Leta i den här bloggen

Läser in...

2008-12-03

Har Anders Borg rationella förväntningar?


Anders Borg förklarar i tidksriften Fokus varför han tycker förslagen till konjunkturstimulans från Svenskt Näringsliv är ansvarslösa. 

- Det skulle leda till att människor inte kände något förtroende för de offentliga finanserna. Det privata sparandet skulle öka och i slutändan skulle den expansiva effekten utebli.

Här börjar resonemanget likna det som fördes vid kronkursförsvaret hösten 1992, då Anders Borg var väskbärare åt dåvarande statsministern, numera utrikesministern, Carl Bildt.

Bildt-regeringen, som innehöll dagsaktuella personer som Beatrice Ask och Mats Odell, inte bara vägrade att stimulera efterfrågan, regeringen gjorde till och med tvärtom. Mitt i den djupnande krisen lade man fram inte stimulans- utan nedskärnings- s.k. sparpaket. Det gjorde man med stöd av så skarpa tänkare inom socialdemokratin som Ingvar Carlsson och Mona Sahlin. 

- Budgetåtstramningar i dåliga tider kan få positiva effekter, skrev Olle Wästberg (statssekreterare åt Bildts finansminister Anne Wibble) sin bok ”Det tomma rummet” 1996 i Kapitel 8: ”Keynes ligger död i kontrollrummet”

Denna politik fullföljdes senare av Göran Persson som därigenom blev hjälte hos stora delar av de som hejat på kronkursförsvaret och nedskärningarna för att få fart på hjulen.

- Ingen kan ta ifrån Göran Persson att han räddade Sveriges ekonomi efter sammanbrottet, skrev t ex Niklas Ekdal, så fortfarande chef för DNs ledarsida, i en signerad artikel  2007-10-28

- Människors uppoffringar har givit resultat sade Göran Persson  i regeringsförklaringen i Riksdagen,  den 14 september 1999.

Denna politik som förlängde lågkonjukturen fördes med stöd av LO som skröt i sin verksamhetsberättelse för 1998 om att LOs kampanj "Jag/vi räddade Sverige"  inför valet 1998:

”Huvudpersonerna i kampanjen var Annika, handelsmedlem och ensamstående mamma, Anders, arbetslös byggnadsarbetare och Bibbi och Kenta, en lågavlönad barnfamilj.”
 
Hur kunde man tro att de ekonomiska försakelserna för en arbetslös byggnadsarbetare och en lågavlönad barnfamilj, drabbad av nedskärningarna, räddade Sverige?

Mona Sahlin är fortfarande både nöjd och stolt över dessa sina insatser, liksom Carl Bildt.

Anders Borg saknar dock inte vetenskapligt stöd för sitt resonemang. 

De senaste åren har den varit modern – The Real Business Cycle Theory. 

Det började med att Lucas fick nobelpriset för sin teori om att människorna har rationella förväntningar. 

Men det är ju en gammal grundläggande tanke inom nationalekonomin och dess förkärlek för Economic Man. Den tanken kan naturligtvis kritiseras för att vara inskränkt men det är ändå bättre än att anta att människorna är galna eller handlar helt slumpmässigt.

Men Lucas fick sitt nobelpris för sin teori om rationella förväntningar, enligt vilken alla mäniskor är lika kunniga som finansministrar som Anne Wibble och Bosse Ringholm eller ekonomer som Klas Eklund.

Det är klart att människor har förväntningar och att dessa skiftar över tiden. Så har de lärt sig att det alltid är lönsamt att köpa villor och bostadsrätter. På samma sätt har bankdirektörerna lärt sig detta och att det därför är riskfritt att låna ut pengar till köp av bostäder.

Detta är rationella förväntningar. I alla fall en tid. Ända till dess man måste lära om.


Martin Wolf, ledande kommentator på Financil Times skrev nyligen om Finanskrisen och nämnde som tröst att den kommer att avkasta tiotusentals doktorsavhandlingar och ett antal Nobelpris. 


 Cherished myths fall victim to economic reality
"Financial markets are efficient"
"Individuals are supremely well-informed creatures" /Rational expectations 

- Det behövs insatser på 50-60 miljarder kronor, utöver regeringens budget. Pengarna måste användas så att man når största möjliga sysselsättningseffekt. Därför bör man skjuta till mer pengar hos kommuner och landsting sade Assar Lindbeck i DN 3/12 2008.

En av Anders Borgs tidiga åtgärder som finansminister var att skapa ett finanspolitiskt råd med ledande ekonomer. Den nya myndigheten skulle övervaka att politikerna sköter finanspolitiken och lever upp till de budget politiska målen.

I Ekonomisk Debatt nr 7 2003 argumenterar Anders Borg för att finanspolitiken bör ges en tydligare institutionell ram. Han förundras också över svenska ekonomers keynesfobi

försvar av en felvärderad växelkurs med en kollapsad inhemsk efterfrågan, ett exploderande budgetunderskott och tillgångspriser som driver ned ekonomin i en fallande spiral med finansiell kris ovanpå det.



Inga kommentarer: