Fredrik Braconier om AMF - lika enkel som lysande journalistik

- Det är tragikomiskt att styrelsen för ett pensionsbolag efter en veckas utredning inte kan ge klara besked om förre vd:ns pension. Nu tvår styrelseledamöterna sina händer men årsredovisningarna ger klara besked.

Det skrev Fredrik Braconier, SvD Näringsliv 2009-03-31 i en artikel som borde tjäna som exempel i utbildningen av journalister.

Han har tagit reda på fakta. Fakta som i detta fall är förödande för de ansvariga, eller snarare oansvariga.

Han har redovisat detta på ett enkel och klart sätt utan att frukta följderna.

Där ser man att det är bra med äldre personer som snart skall gå i pension.

Dom är inte lika rädda av sig som yngre personer som har sina karriärer att tänka på.

Slutsats: Inga viktiga uppdrag åt unga personer.

Läs mer om Fredriks lysande artikel här

Av någon obegriplig anledning är den vad jag kan se inte signerad i nätupplagan på E24.

Wanja och Tunhammar, Urban och Ebba Lindsö

Häromdagen skrev jag om att Urban Bäckström hade gjort ett misslyckat försök till pudel.

Nu har han backat och säger att 

"Vi är ju ansvariga för det som har inträffat. 

Jag för min del kommer att ta upp frågan om våra styrelseledamöters ansvar,

inklusive mitt eget, när arbetsutskottet träffas"

Alltid kan han vinna lite tid på det.

Wanja och Tunhammar har kämpat tillsammans förut, om bland annat EMU.

Det har också visat sig att Ebba Lindsö, som avsattes från VD-posten i Svenskt Näringsliv för att hon hade tvekat om EMU, satt i styrelsen när de fattade det ödesdigra beslutet om pensionerna åt VDn.

Ebba Lindsö stöttar Wanja Lundby-Wedin och säger att det inte var styrelsen i AMF pension som fattade beslutet om att höja den avgående vd:n Christer Elmehagens pension,

– Det här var ett beslut som fattades av ersättningskommittén.

Frågan om AMF-pensionerna kom som en skänk från ovan för Annika Falkengren och hela Wallenbergs-sfären.

Vem utdelade skänken? Vem läckte nyheten om AMF?

Om det skulle visa sig att det var Annika Falkengrens kommunikationsdirektör Odd Eiken, tidigare informationschef på Svenskt Näringsliv och informationschef på Skandia under den svåra tiden direktören Pettersson var på tapeten, som hade sitt finger med i det som gjorde att debaten om Annika Falkengren kom i skymundan, uppstår frågan om Eiken därmed kommer att ligga bra till för att få kommunikationskonsulternas pris för bästa prestation?

Jag nominerar honom, i den mån jag har någon rätt därtill.

Läs mer här

Stig Malm: Jag hade många fiender som ville bli av med mig, därför tvingades jag gå efter bonusaffären i BPA

Det sade Stig Malm i en intervju i Fokus den 27 MARS, 2009 som handlade om bonusar.

- Tror du att Wanja Lundby-Wedin kommer tvingas avgå som ordförande för LO?

– Nej det tror jag inte. Hon har en låg profil och är lite religiös, bär kors på bröstet. 

Hon har inga fiender i etablissemanget. 

(För liknande kritik, se Nordling)

 

Det intressanta är att Stig Malm hävdar att han tvingades jag gå efter bonusaffären i BPA.

Jag forskade en del i detta för många år sedan och då blev min bild att Stig Malm dragit med LO, Folksam, BPA och kanske andra delar av Arbetarrörelsens rörelsedrivande, om uttrycket tillåts, delar. 

Därmed hotades inte bara dåvarande SE-Banken och Wallenbergssfären av konkurs om kronan tilläts flyta.

LO/SAP och Moderaterna och Wallenberg hade således ett gemensamt intresse av att hålla Riksbankens växlingsstuga öppen till Arbetarrörelsen och Wallenbergssfären hade hunnit växla in sina utlandslån.

Riksbanken: Storföretag vann på kronförsvaret, skrev Johan Schück i DN 1998-10-20.

