Leta i den här bloggen

2008-12-12

Kan vi vägra bistånd till de största amerikanska bilföretagen - Yes, We Can!

Kan vi vägra bistånd till de största amerikanska bilföretagen 

Yes, We Can!

2008-12-03

Har Anders Borg rationella förväntningar?


Anders Borg förklarar i tidskriften Fokus varför han tycker förslagen till konjunkturstimulans från Svenskt Näringsliv är ansvarslösa. 

- Det skulle leda till att människor inte kände något förtroende för de offentliga finanserna. Det privata sparandet skulle öka och i slutändan skulle den expansiva effekten utebli.

Här börjar resonemanget likna det som fördes vid kronkursförsvaret hösten 1992, då Anders Borg var väskbärare åt dåvarande statsministern, numera utrikesministern, Carl Bildt.

Bildt-regeringen, som innehöll dagsaktuella personer som Beatrice Ask och Mats Odell, inte bara vägrade att stimulera efterfrågan, regeringen gjorde till och med tvärtom. Mitt i den djupnande krisen lade man fram inte stimulans- utan nedskärnings- s.k. sparpaket. Det gjorde man med stöd av så skarpa tänkare inom socialdemokratin som Ingvar Carlsson och Mona Sahlin. 

- Budgetåtstramningar i dåliga tider kan få positiva effekter, skrev Olle Wästberg (statssekreterare åt Bildts finansminister Anne Wibble) sin bok ”Det tomma rummet” 1996 i Kapitel 8: ”Keynes ligger död i kontrollrummet”

Denna politik fullföljdes senare av Göran Persson som därigenom blev hjälte hos stora delar av de som hejat på kronkursförsvaret och nedskärningarna för att få fart på hjulen.

- Ingen kan ta ifrån Göran Persson att han räddade Sveriges ekonomi efter sammanbrottet, skrev t ex Niklas Ekdal, så fortfarande chef för DNs ledarsida, i en signerad artikel  2007-10-28

- Människors uppoffringar har givit resultat sade Göran Persson  i regeringsförklaringen i Riksdagen,  den 14 september 1999.

Denna politik som förlängde lågkonjukturen fördes med stöd av LO som skröt i sin verksamhetsberättelse för 1998 om att LOs kampanj "Jag/vi räddade Sverige"  inför valet 1998:

”Huvudpersonerna i kampanjen var Annika, handelsmedlem och ensamstående mamma, Anders, arbetslös byggnadsarbetare och Bibbi och Kenta, en lågavlönad barnfamilj.”
Hur kunde man tro att de ekonomiska försakelserna för en arbetslös byggnadsarbetare och en lågavlönad barnfamilj, drabbad av nedskärningarna, räddade Sverige?

Mona Sahlin är fortfarande både nöjd och stolt över dessa sina insatser, liksom Carl Bildt.

Anders Borg saknar dock inte vetenskapligt stöd för sitt resonemang. 

De senaste åren har den varit modern – The Real Business Cycle Theory. 

Det började med att Lucas fick nobelpriset för sin teori om att människorna har rationella förväntningar. 

Men det är ju en gammal grundläggande tanke inom nationalekonomin och dess förkärlek för Economic Man. Den tanken kan naturligtvis kritiseras för att vara inskränkt men det är ändå bättre än att anta att människorna är galna eller handlar helt slumpmässigt.

Men Lucas fick sitt nobelpris för sin teori om rationella förväntningar, enligt vilken alla mäniskor är lika kunniga som finansministrar som Anne Wibble och Bosse Ringholm eller ekonomer som Klas Eklund.

Det är klart att människor har förväntningar och att dessa skiftar över tiden. Så har de lärt sig att det alltid är lönsamt att köpa villor och bostadsrätter. På samma sätt har bankdirektörerna lärt sig detta och att det därför är riskfritt att låna ut pengar till köp av bostäder.

Detta är rationella förväntningar. I alla fall en tid. Ända till dess man måste lära om.


Martin Wolf, ledande kommentator på Financil Times skrev nyligen om Finanskrisen och nämnde som tröst att den kommer att avkasta tiotusentals doktorsavhandlingar och ett antal Nobelpris. 


 Cherished myths fall victim to economic reality
"Financial markets are efficient"
"Individuals are supremely well-informed creatures" /Rational expectations 

- Det behövs insatser på 50-60 miljarder kronor, utöver regeringens budget. Pengarna måste användas så att man når största möjliga sysselsättningseffekt. Därför bör man skjuta till mer pengar hos kommuner och landsting sade Assar Lindbeck i DN 3/12 2008.

En av Anders Borgs tidiga åtgärder som finansminister var att skapa ett finanspolitiskt råd med ledande ekonomer. Den nya myndigheten skulle övervaka att politikerna sköter finanspolitiken och lever upp till de budget politiska målen.

I Ekonomisk Debatt nr 7 2003 argumenterar Anders Borg för att finanspolitiken bör ges en tydligare institutionell ram. Han förundras också över svenska ekonomers keynesfobi

försvar av en felvärderad växelkurs med en kollapsad inhemsk efterfrågan, ett exploderande budgetunderskott och tillgångspriser som driver ned ekonomin i en fallande spiral med finansiell kris ovanpå det.



2008-11-29

Ja-sägaren Heikensten

- Finanskrisen ger starkare skäl för Sverige att gå med i Euron.
- Att ingå i ett större valutaområde ger mer stabilitet.

Det säger Lars Heikensten, som i förtid lämnade posten som riksbankschef för en välavlönad tjänst i Bryssel.

När man skall bedöma värdet av en utsaga från Lars Heikensten kan man betänka vad Peter Wolodarski skrev i DN 16/10 2008:

- När det svenska banksystemet var nära att bryta samman i början av 1990-talet togs många ekonomer på sängen. Få förstod vad som komma skulle. Regeringens långtidsutredning från 1990, som leddes av Lars Heikensten, sedermera riksbankschef, räknade med högre BNP-tillväxt än under 1980-talet.

2008-11-22

Spagettin närmar sig kokpunkten

Häromdagen skrev jag om euron som spagettivaluta. Inlägget kan läsas här.

Det mesta spagettilandet är nog, som sig bör, Italien, vars folk till alla vänsterintellektuellas fasa gång på gång röstar på Berlusconi i ställt för på kommunister och andra socialister.

Både Tyskland och Italien, som även tidigare kämpat sida vid sida, har numera Euron som gemensam valuta. Båda länderna utger statsobligationer denominerade i landets valuta, dvs euron.

Det intressanta är att marknaden prissätter dessa papper olika. En av mina vänner sände mig de senaste noteringarna, varav framgår att det är en s.k. spread mellan obligationer utgivna av Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Italien.

21:e november 2008. Slutkurser Wall Street: 

Ränta italienska 10-års obligationer: 4,448%
Ränta tyska 10-års obligationer: 3,384%

Diff: 1,064%

Ränta italienska 5-års obligationer: 3,987%
Ränta tyska 5-års obligationer: 2,679%

Diff: 1,308%

Ränta italienska 2-års obligationer: 3,165%
Ränta tyska 2-års obligationer: 2,109%

Diff: 1,056%

Marknaden bedömer således att det finns en inte obetydlig risk för att Republien Italien inte kan betala tillbaka sina lån i euro. 

Detta kommer att aktualiseras när Italien lämnar euron och den gemensamma valutan inte längre är gemensam - när EMU spricker. Marknaden bedömer tydligen risken som stor eftersom den vill ha 50 % högre avkastning på 2-årspapper utgivna av Italien än Tyskland. 

Trots att valutan är gemensam.

Än så länge.





2008-11-20

Hellre skvalpvaluta än spagettivaluta


Det meddelas i dag att ”den svenska kronan försvagas återigen kraftigt och nådde på torsdagsmorgonen sin hittills lägsta nivå mot euron, som kostade 10,25 kronor. En dollar kostade 8,18 kronor, vilket är den högsta kursen på tre år”.

Eurons första kurs mot kronan var 9.39 - den 5 januari 1999. Om vi då hade gått med i euron hade kursen fortfarande varit 9,39.

En dollar kostar i dag 0.7998 euro vilket i så fall skulle ha varit 7,51 kronor (0.7998 x 9,39)i stället för vad den är nu, dvs 8:18.

Carl Bildts ord om kronan som en skvalpvaluta kommer väl att dammas av igen. 

Då kan det vara bra att ha i åtanke om vad  Financial Times ledande ekonomiska kommentator, Martin Wolf skrev häromdagen:

- Anledningen till att man har en flytande växelkurs är att den skall flyta. I en osäker värld behöver en ekonomi anpassningsmekanismer. Växelkursen är den starkaste mekanismen av detta slag.

Till detta kan man, om man vill argumentera på Bildtsk nivå, tillägga att det är bättre att ha en skvalpvaluta än en spagettivaluta som riskerar att spricka nu under finanskrisen.





2008-11-17

Svenskt Näringslivs svar på Mona om Tony Blair: "Få talare är så karismatiska som honom."

Det hör väl till åldern att ofta tycka att det var bättre förr. Men en sak som var bättre förr, tycker jag, var ordföranden för SAF, numera omdöpt till Svenskt Näringsliv.

Förr, när det begav sig, när hoten var socialism och löntagarfonder, hette ordföranden Curt Nicolin.

Sedan gick det utför. Nyligen hette ordföranden Michael Treschow

För att uttrycka sig milt, mycket milt, gick han väl inte direkt hem i stugorna.

Det insåg väl den duglige Janerik Larsson, en gång redaktör för SAF-Tidningen, numera vice VD

Till ny ordförande i styrelsen på 78 personer utsågs Signhild Arnegård Hansen. Hon uppfyller de krav som mediaåldern och TV-soffan nu kräver.

Hon är kvinna; hon har sex barn och två hundar; hon är lagom invandrarvänlig, har arbetat i det Skärholmen, som nu är en spegelbild av världen, en utveckling som Signhild Arnegård Hansen starkt bejakar. 

Hon har i dagarna utgivit en bok där hon varnar för svenskarnas överdrivna trygghetslängtan. "Hon har skrivit den själv."

Hon är vice ordförande för Business Europe som samlar alla EU-ländernas arbetsgivarorganisationer. 

Hon har ett företag som tillverkar chips, sådana som man äter.

Hon gillar rätt politiker: Barack Obama, Maud Olofsson och Tony Blair.

Hon gillar Tony Blair: "Få talare är så karismatiska som honom."

Alla förlagsredaktörer vet ju att det heter "Få talare är så karismatiska som han /är/."

Men Janerik Larsson tyckte väl att det skulle stå "som honom" för att Svenskt Näringsliv skall framstå som mera folkligt.

Nog var det mycket som var bättre förr.

2008-11-16

Svenskt Näringsliv gör helt om, dock utan att göra en pudel



Skall Urban Bäckström och Svenskt Näringsliv tvingas göra en pudel? 

Nu borde pudeln ha varit här. Likt ledarna för världens största länder, 19 stater + den blivande staten EU, har nu även Svenskt Näringsliv uttalat sig för stimulans av efterfrågan för att förhindra att finanskrisen framkallar en världsvid recession, för att inte nämna ordet som börjar på D.

Svenskt Näringslivs verkställande direktör Urban Bäckström och chefsekonom Stefan Fölster har på DN Debatt 16/11 2008 på något icke angivet sätt kommit fram till att det nu finns ett utrymme för långsiktiga reformer med en årskostnad på 30 till 40 miljarder. "Utöver detta finns som vi ser det ytterligare ett utrymme på cirka 20 miljarder för tillfälliga åtgärder koncentrerade till den allra närmaste tiden."

Urban och Stefan passar samtidigt som sig bör på att upprepa organisationens sedvanliga käpphästar om skatter och turordningsregler vid uppsägning.

Artikeln är ändå intressant därför att den klart visar den skamlösa ointellektualism som utmärker många av EMU-jasidans ledande företrädare.

Urbans och Stefans artikel står nämligen i klar strid med vad Svenskt Näringsliv skrev i sitt officiella remissvar på SOU 2002:16, Stabiliseringspolitik i valutaunionen. Där skrev man att "Svenskt Näringsliv avstyrker det föreslagna finanspolitiska rådet. Det finns inget behov för ett sådant eftersom vi anser att aktiv stabiliseringspolitik inte skall bedrivas."

Varför intog Svenskt Näringsliv då denna absurda uppfattning?

Jo, därför att man inte ville ha den EMU-skatt som behövs om man går med i EMU och blir av med möjligheten att föra en egen räntepolitik och där man tvingas, i synnerhet om man är ett litet land, att underkasta sig Stabilitetspaktens regler.

Enligt den stupida stabilitetspakten får man inte ha budgetunderskott över en viss storlek och om då statsfinanserna försvagas i en lågkonjunktur kan man tvingas göra åtstramningar som gör situationen värre.

För att inte säga ja till EMU-skatten förnekade Svenskt Näringsliv helt enkelt problemet genom att påstå att att "aktiv stabiliseringspolitik inte skall bedrivas".

"When the facts change, I change my mind. What do you do, sir?" skall Keynes ha sagt.

Det är väl inget fel att ändra sig, i synnerhet om man har haft fel.

Men då får man erkänna att man ändrat sig, erkänna sina synder, rulla sig i stoftet och göra en pudel, det är ju så modernt.

De flesta som gör en pudel blir också, häpnadsväckande nog, omedelbart förlåtna.

Men Urban och Stefan gör ingen pudel. De bara byter uppfattning, med en kort mening om att "inför risken för en mycket allvarlig och långvarig lågkonjunktur är läget dock ett annat".

Men när skulle man föra en aktiv stabiliseringspolitik om inte inför risken för en mycket allvarlig och långvarig lågkonjunktur?

Vidare borde Urban och Stefan också ha dragit slutsatsen att om man, när det behövs, skall bedriva en aktiv stabiliseringspolitik så är det ett bekymmer med EMUs gemensamma ränta och deras Stabilitetspakt och att man därför behöver en EMU-skatt.

Men det kan de ju inte säga för det skulle försvåra en svensk EMU-anslutning.

Därför tiger de. 

Det är lätt att förstå. 

Men de skall inte kommma undan så lätt.

Inte heller bör Carl Bildt och Jan Björklund komma undan med sitt skamlöst ointellektuella prat om att finanskrisen skulle ha visat att det hade varit bättre om vi hade varit med i EMU.

Det är bara något de påstår. 

Nog borde detta kunna avslöjas i denna bloggarnas tidsålder, även om våra vanligaste medier tillhör den ja-sägande Ja-sidan.



2008-11-01

Är Obama svart eller vit?

USA kan få sin förste svarte president, sägs det.

Bara för att hans pappa var afrikan.

Men hans mamma var en 17-årig vit flicka från Kansas som träffade afrikanen på en rysk språkkurs.

Obama är alltså 50/50.

Med samma rätt som man säger att han är svart skulle man kunna säga att han är vit (Caucasian).

Enligt de ameriskanska raslagarna skall man själv ange om man är caucasian, afro-american eller Latino.

Obama skulle kanske kunnat ange på blanketten att han var vit.

Då skulle USA inte få någon svart president nästa vecka oavsett valutgången.




2008-10-31

Anders Isaksson: Krisen är inte någon naturkatastrof

Man kan drabbas av en nauturkatastrof av typen tsunami. Men dagens finaskris är ingen naturkatastrof, den är skapad av människor. Därför avvisar Anders Isaksson i sin kolumn i DN i dag 31/10 2008 uppfattningen att det skulle vara mer ädelt att söka förklaringar än att peka ut syndabockar.

En av dagens "usual suspects" Alan Greenspan har t ex använt förklaringen 'credit tsunami'.

Det hänger naturligtvis ihop. Frågan om vilka felaktiga beslut som ledde till krisen leder ofrånkomligen och med rätta till frågan om vilka personer som fattade dessa felaktiga beslut. 

Inte heller krisen 1992 var någon naturkatastrof. Assar Lindbeck har emellertid velat framställa saken som så. 

Han skrev, häpnadsväckande, så här:

"/att/ de ekonomiska problemen inte endast, eller ens i första hand, härrör från ekonomisk-politiska missgrepp, som hade kunnat undvikas med skickligare politiker, experter och ämbetsmän."

2008-10-28

Innan politikerna börjar göra om kapitalismen bör de undvika en global nedgång, anser Jeffrey Sachs


Jeffrey Sachs, legendarisk ekonom, nu bl a rådgivare åt FNs generalsekreterare, ger i Financial Times sitt bästa recept för hur vi skall undvika en global ekonomisk nedgång. 

Han undviker D-ordet men konstaterar att en nedgång i USA inte kan undvikas, detta eftersom de amerikanska hushållen inte kan fortsätta med att konsumera för mer än sina inkomster. 

Man erinrar sig Herbert Steins kloka ord: "If something cannot go on for ever, it will stop".

Man kan då också tänka på den svenska bankinspektörens ord om att "det är svårt att vara olyckskorp när allt går som smort".

Några andra länder som också blåst upp sina huspriser kommer också att gå in i recession, Australien, Storbritannien, Irland och kanske, skriver Sachs, (säkert, tror jag) Spanien.

Man skall försöka undvika att säga, vad var det jag sade, men jag kan inte undvika att hänvisa till min fråga "Kan man undvika recession i USA när man måste minska importen med 600 miljarder dollar?" på Nationalekonomiska Föreningen 30/11 2004


Läs mer om debatten om huruvida och i vilken grad  


2008-10-26

Skall Urban Bäckström och Svenskt Näringsliv tvingas göra en pudel?

- Nu är lågkonjunkturen här. Vad bör vi då göra? Öka statsutgifterna, naturligtvis.
Det skriver Stefan de Vylder i dag på SvD Brännpunkt 26 oktober 2008


Jag har följt Stefans skriverier sedan början på 1980-talet eftersom vi båda följde den dåvarande skuldkrisen för Mexiko, Argentina och många andra länder som då hade givits alltför stora lån av världens banker.

Han är duktig, Stefan.

Ett exempel på det är att han, faktiskt, skrämmande nog, är den förste i världen som kommit på ett avgörande, inbyggt och ofrånkomligt fel med valutaunioner typ EMU.

Om det skrev han i en lysande artikel i Göteborgs-Posten 2002-10-22.

Han hade nämligen kommit på följande enkla (i efterhand) sak:

"Det faktum att den nominella räntan är gemensam i en valutaunion innebär automatiskt att realräntan blir lägst i de länder som har den högsta inflationen, det vill säga de som skulle behöva en hög ränta, och högst i de länder som skulle behöva stimulera ekonomin."


Riksbankschefen Urban Bäckström, utsedd under Bildt-regeringen, fick sitta kvar när hrr Göran Persson och Kjell-Olof Feldt hade tagit över. Lydigt höll han räntan uppe, trots att kronan flöt.

Med detta som merit blev han VD på Svenskt Näringsliv.

Häromsistens kritiserades regeringen av Stefan Fölster, chefekonom på Svenskt Näringsliv.

- Ett stimulanspaket för ekonomin borde redan ha satts in i år. Att Anders Borg inte agerat tillräckligt snabbt beror på att han har haft en övertro på den svenska ekonomin, säger Stefan Fölster, chefekonom på Svenskt Näringsliv.

Källa: DN ekonomi sidan fem, 12 september 2008 (ej på nätet)

Det låter ju klokt.

Dessvärre, för Fölster och Bäckström, står förslaget i strid med Svenskt Näringslivs fundamentalistiska policy.

Svenskt Näringsliv skrev nämligen dessa anmärkningsvärda ord:

"Vi anser att aktiv stabiliseringspolitik inte skall bedrivas."

Det skrev man i sitt remissvar på SOU 2002:16, Stabiliseringspolitik i valutaunionen. 

Det var ett inlägg i debatten inför folkomröstningen om EMU, där Svenskt Näringsliv var ledande på Ja-sidan med ingen mindre än PJ Anders Linder, nu på SvD, som misslyckad kampanjgeneral.


Nu är frågan om Urban Bäckström, Stefan Fölster och Svenskt Näringsliv står fast vid denna uppfattning eller om de skall göra en helomvändning medelst pudel för att inte längre framstå som extremistiska fundamentalister i en tid när världens alla regeringar gör allt de kan för att stimulera sina ekonomier.

De kommer dom nog att göra. Urban Bäckström och Stefan Fölster har nog inga problem med att byta uppfattning om det behövs.

Ett exempel på det är Stefan Fölsters helomvändning om EMU. När han fick sin lön från Svensk Handel skrev han och varnade för den EMU-anslutning han senare som anställd hos Svenskt Näringsliv propagerade för.

Någon, vem det nu kan vara, hade tipsat Dagens Industri om Fölsters helomvändning och Fölster hamnade på löpet.



2008-10-24

Den japanska yenen skvalpar - Börsen i Tokyo störtdyker

Valutarörelserna har den senaste tiden varit mycket stora. Hela världsekonomin stormar och alla valutor skvalpar.
Dollarn stiger mot de flesta andra valutor, däribland mot Den Gemensamma Valutan, euron, som i sin tur stigit mot bl a den svenska kronan.
Men den valuta som har stigit mest är den japanska yenen. Varpå börsen i Tokyo har närmast havererat.
Det är svårt att överdriva betydelsen av dollarkursen för den svenska exportekonomin. Ingen på Volvo är ledsen över den stigande dollarkursen. Vad en svensk regering kan göra för åtstramning, stimulans eller AMS-insatser debatteras under stora åthävor men är i huvudsak av symbolisk betydelse i jämförelse med tsunamin från värlsekonomin.
- Finanskrisen har gjort kronan till en skvalpvaluta. Försvagningen av kronan är ett faktum, men orsakerna förblir höljda i dunkel, skrev Johan Schück i går. 
- För tio år sedan talade Carl Bildt om kronan som en "skvalpvaluta". Nu får han rätt, oavsett hur det förhöll sig på den tiden.
Vad Johan Schück menar med detta, att Bildt har fått rätt oavsett hur det förhöll sig, är för mig höljt i dunkel.
Dollarn står i skrivande stund i 7:84, mot cirka 6 kronor för några månader sedan. Vi har flera gånger tidigare sett stora svängningar, t ex i början på 1990-talet. Man bör erinra sig att dollarn då gick ned från 9:40 till 5:30 med sedvanliga katastrofala effekter för den svenska ekonomin.
Det var den kursen som Carl Bildt m fl till varje pris ville försvara. 
Om den svenska ekonomin i dag har bekymmer när dollarn står i 7:84 är det lätt att föreställa sig vad som skulle hända om dollarn åter sjönk till 5:30, vilket dessvärre nog kommer att ske.

2008-10-22

Finanskrisen tilltar i styrka


Fastighetsprofessorn Hans Linds egna "sketna radhus i Farsta" har mer än tredubblades i värde från 800.000 kr för tio år sedan till 2,4 Mkr för en månad sedan.

- "Det här kan bara inte fortsätta", tänkte fastighetsprofessorn, enligt Dagens Industris duktiga reporter Linda Öhrn, i dag 2008-10-22.

Man borde fundera över att inte ens fastighetsprofessorn själv sålde i tid.

Läs mer här

CNBC meddelar att 12 miljoner amerikanska husägare bor i hus som är belånade över marknadsvärdet. Vid slutet av förra året var siffran 6,6 miljoner.

Det är det som Problemet och roten till allt ont på finansmarknaden säger Mark Zandi, chefsekonom hos Moody's Economy.com.


Fed har utlovat 540 miljarder dollar för att köpa upp kortfristiga fordringar från penningmarknadsfonder som drabbats av uttag från andelsägarna.
Det är kanske bra att det görs, men nog är det alarmerande att det behövs.

Read more about it here

Själv hade jag häromdagen en artikel i Barometern om finanskrisen där jag försökte förklara för mig själv och läsarna vad som pågår.

Du kan läsa artikeln här


Vi lever, som kineserna säger, i intressanta tider.




2008-10-18

"en verktygslåda som står till medlemsländernas förfogande"


- Det ofta förlöjligade EU visade sig ha den verktygslåda som behövdes för att mota finansmarknadernas hotande härdsmälta, skrev den vanligtvis mycket kunniga Ingrid Hedström i DN 14/10 2008.

- Aldrig någonsin har jag sett Europa styras med en sådan intensitet, sade Eurogruppens ordförande Jean-Claude Juncker, premiärminister i Luxemburg, som arbetat med den europeiska integrationen sedan 80-talet.

"Jean-Claude Juncker talade om räddningsplanen som "en verktygslåda som står till medlemsländernas förfogande". I söndagskvällens svenska partiledardebatt användes ordet "verktygslåda" också flera gånger av den svenska alliansregeringens partiledare" skrev Ingrid Hedström.

Ja, dom är ju vana vid att likt papegojor upprepa vad som sägs i Bryssel utan att särskilt noga kolla sanningshalten.

Nyckelmeningen, som det alltid är roligt att leta efter, var "en verktygslåda som står till medlemsländernas förfogande".

Just precis. EU hade som union ingenting att ställa upp med. De åtgärder som vidtogs efter mötet, där Gordon Brown från England utanför Euron, var tongivande, gjordes av medlemsländernas regeringar. Inte av EU, inte av EU-kommissionen, inte av EU-rådet.

