna för krisstöden uppfattas ibland som ett sätt att inte belasta skattebetalarna i Tyskland och andra välskötta euroländer. Men någon sådan gratismetod för att ge stöd finns inte, ansåg Carlmfors.

Men är det inte att blanda ihop realt och finansiellt?

Om Tyskland nu skulle bygga ett hus i Grekland eller exportera ännu en Mercedesbil till Spanien skulle det åtgå reala resurser.

Men det som nu är i fråga är kostnader för nedskrivning av lån för hus och Mercedesbilar som redan har levererats. För detta åtgår inga reala resurser.

Om Draghi knappar in ett lämpligt belopp på sin dator och trycker Enter så har han fått fram de finansiella resurser som behövs för att reglera skulden, eller, snarare den nu värdelösa fordran som Deutsche Bank har i sina böcker.

Läs Calmfors här

Läs mitt tidigare inlägg "Grekland, Mercedes, Staten och Kapitalet" här

Dessutom hör det till saken att Basel-reglerna om bankernas kapitaltäckning gör att Deutsche Bank vid en kapitalförlust skulle behöva minska sin utlåning med kanske 20 gånger detta belopp.

Hur kul är det på en skala?

Richard Swartz har bytt uppfattning om EMU utan att be om ursäkt

Många försök har gjorts att förena Europa. Alla har misslyckats:
Rom, Attila, Karl den Store, Napoleon, Hitler. Det senaste försöket står EU för.
Euron är den senaste och kanske hittills djärvaste framstöten mot ett sådant enat Europa.

Det skrev Richard Swartz i en kolumn i  DN den 4 augusti 2012

Läs mer här

Denna uppfattning står i bjärt kontrast mot vad han skrev i SvD 24/9 2003:

- Underklassen vill inte ha med detta Europa att göra; inte folk på landet, de utan utbildning, de som lever på bidrag, inte "nejtanter", inte de offentliganställda.

- Det hjälpte inte att överklassen var för Europa, folk i stora städer, de som reser och far, akademiker, LO och industri, eliten i de etablerade partierna.

- Vem kom på den dumma idén att folkomrösta om euron?

Läs mer här

Nog borde det vara passande att Richard Swartz gjorde en pudel.

Folk är vana vid att man måste arbeta för att få pengar.

Dom, och tydligen många som anses lärda, har inte tagit till sig att man, om man är en riksbank, kan skapa pengar genom att skriva en summa på datorn och sedan trycka enter.

Konsten är, som vi monetarister brukar säga, att skapa lagom mycket pengar.

Inte för mycket, då blir det inflation,

Inte för lite, då blir det massarbetslöshet

 Läs mer här