- Hur länge kan SvD tiga om Grekland, frågade jag
här den 13/2.
Eftersom tidningen väntat så länge kunde man förvänta sig något riktigt noga uttänkt.
Det blev en ledare av typen å ena sidan och å andra sidan. Det är ett litet steg framåt.
Å ena sidan växte förväntningarna när Claes Arvidsson ställde frågan:
- Är krisen ett bevis på att eurons införande – som i den antika grekiska tragedin – drevs av hybris och att det är en ödesbestämd nemesis som är under uppsegling?
Å andra sidan var det en bra fråga som fick ett dåligt svar:
- Svaret är att utan euron skulle vi se en islandisering av eurons svaga ekonomier. Liran, pesetan, escudon och särskilt den grekiska drachmen skulle vara indragna i en svårstoppad vadslagningskarusell – som under den svenska
räntekrisen i början på 1990-talet.
Räntekrisen? Det handlade väl ändå den gången om växelkursen?
- Utan euron skulle riskerna för europeiskt valutakaos inte vara mindre utan större, påstår Claes Arvidsson å ena sidan.
Å andra sidan erkänner han att "det betyder inte att allt är frid och fröjd. Euron är ett politiskt flaggskepp i EU och därför är det grekiska dramat en rejäl prestigeförlust.
Allt är inte frid och fröjd med EMU och Grekland?
Se där en formulering som platsar på listan över åres understatements.
Och det här med Islandisering. Inte vill väl SvD på allvar mena att Italien, Spanien, Portugal och Grekland har ekonomier som är fullständigt konkursmässiga? Och detta i samma andetag som SvD driver linjen att Sverige bör förena sin valuta med dessa länder?
Om man nu driver den linjen?
Efter valet kan det vara dags att ånyo ställa frågan om Sverige ska vara med i valutaunionen, skriver SvD å ena sidan.
Observera formuleringen "efter valet" vilket inte tyder på att SvD tycker att frågan skall ställas före valet för att låta medborgarna komma till tals.
Å andra sidan skriver SvD inte att frågan bör ställas - bara att det "kan" vara dags att ställa frågan.
Där går ju en skiljelina inom Alliansen. Folkpartisterna kräver en folkomröstning om EMU under den kommande valperioden, medan Allanspartierna i övrigt klokt nog för dem inte har bundit sig för att begå harakiri.
Å ena sidan tycker SvD att frågan skall ställas efter valet eftersom "vi då vet vi hur det grekiska dramat har slutat".
Å andra sidan antyder det att SvD kan tänka sig att det greiska dramat kan sluta illa.
I så fall kan man avstå från att ställa frågan om Sverige bör gå med i EMU.
- Utan euron skulle riskerna för europeiskt valutakaos inte vara mindre utan större, påstod Claes Arvidsson.
Detta är värt en seriös analys.
En sådan har gjorts av Martin Wolf i Financial Times den 5 januari 2010:
What would have happened during the financial crisis if the euro had not existed?
The short answer is that there would have been currency crises among its members. The currencies of Greece, Ireland, Italy, Portugal and Spain would surely have fallen sharply against the old D-Mark.
Så långt är Arvidsson och Wolf överens.
Men sedan för Martin Wolf analysen vidare:
But, if the exchange rate cannot adjust, something else must instead.
That “something else” is the economies of peripheral eurozone member countries. They are locked into competitive disinflation against Germany, the world’s foremost exporter of very high-quality manufactures.
Where does that leave peripheral countries today? In structural recession, is the answer.
At some point, they have to slash fiscal deficits. Without monetary or exchange rate offsets, that seems sure to worsen the recession already caused by the collapse in their bubble-fuelled private spending.
The crisis in the eurozone’s periphery is not an accident: it is inherent in the system.
When the eurozone was created, a huge literature emerged on whether it was an optimal currency union. We know now it was not.
Å ena sidan kan man gläda sig åt att SvD äntligen har uppmärksammat att EMU är i kris.
Å andra sidan kan man hoppas att fortsättningen på skriverierna blir bättre.