Och skamligt nog pladdrar den svenska alliansregeringens partiledare på om hur mycket EU har betytt nu i finanskrisens dagar.

Men dom kanske är så okunniga att dom inte inser att dom pratar strunt. Lika glatt som Maud Olofsson brukar göra.

Ständigt är hon lika glad och pigg. Vare sig hon är för kärnkraft eller emot, vare sig hon är mot EMU eller för.

Gladd och pigg är hon ständigt.

Man blir så trött.

Carl Bildt, Bo Lundgren och Finanskrisen


Vårt lands stämma i världen, Carl Bildt, har i bland annat The Arab Times skrutit om sina insatser som regeringschef under den svenska krisen 1991–1994, skrev finansmannen 

- USA kan rida ut den finansiella stormen om man följer erfarenheterna från den svenska kreditkrisen (US can ride out financial turbulence if it follows lessons of Swedish crunch), 
skrev Carl Bildt blygsamt. Läget var allvarligt i Sverige; Bildt erinrade om att "Five out of seven of Sweden’s largest banks, covering 90 percent of the market, were de facto insolvent".

Hans tilltro till USA är fortfarande pinsamt hög: "in its real economy the fundamentals are still very strong".

Jag har tidigare på denna blog kommenterat att Carl Bildt försöker få ära för det misslyckade kronkursförsvaret

Ja, kanske någon invänder, men det var kanske inte i första hand kronkursförsvaret, utan bankgarantin, som Bildt anser vara en förebild i dessa tider. 

Men inte heller om detta har Bildt någon större ära att hämta.

Förre statsministern, vid den aktuella tidpunkten oppositionsledaren, Ingvar Carlsson, har i sin bok ”Så tänkte jag” (sidan 492) berättat om vad som som hände under förhandlingarna med Carl Bildt om det första krispaketet 1992.

- Det skar sig åter när Allan Larsson krävde att vi också skulle diskutera krisen i banksystemet. Av någon outgrundlig anledning var Carl Bildt helt emot att denna viktiga fråga alls skulle behandlas vid våra överläggningar. Jag fick intrycket att han inte ansåg att det finansiella systemet var något problem. Han blev alltmer irriterad över att den socialdemokratiska sidan ägnade sig åt vad han uppfattade som något ovidkommande. 

Det kändes märkligt, skriver Ingvar Carlsson, att statsministern inte tycktes medveten om att vi satt med en tickande bomb och att en uppgörelse mellan oss skulle vara ofullbordad om vi inte förmådde skapa förtroende för bankernas förmåga att stå för sina åtaganden. 

- Carl Bildt fortsatte att hävda att det inte rörde sig om någon bankkris utan bara en Nordbankskris. Det var synd att statsministern i det läget blockerade en uppgörelse om bankerna...

- Verkligheten trängde sig emellertid på. Några dagar senare träffades en uppgörelse som i realiteten räddade bankerna och kreditinstituten från kollaps. Staten ställde upp med långtgående garantier för att bankerna skulle uppfylla sina förpliktelser.

Till detta kan man kommentera att Bo Lundgren nog har mera rätt att ta åt sig äran för bank-krisens lösande, tillsammans med Stefan Ingves, då chef för den bankstödsnämnd där Odd Engström var ordförande och som hade en s-ledamot som hette Göran Persson.

Bo Lundgren borde få mer ära för detta, liksom Carl Bildt borde få mera skam för det fortsatta och misslyckade och feltänkta kronkursförsvaret. 

Man bör även i dessa dagar erinra om att Första Sparbanken av Bildt och Lungren, Beatrice Ask  och Mats Odell m fl fick ett lån där ränteeftergiften gav en gåva på en miljard kronor. Pengarna har inte återbetalats till Skattebetalarna utan väl av Swedbank i stället investerats i köpcentra och spekulativa bostadsbyggen i Baltikum.

Bankräddningen var således inte gratis.

Man bör också påminna om att Bildt och Lundgren, vid Out-bailningen av Nordbanken, blev de enda i världen som har bailat ut även aktieägarna. Detta för att undvika att Bildt-regeringen skulle hamna inför domstol för att deras prospekt vid privatiseringen av delar av Nordbanken varit missvisande.

Sanningen segrar bland bilor och svärd, väl?


2008-10-14

USAs helomvändning om banksocialisering

Den amerikanska regeringen, och alla andra, har gjort en häpnadsväckande helomvändning om sättet att rädda, eller snarare återuppväcka från det döda, det internationella finanssystemet.

Vi kommer alla ihåg hur alla, nästan alla, fasade av chock och förakt över de medlemmar av det amerikanska representanthuset som röstade nej till förslaget från den amerikanska finansministern Paulson, understödd av president Bush och presidentkandidaterna Obama och Mccain. Förslaget var att han, Paulson skulle få fria händer att med 700 mrd dollar köpa upp, till ett pris han själv bestämde, bankernas dåliga krediter.

Oj, oj, vad det ojades över att förslaget röstades ner. Nu visar det sig att det nya förslag som senare antogs innehöll den klausul som nu alla, nästan alla, hyllar som Den Enda Vägen, nämligen att gå in med aktiekapital i bankerna i stället för att köpa upp deras nödlidande fordringar.

Det är en häpnadsväckande omsvängning som har skett.

Det är många som hyllade Paulsons första förslag och som nu lika glatt hyllar Paulsons andra förslag som borde fråga sig: Hur kunde jag vara så dum?

Men dom är väl vana vid att vara dumma? Eller snarare okunniga. För hur skall en enkel ledarskribent på Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet kunna vara insatt i allting.

Tur att internet finns så att man har större möjlighet att förstå hur världen verkligen är.


2008-09-30

Krisen är här - fastän recessionen ännu inte har börjat

Representanthuset sade nej till planen innebärande att de amerikanska skattebetalarna skulle köpa upp - en del - av bankernas dåliga lån för 700 miljarder dollar.

Om bankerna och deras direktörer får ta vinsterna och optionerna om det går bra, medan staten får ta förlusterna, uppmuntrar detta dåligt beteende.
Tar staten inte förlusterna kan det bli Depression, och det är heller inte roligt.
Problemet kallas Moral Hazard. 

Nyliberalerna tysta så det dånar. Det intellektuella civilkuraget hos den stora kader nyliberala ekonomer, som under årtionden hyllat USA:s ansvarslösa marknadsekonomi, imponerar inte, skrev Bo Rothstein på SvD Brännpunkt häromdagen.

- Market freedom is not a “fundamentalist religion”. It is a mechanism, not an ideology, 
skrev Financial Times.


Några ståndaktiga optimister pekar på att den reala ekonomin i alla fall tuffar på, om man bortser från Volvo och Saab.

Men detta att krisen är här redan innan den annalkande recessionen ens har börjat är det verkligt skrämmande.


Detta är bara början, måste slutsatsen bli.


2008-09-06

USA gör världshistoriens största bank-bail-out

Enligt samstämmiga uppgifter kommer USA att på söndag - innan marknaden öppnar i Fjärran Östern - förstatliga Fannie Mae och Freddie Mac, de privatägda banker med implicit, och nu inom kort även explicit, statsgaranti, som lånat ut över fem triljoner (biljoner heter det visst på svenska) dollar, hälften av alla bostadslån i USA.

Man erinrar sig då vad Mona Sahlin skrev om sitt samarbete med Carl Bildt för att "rädda kronan" (dvs förbereda ett avskaffande av kronan och övergång till EMU).

I sin bok, Med mina ord, Rabén Prisma, 1996, berättade hon på sitt livfulla sätt om hur det gick till: "
Sådan var stämningen den kvällen, och inte blev det bättre av att Anne Wibble hela tiden satt och sa:
- Nu är det x timmar kvar tills marknaden öppnar, och vi måste vara klara.
Så fort diskussionen hade pågått en stund begärde hon ordet och upprepade:
- Nu är det bara x timmar kvar.
Det höll på att reta oss alla till vansinne."

I likhet med Carl Bildt har hon heller inte gjort avbön och bekänt sina synder, något som är en viktig förutsättning för syndernas förlåtelse.

Hon skrev: "Alternativet då var att släppa växelkursen, alltså devalvera. Efteråt sa många att det borde vi ha gjort redan då, men jag hörde till dem som var övertygad om att vi gjorde rätt som höll fast vid kronkursen."


http://www.internetional.se/mona92.htm#xtimmar


Banksocialisering i USA och roffarkapitalism i Ryssland och Kina
- Så det kan bli
Rolf Englund blog 22/8 2008

Fannie and Freddie

Rolf Englund, Den Stora bankkraschen, Timbro, 1983


2008-08-27

Nu vaknar Riksbanken - "Bankernas utlåning har höjt bopriserna

Ekot gör en jättebragd och avslöjar i dag, onsdagen den 27 augusti 2008,
att "Bankernas utlåning har höjt bopriserna".

Bankernas generösa utlåning är en viktig förklaring till den
kraftiga prisökningen på bostäder den senaste tio åren.
Det visar en studie från Riksbanken, som SR Ekot tagit del av.

Det hade vi ingen aaaaning om, säger man väl nu på Riksbanken.

- Bankerna har sett till att man kan låna till en högre andel av bostadens värde, SBAB till exempel har erbjudit 95 procent belåning, säger Karl Walentin, ansvarig utredare.

Tidigare lånade bankerna ut upp till tre fjärdedelar av en bostads värde i ett så kallat bottenlån, men gränserna har successivt höjts och lett till att bostäder ökat i pris.

Ekots "avslöjande"

Huspriser

Martin Feldstein förklarar varför de amerikanska villägarna är ett hot mot världsekonomin

Allt fler villaägare i Sverige oroar sig för att de kan tvingas gå ifrån sitt hus och ändå ha en skuld kvar till banken.

I USA är det ofta på ett annat sätt. Där blir villaägaren skuldfri när banken har tagit huset.

Om huspriserna sjunker så blir det förr eller senare rationellt för villaägaren att bara lämna huset till banken och därmed bli av med sitt lån.

I Sverige är det låntagaren som blir torsk.

I USA blir det banken som blir torsk.

Därav allvaret i krisen.

Konstigare än så är det tydligen inte, om man får tro Martin Feldstein i Financial Times .

Jag får väl erkänna att jag inte hade detta riktigt klart för mig.

Å andra sidan har jag inte betalt för att känna till detta.

Men många andra bankdirektörer, finansinspektioner och riksbanksledningar, runt om i världen, har betalt, bra betalt, för att ha vetat detta.

Som jag brukar säga, inkompetensen är mycket större, och mycket mera utbredd, än man föreställer sig.

Det är synd att dessa inkompetenta personer skall förorsaka så mycket lidande för vanliga människor.

Den som kan läsa engelska kan klicka på länken nedan.

The risk of a downward spiral of house prices is the primary danger facing the American economy. Because of the structure of securitised mortgage finance, this risk has the potential to cause a global financial crisis.
Both of these problems will remain until a new policy brings stability to house prices.
Martin Feldstein, Financial Times, August 26, 2008

2008-08-22

Banksocialisering i USA och roffarkapitalism i Ryssland och Kina - Så det kan bli

Det verkar hålla på att skapa konsensus på marknaden om att de amerikanska privatägda men statsgaranterade bankerna Fannie och Freddie kommer att förstatligas.

Privata vinster (inklusive jättelika bonusar till de oansvariga ansvariga direktörerna) och socialiserade förluster stärker inte precis tilltron till marknadsekonomin och det enskilda ägandet.

I alla fall inte vad det gäller banker.

Och sådant skall man läsa i Financial Times.

Man räknar med att aktieägarna, som sig bör, kommer att förlora hela sitt kapital, som straff för att de inte hållit ordning på de av dem tillsatta direktörerna.

Jag tror faktiskt Sverige är det enda land i världen som har bailat ut även aktieägarna. Det var Nordeas aktieägare som av Bildt-regeringen klarade sig undan, detta eftersom Bildt & Co, som hade sålt Nordea, riskerade att bli stämda för att de hade haft ett undermånligt prospekt.

Detta skrev jag om i Svenska Dagbladet i maj 1992 och föreslog en annan lösning.

Några länkar:

Fannie, Freddie

Vid årsskiftet hade de belånat sitt "kärnkapital" 65 gånger om
Gunnar Örn



The return of the state:
How government is back at the heart of economic life
John Plender, Financial Times, August 21 2008

2008-08-19

Östeurpeiska Unionen EEU skapar fred

Det ryktas, obekräftat hittills, att planer finns att i östra östra Europa, av vissa tidigare delar av den tidigare Sovjetiska Unionen, däribland Georgien, Stalins födelseland, skapa en ny östeuropeisk union Eastern European Union - EEU.

Eftersom det är allmänt känt att fred skapas genom unioner med en gemensam valuta måste detta hälsas med stor glädje av alla fredsälskande människor.

- Det är den enda vägen att klara av uppgift fred, kan man anta att Carl Bildt kommer att säga.

- Det kommer att bli som ett Förenta Nationerna Light - FNL, säger väl Mona Sahlin drömmande om en för länge sedan svunnen ungdom, då man (alltför många) fortfarande, ehuru felaktigt, drömde om att införa socialism.

Freden

CIAs karta över Georgien med mera

För tidigare försök (1940-talet) att tränga fram öster om Stalingrad se karta

2008-08-15

Riksbankschefernas Krig


Den tidigare Riksbankschefen Urban Bäckström och den nuvarande Riksbankschefen Stefan Ingves har de senaste dagarna framfört sina åsikter om penningpolitiken, ett finare ord för räntepolitiken.

Vi är inte så vana vid debatt om detta i Sverige, ett litet konformistiskt land.

Den som började var Ingemar Bengtssson, akademiker från Lund, som på SvD Brännpunkt påpekat skillnaden mellan inflationstakt och en höjning av prisnivån:

"Det kan till exempel vara så att alla priser stigit 4 procent, och då är allt väl och vårt inflationsmått mäter det vi vill mäta.

Men det kan också vara så att en eller några få priser stigit våldsamt, medan övriga priser legat still.

Det här är inte samma sak. I första fallet är det inflation, i andra fallet är det relativprisförändringar"

Dagen därpå kom en replik från självaste Riksbankschefen Ingves, understödd av vice Riksbankschfen Irma Rosenberg.

Någon större ära för en författare av debattartiklar än att riksbankschefen själv omedelbart replikerar kan man knappast tänka sig.

Bengtsson hade väl trampat på en öm tå, verkar det som.

Jag hade själv några dagar tidigare tänkt samma tankar som Bengtsson, vare sig han eller jag är särdeles originella, utanför Sverige.

- Man skall inte ha för stor tilltro till riksbanksledningar, var rubriken på det ännu ej refuserade manus som jag sände till en tidskrift i Sverige den 9 augusti.

- Det finns en myt om att att ekonomer alltid är oense. Men så är det inte. Tvärtom är ekonomkåren ett snarast övertydligt exempel på att människan är ett flockdjur.

När den tidigare enigheten bland ekonomerna - fast växelkurs till varje pris - ledde fram ett spektakulärt misslyckande trädde en ny Riksbanksledning till, efter det att Bengt Dennis avtackats med blommor och blivit konsult hos SEB.

Då bytte alla ekonomer uppfattning och kunde svära på att fast växelkurs var helt fel och att det nu gällde att ha ett inflationsmål. Det var den bästa lösningen, sade ekonomerna minst lika enhälligt som de tidigare sagt att fast växelkurs var roten till allt gott.

Några länkar:
Bengtsson och Ingves

Urban Bäckström
Rolf Englund

2008-07-21

Var löntagarfonderna bisarra?

- 1970-talet var ett stort undantag. Då hade socialdemokratin tröttnat på pragmatism och ville ha revolution, eller i alla fall nästan, och samhället politiserades snabbt och på bred front.

- Klimax var de bisarra förslagen om löntagarfonder, då LO/SAP tillsammans kom med förslag som skulle ha förvandlat Sverige till fackföreningsstyrd planekonomi (OBS ingen överdrift).

Det skrev
PJ Anders Linder på sin blog, SvD 13/7 2008

Måhända kan det, så här i efterhand, när socialismen är avförd från dagordningen, förefalla som om förslag som skulle leda till socialism, var bisarra.

Men så var det inte då.

Min sida om löntagarfonderna finns här
http://www.internetional.se/fondmny.htm

Det blev inte fondsocialism. Det vet vi nu.

Men det hade kunnat bli det, i den tidsanda som då rådde.

Borgerlighetens stridsmoral var i botten:

- Jag tycker att vi kan vara Rudolf Meidner tacksamma för att han på ett så effektivt och provocerande sätt har satt fart på denna debatt i Sverige, sade Erland Waldenström, som senare skulle ge sitt namn åt de sk Waldenström-fonderna näringslivets anpasslingars svar på frågan om tiden var mogen för socialism.

Professor Bo Södersten framställer sig i dag som en utpräglad gråsosse.

Men 1975 skrev han så här i sin bok "Den svenska sköldpaddan":

- Den svenska kapitalismen är inte utvecklingsbar. Det bör inte göra någon, allra minst en socialist, nedstämd.

- Ett genomförande av den arbetarstyrda ekonomin fordrar långtgående reformer, bl a måste den nuvarande kapitalägarklassen pensioneras och produktionsmedlen socialiseras.

Någon avbön eller offentlig omvändelse har han aldrig gjort.

Läs mer här


Den urgamla formuleringen i det socialdemokratiska partiprogrammet - "Socialdemokratin vill så omdana samhället, att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer"... fanns kvar ännu i det som antogs efter Murens fall på partiets 31:a kongress år 1990.

Göran Persson kommer att gå till den ideologiska historien som den partiledare som på partikongressen år 2001 strök detta mål om socialismen ur partiprogammet.

Han erkände därmed, implicit, att partiet hade haft fel ända sedan det grundades.

Läs mer här

2008-07-10

Windows Vista har havererat

Tur att jag hade installerat Linux.

Jag återkommer inom kort med mer info om den annalkande syndafloden.

http://www.internetional.se/hedgefunds.htm

2008-05-09

Europadagen - överhetens stora dag

Den 9 maj är det Europadagen.

Europadagen är en av EU:s officiella symboler.

Övriga symboler är Flaggan, Hymnen, för att inte tala om Försvaret, Presidenten, Utrikesministern, Domstolen, Den Gemensamma Valutan och Passet.

Det är alla en stats symboler.

Och Den Europeiska GPS-satelliten, passande nog döpt efter en person, Gallileo, som kommit på sanningen, men som förnekade den för att vinna personliga fördelar.

Man kan kanske förlåta Gallileo, det gällde faktiskt hans liv.

Det är svårare att förlåta Hökmark, Unckel och alla de andra där det mest gäller karriär och pengar.

Den svenska överheten firar i dag Europadagen. För ändamålet har de en särskild website. http://www.europadagen.se/

Gå dit och se vilka de är.

Lär mer om sybolerna och särskilt om Flaggan, den ultimata statssybolen och dess behandling inför Det Nya Fördraget.

http://www.nejtillemu.com/symboler.htm


2008-04-12

Carl Bildt försöker få ära för det misslyckade kronkursförsvaret

I internationella media finns nu mer eller mindre beundrande beskrivningar av den svenska modellen.

Carl Bildt noterade häromdagen på sin wordpress-blog att hanteringen av finanskrisen omfattades av denna beundran.

- För oss som var mitt uppe i turbulensen då såg allt inte så enkelt ut - men att det nu internationellt ses som en stor framgång finns ju anledning att notera, noterade Carl Bildt förtjust.

Men, Carl Bildt var ju inte den som löste krisen, utan han var den som framkallade krisen.

Det är stor skillnad.

Då, som nu, var dollarkursen svag och det var när dollarn sjunkit från 9:40 till 5:30
som Carl Bildt m fl till varje pris ville försvara kronkursen.

Det var kronkursen som skulle försvaras, inte kronan.

Kronan skulle tvärtom uppges och ersättas med euron, det var Bildts strategi, vilka offer det än skulle medföra för folket.


I sitt veckobrev v1/2002 skrev Carl Bildt:

Jag var statsminister under dessa år och fast övertygad om fördelarna med en hårdvalutapolitik. Det hade delvis att göra med de tidigare decenniernas erfarenhet av devalveringspolitik, men var delvis en konsekvens av att jag strävade efter att Sverige skulle gå in i det europeiska samarbetets kärna, också den ekonomiska och monetära unionen, och därmed vara med i den gemensamma europeiska valutan från dess första dag.

Försvaret av kronan handlade om den viktiga kombinationen av ekonomisk politik och Europapolitik.

När vi under 1993 och 1994 förde förhandlingarna om medlemskap i EU var jag fast besluten att inte be om några undantagsklausuler. Vi skulle bli medlem helt och fullt, också när det gällde förverkligandet av de långtgående ambitioner som lagts fast i Maastricht-avtalet

Läs mer här


Stefan Ingves, nu Riksbankschef, har berättat:
Enligt vår uppfattning stod det finansiella systemet i Sverige inför en kollaps den 24 september 1992.

Utländska långivare hade tappat förtroendet för det svenska banksystemet.

Bedömningen var att utan ett omfattande statligt ingripande hade vi stått inför en finansiell härdsmälta av aldrig tidigare skådat slag. Utan åtgärder kunde även i slutändan statens upplåning komma att påverkas.

Nationens hela finansiella funktionsförmåga stod på spel.


- Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att av banksystemets totala utlåning på ca 1.000 mdr kr var ca 400 mdr kr utlåning i utländsk valuta.

Finansieringen för denna utlåning kom helt från den internationella interbankmarknaden, d v s från utländska banker. Det tål att påpekas att denna upplåning i utländsk valuta helt styrdes av Riksbankens uttalade politik att den privata sektorn skulle finansiera underskottet i bytesbalansen.

Gota Banks balansräkning speglar i stort sett hur situationen såg ut hos övriga svenska banker.

Källa: Gabriel Urwitz i Ekonomisk Debatt nr 1/1998


Vi har en väldigt dålig ansvarskultur i svensk politik. Det mest flagranta exemplet är kronfallet i november 1992. Och så kallade man detta ett misslyckande och alla satt kvar. Det menar jag var ett stort moraliskt haveri
Barbro Hedvall i Filosofiska Rummet, 29/10 2006

I ett land där man kräver ut politiskt ansvar hade Carl Bildt varit förbrukad efter sitt misslyckande - ett misslyckande skall kallas ett misslyckande.

Men kronkursförsvart var inte bara misslyckat, det var feltänkt.

2008-04-10

1968 - Tänk om dom fått igenom sina förslag

- Vänstern har fallit ihop intellektuellt och moraliskt, skriver Danne Nordling i anledning av att tidskriften Axess nr 3/2008 behandlar vad som hände för 40 år sedan.

- Fortfarande finns det människor som kallar sig socialister, men ingenstans i världen finns det någon seriös politisk rörelse som tror att man kan förbättra samhället genom att förstatliga ekonomin, heter det i en av artiklarna.

Många 68-or försöker skratta bort sina felsteg. Alla har väl varit unga och radikala, ha, ha, ha.

I Kambodja skrattar man inte åt sådana skämt. Inte heller i Kina, där man upplevt Kulturrevolutionen. Inte heller i Östeuropa.

Men i TV-soffan skrattas det lite generat och programledaren ler förstående.

För att förnya debatten om vad som hände 1968 och några år därefter borde vi seriöst ställa frågan: Vad hade hänt om dom hade fått igenom sina förslag?

Många inom det socialdemokratiska partiet verkar hata Göran Persson.

Den urgamla formuleringen i det socialdemokratiska partiprogrammet - "Socialdemokratin vill så omdana samhället, att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer"... fanns kvar ännu i det som antogs efter Murens fall på partiets 31:a kongress år 1990.

Göran Persson kommer att gå till den ideologiska historien som den partiledare som på partikongressen år 2001 strök detta mål om socialismen ur partiprogammet.

Han erkände därmed, implicit, att partiet hade haft fel ända sedan det grundades.

Socialism är en form av utopism.

Europas Förenta Stater är en annan och näraliggande farlig utopi.

Det är målsättningen om ett ständigt fastare förbund - "ever closer union" - som är själva grundbultsfelet med EU.

Men kunde vi rulla tillbaka Sovjetunionen skall vi väl kunna rulla tillbaka Europeiska Unionen.

Läs mer här

2008-04-09

Riksbanken får beröm för att dom ljög

IMF har berömt den svenska riksbanken i sin rapport om bostadspriserna och penningpolitiken.

"The Changing Housing Cycle and the Implications for Monetary Policy,
chapter 3, IMF World Economic Outlook, April 2008"

Wolfgang Münchau har i Financial Times (April 6 2008) uppmärksammat att IMF nu, sent omsider kan man tycka, inte längre skall ignorera vad som händer med bostadspriserna när de bestämmer räntepolitiken.

De flesta tycks nu vara överens om att den nuvarande finanskrisen i världen beror på att alltför många belånat sina bostäder alltför högt i förhoppning om att de stigande bostadspriserna skall fortsätta att stiga för evigt.