Det är svårt att med exakthet säga vilka aktörer på valutamarknaden som gjorde vad under hösten 1992.  Men förre riksbankschefens bild är tämligen klar: under augusti-september var det främst svenskar, därefter övervägande utlänningar som spekulerade mot kronan. 

I november, direkt före kronfallet, var både svenska och utländska aktörer aktiva på marknaden, enligt Dennis.

Så långt handlar det endast om effekterna av kronförsvaret för staten och för enskilda företag. 

Men någon bedömning av den totala samhällsekonomiska effekten låter sig knappast göras, anser Dennis. 

Det innebär också att han förhåller sig avvaktande till påståenden om att kronförsvaret var en investering i framtida trovärdighet.

Läs mer här

- Den sista veckan intervenerade man på valutamarknaden och höjde nu inte längre styrräntan, skrev Torsten Sverenius i "Vad hände med Sveriges ekonomi?" (SOU 1999:150).

Det var också detta intervenerande, att man stödköpte kronor, som enligt Hans Tson Söderström soch Nils Lundgrens bok "Ekonomisk Politik. En vänbok till Assar Lindbeck" (SNS Förlag 1995) blev den del av kronförsvaret som kostade skattebetalarna mest, frånsett de svårberäknade följderna för hela samhällsekonomin.

I  ingår ett kapitel "Kronförsvaret hösten 1992 - var det värt sitt pris?" I sin slutsats skriver de: 

Den absoluta lejonparten av de totala kostnaderna för Riksbanken åsamkades under den sista veckan före kronans fall, när Riksbanken frångick sin tidigare strategi att försvara kronan genom räntehöjningar för att i stället övergå till direkta interventioner på valutamarknaden.

- Detta strategibyte gav privata aktörer som litat på Riksbankens utfästelser om fast kronkurs möjlighet att gå ur sina valutalån, men öppnade samtidigt möjlighet för utländska och inhemska spekulanter att ta position mot kronan. 

- En kanske önskvärd omfördelning av oundvikliga växelkursförluster inom Sverige kunde genomföras endast till priset av ytterligare förluster för Riksbanken vilka motsvarades av privata spekulationsvinster i Sverige och omvärlden.

Sverenius skriver i SOU:  Vid intervjun med Hans Tson Söderström så jämförde han med den finska situationen. Finland hade ju devalverat 1991, och dessutom släppt sin valuta fri i september 1992.

Hans Tson kommenterar: Men Wallenbergföretagen de hade ju ställt in sig på en devalvering och de gick ju i stort sett skadeslösa genom krisen.  Därför har jag också en annan värdering än många andra av det här kronförsvaret; att det faktiskt gjorde det lättare att bedriva politiken efteråt, för kronförsvaret var ingenting annat än en temporär respit där de svenska företagen fick tillfälle att gå ur sina utländska positioner, sina utländska lån.

Det blev en socialisering av skulderna, så att säga?

Hans Tson Söderström: Ja, det kan man säga, visst. Valutaförlusten togs ju över av riksbanken.

Läs mer här

Och förklara sedan hur det kommer sig att den som var statsminister då, Carl Bildt, nu inte är en politiskt död man utan sitter under kristallkronorna på UD. När han nu inte är ute och reser och knyter kontakter som kan vara bra att ha om man skall efterträda Margot Wallström,

när hon går över till ett liv som pensionär.

Mona och Wanja - Margot och Urban

Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström skriver i ett inlägg på organisationens hemsida att han borde ha granskat pensionsvillkoren när han kom in i AMF:s styrelse 2006. 

- Villkoren har ju varit tillgängliga i årsredovisningen, för alla att läsa. Summan blev väldigt hög och jag borde ha reagerat tidigare. Det tar jag på mig. 

Reagerat tidigare? 

Han reagerade inte alls.

Inte förrän historien briserade och journalisterna började höra av sig.

Vad förenar mera dessa fyra personer som valsat runt på sistone; 

Mona och Wanja, Margot och Urban?

Dom är samtliga för EMU

År Geithners Bail-Out Plan “Cash for trash”?