Men "If something cannot go on for ever it will stop"

Problemet, anser Münchau är att bostadspriserna inte ingår i centralbankernas ekonomiska modeller. IMF antyder att centralbankerna kan tolka sina mandat lite bredare än det var tänkt, eller ljuga, som Münchau brutalt uttrycker det.

Det är detta som Riksbanken har gjort och som den nu får beröm för av IMF.

Det är bostadspriserna och räntepolitiken som är grunden för krisen för Subprime, och inte bara Subprime med sina dåliga låntagare utan även bostadsmarknaderna totalt.


Några länkar:
Münchau

Subprime

Nyheter på min website

2008-02-19

Fidel Castro och Palme sida vid sida


Bilden är från Olof Palmes besök på Kuba 1975.
Sida vid sida åker de jeep och hyllas av folket.

Bilden är från SIDA. Jag hittade den i deras bildarkiv och satte in den i min bok "Till vänster om marknaden - Bistånd med slagsida", Timbro 1991.

1975 var också det år som Nordvietnamesiska trupper med ryskbyggda stridsvagnar intog Saigon och då Rudolf Meidner och Anna Hedborg lade fram sitt förslag om löntagarfonder.

- Porsche has decided to select HCM City as the place to enter Vietnam.
Read it here

För en yngre generation kanske man skall uttyda HCM. Det är en förkortning av namnet på kommunistledaren Ho Chi Minh.

Men flygplatsen i Saigon har fortfarande förkortningen SGN.

2008-02-16

Sverige släpar inte längre efter?





Sverige har tagit ett rejält kliv uppåt i OECD:s så kallade välståndsliga. På ett år har vi klättrat från fjortonde plats till en delad niondeplacering 2007.

- Finansminister Anders Borg har hittills inte gått ut med denna fördelaktiga nyhet. Gillar regeringen inte att skryta? Inte heller har några glädjerop hörts från Svenskt Näringsliv.

Det skrev Johan Schück i DN 15/2 2008.

Mer info om det här


Varför är dom inte glada?

Danne Nordling har en kommentar 15/2
- Sverige har förbättrat sin position i den s k köpkraftsligan från 14:e till 9:e plats 2007. Det rapporterade OECD häromdagen (pdf), (med länk till OECD).

Danne kommer fram till att svaret på Schücks fråga sannolikt är: kommunikativ inkompetens.

Det tror inte jag är huvudförklaringen.

Skälet till att jag så häftigt och ofta kritiserar talet om eftersläpningen är att det är fel.

Varför för man fram felaktiga argument?

Det tror jag hänger samman med kronkursförsvaret - det största ekonomiskt-politiska misslyckandet i vårt lands historia.

Eftersom de ansvarig fortfarande vägrar erkänna att det var fel att införa (Ingvar Carlsson) och fel att hålla fast vid (Carl Bildt och Mona Sahlin m fl) den fasta växelkursen, måste de skylla på något annat.

De hävdar att problemen är strukturella.

Se t ex Mats Svegfors 1994:

"Visst beror dagens problem i ekonomin i någon mån på missgrepp i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Men i grunden har Sverige inte hamnat i en stabiliseringspolitisk kris. Underskottet i statsbudgeten beror djupare sett på att vi försöker överbrygga en konjunkturnedgång när det i själva verket handlar om en grundläggande strukturell förändring."

Läs mer här

Som framgår av diagrammet ovan går ekonomin som regel framåt ungefär lika mycket i Sverige som inom OECD - kurvorna går parallelt.

Med vissa undantag.

Det lilla undantaget är under Fälldin-regeringen.

Det stora dominerande undantaget är under Bildt-regeringen.

Läs mer här


Ja, jag vet att jag tjatar om kronkursförsvaret. Men som Barbro Hedvall påpekat har vi en väldigt dålig ansvarskultur i svensk politik.

2008-02-13

Till Jonungs försvar

Häromdagen uppmärksammade jag Lars Jonungs kolumn i DN 8/2 om att
"Perssons påstående att han tog Sverige ur krisen är inget annat än en myt."

Nu har de första replikerna från Bunkergänget börjat inflyta i pressen.

Där sparas det inte på krutet, om man därmed menar tonläget.

- "en fräck, nära nog skamlös, kolumn", skriver Henrik Bredberg signerat i Sydsvenskan.

- Sänkta barnbidrag och minskad ersättning i sjuk- och föräldraförsäkringen var några av många impopulära åtgärder. Men besluten drevs igenom inte minst därför att Göran Persson, flankerad av främst centerledaren Olof Johansson, var fast besluten att förhindra att svensk välfärd skulle ligga i händerna på ”flinande 25-åriga börsmäklare” i New York.

- Jonung är inte vem som helst. Han var statsminister Carl Bildts (m) ekonomiska rådgivare 1992–94, påpekar Henrik Bredberg.

Men kronkursförsvaret och den missriktade åtstramningspolitiken hade stöd av hela Bungergänget, inklusive s-delen, numera ledd av Mona Sahlin, som satt med på gängets mest kända presskonferens.

- Jag menar att historien redan har gett Persson rätt. Hela socialdemokratin kan sträcka på sig för den insatsen, skriver Svante Säwén, både i Länstidningen (s) Östersund och Dagbladet (s) Sundsvall.

Men Svenska Dagbladet tiger.

Det är inte hedrande.

Men det är nog bäst så.

Dom själva gör i alla fall den bedömningen.




2008-02-11

Moderaterna: -Vi har det som i dag är EU att tacka för att militärdiktaturer har ersatts av demokratier, att Berlinmuren fallit,

-Vi har det som i dag är EU att tacka för att militärdiktaturer har ersatts av demokratier, att Berlinmuren fallit, och att kommunism och planekonomi ersatts av frihet och marknadsekonomi.

Detta snarast osannolika prov på den moderata omdömesförmågan vad gäller EU kan man läsa i "Rapport inför valet till Europaparlamentet",
Nya Moderaterna, februari 2008, Sid 17.

Författaren till rapporten är ingen mindre än EU-nämndens ordförande,
Anna Kinberg Batra, hon som är från Stockholm.

Man kan dock glädja sig åt att rapporten bara ägnar tre meningar år den europeiska valutan, enligt huvudledaren i DN 11/2.

2008-02-08

Lars Jonung, sanningen och kronkursförsvaret

Jonung skriver i en kolumn i DN, i dag 8/2 2008, sanningen om den bank- och finanskris som ledde fram till att orsaken till krisen, den fasta växelkursen, bröt samman. Jonung låtsas tro att det är först nu som den nationalekonomiska forskningen har kommit på sanningen. - Det tog mer än 30 år för nationalekonomerna i USA att komma fram till en klar bild av den ekonomiska kris som började kring 1930, skriver han. - Hur många år tar det innan forskningen ger oss en korrekt tolkning av den svenska krisen på 1990-talet, frågan han oskuldsfullt. Men sanningen är redan känd, åtminstone från det att Ekonomisk Debatt nr 1 utkom år 1998. - Den 21 november 1985 vid ett-tiden fick jag - som chef för Stadshypotek - meddelandet om att Riksbanken hade upphävt alla utlåningsrestriktioner. Jag tittade på mina medarbetare och undrade om man på Riksbanken verkligen förstod vad man gjorde, skrev Lars Wohlin i ett av flera tunga inlägg. http://www.internetional.se/wohlinkris.htm Men det var känt långt tidigare. Nils-Eric Sandberg hade länge outtröttligt förklarat: "Både teori och erfarenhet säger att staten kan styra bara en av de tre variablerna, ränta, inflationstakt och växelkurs. Staten kan fritt välja ut vilken av de tre ska fixeras, men bara en. Ty två av dessa variabler blir i längden alltid en funktion av den tredje. Om staten fixerar växelkursen får man ta den ränta och den inflationstakt som blir följden. Om man fixerar räntan till en viss nivå kommer inflationstakt och växelkurs att anpassas efter det. Etc." Detta citat är hämtat från DN 18/9 1987, således flera år före 1992. - Perssons påstående att han tog Sverige ur krisen är inget annat än en myt. Förtjänar Persson hjälteglorian eller är han, medvetet eller omedvetet, en skicklig mytmakare som marknadsför en felaktig historietolkning? Det frågar Jonung. Men det har varit många mytmakare i arbete. Bunkgergänget och de övriga kronkursförsvararna har blåst under myten om det fina med Göran Perssons "budgetsanering" eftersom den myten stöder deras egen förklaring till krisen. Det skulle sparas i budgeten för att försvara växelkursen. De insåg inte att underskotten inte var krisens orsak, utan dess följd. Niklas Ekdal, som politisk chefredaktör för Dagens Nyheter en av de ledande talesmännen för bunkergänget, skrev i sin anmälan av Perssons memoarer att "Ingen kan ta ifrån Göran Persson att han räddade Sveriges ekonomi efter sammanbrottet". http://www.internetional.se/ekdal.htm Och Jonung själv har ju vetat, ehuru tigit. Bengt Dennis skrev om Jonung i sin bok bok 500 % , 1998: "En ständig källa till oro både i finansdepartementet och Riksbanken var dock statsministerns ekonomiske rådgivare, professor Lars Jonung, som under hösten förespråkade att gällande kronkurs skulle överges. Det var naturligtvis helt rätt av honom att ge uttryck för sin uppfattning men problemet var att den spreds alltför vitt och brett. I finansdepartementet gick Jonung under beteckningen den tickande bomben men bomben detonerade aldrig, dvs nyhetsmedierna förblev okunniga om vad statsministerns rådgivare ansåg i den mest brännande av alla frågor, valutapolitiken." På något förunderligt sätt och genom journalisernas inkompetens har Lars Jonung kommit undan att svara på den sjävklara frågan: "När sade Lars Jonung vad till Carl Bildt och Anne Wibble?" Varför följde då inte statsminister Bildt råden från sin ekonomiske rådgivare Jonung? Bildt skrev i sitt veckobrev v1/2002: "Jag var statsminister under dessa år och fast övertygad om fördelarna med en hårdvalutapolitik. Det hade delvis att göra med de tidigare decenniernas erfarenhet av devalveringspolitik, men var delvis en konsekvens av att jag strävade efter att Sverige skulle gå in i det europeiska samarbetets kärna, också den ekonomiska och monetära unionen, och därmed vara med i den gemensamma europeiska valutan från dess första dag." "Försvaret av kronan handlade om den viktiga kombinationen av ekonomisk politik och Europapolitik. " http://www.internetional.se/emucab.html#kombi - Vi har en väldigt dålig ansvarskultur i svensk politik. Det mest flagranta exemplet är kronfallet i november 1992. ... Och så kallade man detta ett misslyckande och alla satt kvar. Det menar jag var ett stort moraliskt haveri, sade Barbro Hedvall i Filosofiska Rummet, 29/10 2006 http://www.internetional.se/bildtwibblehedvall.htm Ett annat flagrant exempel på bristande ansvarsutkrävande är att Mona Sahlin gjorts till partiledare och nu siktar på att bli statsminister år 2010. Hon satt på Ingvar Carlssons högra sida, på bilden från presskonferensen där de tillsammans med Bildt, Westerberg och Olof Johansson hade kommit överens om ett "sparpaket". Hon fortsatte sedan, med något avbrott, som medlem av s-regeringarna som drev igenom den åtstramning som Jonung nu dömer ut som skadlig. http://www.internetional.se/mona92pic.htm Läs gärna mer om Jonungs artikel på http://www.internetional.se/jonung0802.htm

2008-02-03

Huspriserna och recessionen


John Mauldin har en website och ett nyhetsbrev om ekonomi i allmänhet och aktiemarknaden i synnerhet. Sedan flera år har jag läst honom med stort intresse. Man känner sig ju lite som tillhörande finanseliten när man läser hans nyhetsbrev som dimper ner i inkorgen.

Nu är det dock så att den eliten är ganska stor, närmare bestämt har John, om jag får kalla honom så, en miljon mottagare av sitt nyhetsbrev.

Han har därför nog mer inflytande än vad Östros någonsin kommer att få.

Där ser man vad elektroniska media betyder.

I sitt senaste brev hade han ett diagram över BNP i USA, faktisk BNP och vad den sannolikt hade varit om de amerikanska konsumenterna inte hade spenderat pengar som de tagit ut genom så kallade MEWs (mortgage equity withdrawals). Pengar som de fått genom att höja lånen på sina hus, som stigit i värde.

Eftersom priserna på bostäderna i USA nu inte stiger, utan sjunker, kommer de inte att kunna spendera lika mycket av sina villavinster som tidigare.

Därav recessionen.

Och därav krisen för banker och andra finansinstitut, men det är en annan historia.

Några länkar:

John Mauldin

Hans artikel varifrån diagrammet är hämtat

2008-01-31

Kan man undvika recession i USA?

Kan man undvika recession i USA när man måste minska importen med 600 miljarder dollar?

Rolf Englund på Nationalekonomiska Föreningen 30/11 2004

Tänk vad tiden går.

Plus ça change, plus c’est la même chose
(ungefär "ju mer saker och ting förändras, ju mer förblir de som de var")

Jag sade då bland annat:

- Jag har länge oroat mig för dollarn och underskottet i USA:s handelsbalans. Men jag blev i dag ändå mera oroad när Klas Eklund - en av vårt lands skickligaste ekonomer - sade sig inte veta vad man bör göra åt saken. Om inte Klas vet, vem vet då?

Jag vill fästa uppmärksamheten på årtalen 1982 och 1992 i Klas första diagram över det amerikanska handelsunderskottet.

Det visar att dessa märkesår i svensk ekonomisk politik var de enda år som USA hade balans i sin utrikeshandel.

Länk till hela inlägget med mera

2008-01-29

En dag på Finanspolitiska Rådet

Finanspolitiska rådet är en myndighet som bildades den 1 augusti 2007. Rådets uppgift är att göra en oberoende granskning av regeringens finanspolitik.

Rådet består av åtta ledamöter. Lars Calmfors är ordförande och bland ledamöterna återfinns Karolina Ekholm, Per-Ola Eriksson och Erik Åsbrink.

- Vilken roll bör finanspolitiken spela för stabiliseringen av konjunktursvängningar? Det var den fråga som ställdes på seminariet den 29 januari 2008.

Svaret var nog egentligen "ingenting", vilket överensstämmer med den senaste versionen av den etablerade visheten.

Nja, inte den allra senaste. Arrangörerna hade otur med timingen. Evenemanget kom bara någon eller några dagar efter det amerikanska stimulanspaketet på 150 miljarder dollar och efter det att ingen mindre än chefen för IMF hade efterlyst större budgetunderskott, något som IMF inte brukat göra.

Till yttermera visso hade det senaste numret av The Economist, daterad 24 januari 2008, en artikel om att det är inte längre lika inne att bara förlita sig på centralbankernas räntepolitik för att stabilisera ekonomin.

Det finns omständigheter, som djup och långvarig recession, hastigt sjunkande efterfrågan eller ett ränteläge som närmar sig noll (Japan) när man måste tillgripa finanspolitiken. The Economist citerar ett stycke skrivet av Allan Blinder, professor vid Princeton och tidigare Govenor vid Fed. Det finns tillfällen när “a combined monetary-fiscal effort — deficit spending or tax cuts financed by printing money — may be needed”.

Det, tillägger The Economist är "Milton Friedman's “helicopter drop” of money".

Jag hade äran delta och dristade mig att ställa frågan varför inte någon hade tagit upp EU:s stabilitetspakt, som, om den skulle följas, kan komma att tvinga medlemsländerna att skära ner sina utgifter under en lågkonjunktur.

Ni kommer väl ihåg EMU-debattens inslag om Buffertfonder, en EMU-skatt som i goda tider skulle medföra ett överskott i statsfinanserna att användas i en lågkonjunktur för att vi inte skall komma i konflikt med stabilitetspaktens regler.

Sovjetunionen hade KGB. Europeiska unionen har SGP. Efter kritik ändrade man nämligen namnet från stabilitetspakten till SGP - Stability and Growth Pact.

Några länkar:

Finanspolitiska Rådet

Konferensen

Buffertfonder

Utredningen om stabiliseringspolitik för full sysselsättning vid svenskt medlemskap i valutaunionen
(Fi 2000:07) Stabiliseringspolitik i valutaunionen (SOU 2002:16)
En av ledamöterna var professor Lars Calmfors.


The intensifying credit crunch is so severe that lower interest rates alone will not be enough
Dominique Strauss-Kahn, managing director of the International Monetary Fund.


The Case Against the Case Against Discretionary Fiscal Policy.
Centre for Economic Policy Studies Working Paper No 100 (June 2004).
http://www.princeton.edu/~ceps/workingpapers/100blinder.pdf

The Economist

Helicopter money