 Krugman tycker att den nya planen alltför mycket liknar den plan, av Krugman kallad “cash for trash”, som Henry Paulson, finansminister under George W Bush, lade fram tidigare.

Financial Times skriver att "the plan may just work. If it does not, much more than the US banking system is at risk". 

Jag har samlat info, mest på engelska, men det kommer även på svenska, om denna plan.

Om det är Plan C eller Plan D tvistas det om.

Läs mer om planen här

Nu förstår vi varför Margot Wallström inte ville efterträda Göran P.

Sedan det nu har uppdagats att Margot Wallström kommer att kunna kvittera ut en EU-pension på cirka 21 miljoner kronor, 

som väl sannolikt inte behöver räknas av mot hennes pensioner som tidigare riksdagsledamot och statsråd, 

kan man sätta avsevärd tilltro till den gamla uppgiften om att Göran Persson ville ha Margot Wallström till sin efterträdare och erbjöd henne vice statsministerposten.

Nu uppkommer frågan vad Mona Sahlin kommer att få i pension och avgångsvederlag efter det komande valet.

"Toxic waste" = Bad loans utan marknadsvärde

Det påstås att man inte vet värdet på de värdepapper av olika slag som bankerna har och som kallas för "toxic waste" - ett ord hämtat från kärnkraftsverken giftiga avfall. Men avfallet från kärnkraften vet man vad det är och, tror man, hur det skall tas om hand.

Vad är ett hus värt? Vad är en aktie värd? Det är lätt att ta reda på via marknaden.
Eller via en auktion.

Bankerna skulle mycket lätt kunna fastställa värdet på sitt "waste" genom att låta det prissättas av marknaden.

Dessvärre skulle man då kunna konstatera att de flesta av världens banker skulle behöva gå i konkurs.

Då skulle det vara uppenbart för envar att bankernas ledningar, inkl. VDar och styrelseordföranden har varit inkompetenta och bör avskedas.

En enkel lösning helt i överensstämmelse med hur en marknadsekonomi bör fungera.

Men det går inte, säger man. Bankerna är för stora för att gå i konkurs.

Kanske det.

Kanske inte.

Orimlig pension till AMF:s förre VD Christer Elmehagen

Det berättas i Svd E24 att vad AMF:s förre VD Christer Elmehagen gjorde var att helt tömma sitt sparkonto i AMF:s traditionella pensionsförsäkring. 

Han hade 33 miljoner kronor där som han flyttade till AMF:s långa räntefond. 

- Men Christer Elmehagen är inte bara självkritisk, han går också till frän attack mot styrelsernas agerande i de senaste veckornas affärer – både i SEB och i AMF Pension. 

- Christer Elmehagen anser att ledamöterna inte tar sitt ansvar när media slår på sin lampa. 

Istället flyr de och lämnar vd:ar och tjänstemän ensamma kvar.

–Det är Annika Falkengren och Ingvar Skeberg som får gå igenom ekluten när de defacto bara har följt de regler som gäller. Men det är de som framstår som giriga när de står där ensamma kvar på plan.

–Jag tycker att styrelserna och de enskilda ledamöterna är fega och agerar fel, säger Christer Elmehagen.

Det ligger väl mycket i denna hans synpunkt.

Enligt min mening är dock det allvarliga inte att han på ett osnyggt sätt "räddat" två av sina 33 miljoner på sitt "sparkonto".

Den allvarliga fråga som måste ställas är i stället hur det kommer sig att han som ganska vanlig tjänsteman har lyckats skaffa sig 33 miljoner i pensionskapital.

Så väldigt duktig har han väl ändå inte varit?

Eller var är det han har gjort som varit så svårt att det skulle kunna kvalificera honom  till en pension av den storleken?

Bo Lundgren - vår nye hjälte

Ibland har man otur. Igår skrev jag här och hånade Carl Bildt för att denne glatt sig åt att den svenska modellen för hantering av bankkriser hade fått internationellt erkännande eller i alla fall bemötts med intresse.

I dag skriver Gillian Tett, en av FTs främsta kommentatorer, att Bo Lundgren är inbjuden att inför ett kongressutskott berätta hur vi gjorde när vi räddade (förstatligade) banker när Bildt var statsminister och han själv var bankminister.

Det är ju roligt för Bo Lundgren, som efter det stora valnederlaget varit föga uppskattad.

Det går upp och ner i politiken.

Poängen i Tett's artikel är dock att det viktiga som gjordes var den statliga garantin för samtliga bankers samtliga åtaganden. Det gjordes när vår land, enligt vår nuvarande riksbankschef Stefan Inges, stod inför sammabrott:

Enligt vår uppfattning stod det finansiella systemet i Sverige inför en kollaps den 24 september 1992. 
Utländska långivare hade tappat förtroendet för det svenska banksystemet. 
Bedömningen var att utan ett omfattande statligt ingripande hade vi stått inför en finansiell härdsmälta av aldrig tidigare skådat slag. 
Utan åtgärder kunde även i slutändan statens upplåning komma att påverkas. 

Nationens hela finansiella funktionsförmåga stod på spel.

Läs Tett's artikel via denna länk

Makin mosar Bildt

John Makin, mångårig och respekterad ekonomisk kommentator vid American Enterprise Institute, tar i sin månatliga betraktelse denna gång upp Den svenska modellen för krishantering när banksystemet sviktar.

I internationell press brukar man ta upp Japan och Sverige som exempel på hur man tidigare behandlat finansiella sammanbrott. Flera mindre insatta kommentatorer har då uttryckt uppskattning över de svenska insatserna, främst den generella bankgarantin som regeringen tvingades införa. 

Den nuvarande riksbankschefen Stefan Ingves har skrivit att 

"Enligt vår uppfattning stod det finansiella systemet i Sverige inför en kollaps den 24 september 1992."

I ett tidigare inlägg på denna blog har jag pekat på att Carl Bildt söker få ära för det misslyckade kronkursförsvaret.  Han hade noterat att hanteringen av finanskrisen omfattades av utrikes beundran.

- För oss som var mitt uppe i turbulensen då såg allt inte så enkelt ut - men att det nu internationellt ses som en stor framgång finns ju anledning att notera, noterade Carl Bildt förtjust.

Men, Carl Bildt var ju inte den som löste krisen, utan han var den som framkallade krisen.

Det är stor skillnad.

Makin skriver att Sverige kunde stimulera efterfrågan genom att låta kronan flyta ("Sweden was able aggressively to reflate and stimulate demand for its output by allowing its currency to float. It is important to understand that that option is not available today to the large economies engulfed in a global crisis").

Läs Makins hela artikel via denna länk

Sparbanksstiftelsernas ordföranden Ingrid Dahlberg

förefaller att vara tidstypisk för sin generation, först kommunistsympatisör och sedan bankdirektör - och vänsterintellektuell, förstås.

Enligt Wikipeida är Ingrid Dahlberg (born 1941) (since 1996) the current Theater Manager and President of Dramaten (the Swedish Royal Dramatic Theatre),

 

and Governor (Landshövding) of Dalarna County from 2002 to 2006. 

She is a member of the Board of the Swedish National Agency for Higher Education, 

and a member of the Honorary Board of the Göteborg International Film Festival, and was a participant in the Tällberg Forum 2005.

Ingrid Dahlberg studied at Barlock's 

School of Commerce and Lindenwood College in the United States. 

In 1963 she started work at Swedish Radio and TV, first on the general news desk, 

then on the editorial staff of TV2 and from 1983 in various capacities for TV1. 

She was named 'Executive of the Year' in 2001 by the magazine Affärsvärlden.

Hon är författare till pjäsen Resan till Pjongjang, staged by Stockholms Stadsteater in 1975

Enligt Stadsteaterns site hade RESAN TILL PJONGJANG, Premiär 1978-02-22

Jfr förre vice riksbankschefen Villy Bergströms & Kurt Wickmans: Bilder från Nordkorea. (Tiden, 1972)

Den nuvarande vice riksbankschefen Villy Bergström reste 1971 till Pyongyang på den nordkoreanska regimens bekostnad. 

Tillsammans med sin reskamrat Kurt Wickman skrev han en obehaglig liten bok, 

Bilder från Nordkorea, på Tidens förlag med dagboksanteckningar och samhällsanalys.

Boken innehåller bland annat det dokument som de överlämnade till nordkoreanerna vid hemresan: 

"En av de saker som imponerat på oss är att alla koreanska medborgare tycks ha sina grundläggande behov väl tillgodosedda. Detta är så mycket mer imponerande som Demokratiska Folkrepubliken Korea var ett underutvecklat land och nästan fullkomligt förstört av USA-imperialismen, så sent som 1953. Vår självklara slutsats av denna iakttagelse är att den socialistiska samhällsordningen är överlägsen den kapitalistiska."

Det skrev Sofia Nerbrand, SvD ledarsida 3/10 2005

Mer om detta och Swedbank, som fick en miljard kronor av Bildt, Mona och Bo Lundgren kan läsas på 

http://www.internetional.se/swedbank.htm

- Most mainstream macroeconomic theoretical innovations since the 1970s (Lucas et al)

- Most mainstream macroeconomic theoretical innovations since the 1970s 

(the New Classical rational expectations revolution associated with such names as Robert E. Lucas Jr., Edward Prescott, Thomas Sargent, Robert Barro etc, and the New Keynesian theorizing of Michael Woodford and many others) 

have turned out to be self-referential, inward-looking distractions at best.  

Research tended to be motivated by the internal logic, intellectual sunk capital and esthetic puzzles of established research programmes  rather than by a powerful desire to understand how the economy works - let alone how the economy works during times of stress and financial instability.

 So the economics profession was caught unprepared when the crisis struck.

The writer of those lines March 3, 2009 1:37pm was privileged to be a ‘founder’ external member of The Monetary Policy Committee of the Bank of England  during the years 1997-2000.

His name is Willem Buiter, blogging at Maverecon: at Financial Times.

You can his article here.

In my not always humble opinion, the rewarding of the so-called Nobel prize to Lucas was a big mistake.

- There is no such thing as rational expectations. There is wishful thinking, or panic.

We are all Keynesians now

Budgetunderskottet ökar - Nu kommer väl sparpaketen?

Det meddelas i dag att statens budgetöverskott byts till ett underskott på 135 miljarder kronor under 2009. 

Det är avsevärt mer än vad Riksgälden tidigare räknat med. Att lånebehovet växer beror på lån till bland annat Island och Lettland.

Men ändå är det nog få som räknar med att de nya moderaterna i den nya Bildt-regeringen kommer dragandes med något sparpaket som skall lotsas genom riksdagen med Monas hjälp.

Nej, spara i en lågkonjunktur, det är bara dumt. Det är alla nu eniga om.

Lika eniga som det var om att det behövdes rejäla besparingar, läs nedskärningar, förra gången det begav sig, 1992.

Göran Persson som övertog och genomförde Bildts och Wibbles sparplaner har i riksdagen sagt att "Människors uppoffringar har givit resultat".

Det sade han i regeringsförklaringen i Riksdagen, Tisdagen den 14 september 1999

- Vi kan sätta punkt för ett årtionde som präglats av finansiell kris, massarbetslöshet och växande klyftor. Genom de senaste årens kraftfulla ekonomiska politik kan svenska folket nu för första gången på ett decennium självt välja hur vägen in i framtiden ska gestalta sig. 

- Människors uppoffringar har givit resultat.

LO förnedrade sig till att ge ut broschyrer och affischer som förmedlade budskapet att prövningarna för "Annika, handelsmedlem och ensamstående mamma, Anders, arbetslös byggnadsarbetare och Bibbi och Kenta, en lågavlönad barnfamilj" hade tagit Sverige ur krisen.

Så var det ju inte. Det var den flytande kronan och den dessutom kort efteråt en ytterligare stigande dollarkurs som tog Sverige ur krisen.

Men det är det få som tillstår.

För nästan alla var ju medansvariga till katatrofen i början på 1990-talet.

Inte riktigt alla, dock. Det var några som varnade.