Tänk om vi lever i en ny era?

Om lönepengar och lånepengar var rubriken på ett inlägg på denna blog för snart ett halvår sedan.

Gradvis och i all tysthet så har vi frångått tanken att lån är något som skall betalas tillbaka.

Nuförtiden skall lån inte betalas tillbaka utan rullas runt, eller ändå hellre höjas, i takt med att priset om än inte värdet, på huset stiger.

Det hade inte varit någon fara med subprimelånen om inte villapriserna hade sjunkit.

Jag kom att tänka på det när jag läste ett inlägg av Tim Iacono, som jag läst och länkat till under många år.

Många säger nu att vi finanskrisen skulle vara över.

Men jag tycker inte att det känns så.

Tvärtom känns det som om det för världsekonomin kan öppna sig en avgrund.

Tim Iacono skrev så här:

Due to the length of a typical lifetime and the number of those years that individuals are productive, it’s reasonable to think that someone in their mid-60s could retire today and look back at the last 40 years only to conclude that what they just experienced was normal.
But, what if the last 40 years were anything but normal?
What if, in the world of finance and economics, it was all just a big bubble?

Read more here

Min husgud Martin Wolf uttryckte liknande tankar så här:

Anybody who looks carefully at the world economy will recognise that a degree of monetary and fiscal stimulus unprecedented in peacetime is all that is prodding it along
The conventional wisdom is that it will also be possible to manage a smooth exit.
Nothing seems less likely. So let us consider the endgame, instead.

Read more here


Det är nog värt att fundera vidare på detta.

 Rätt vad det är kan det komma en svart svan uppdykande och allt vi hade trott vara sant visar sig då vara fel.

SvD, EMU, PJ Anders Linder och Schlingmann

Jag har i ett antal inlägg på denna blog kritiserat Svenska Dagbladets ledareavdelning för deras tystnad om krisen för EMU och Grekland.


Jag påpekade att det senaste SvD hade skrivit i frågan var den 15 februari 2010.


- Allt är inte frid och fröjd, skrev man då.


I torsdag, när besked om den fransk-tyska planen för att kringå förbudet mot bail-outs hade presenterats, 
skrev jag att nu kunde man vänta sig en hyllningsledare i Svenska Dagbladet på temat att EMU bestod provet.


Ledaren kom i dag, lördag, men det var en mycket halvhjärtad hyllningsledare.


Det enda som kan betraktas som en hyllning var egentligen det som jag tycker illa underbyggda påståendet att "Under den globala finanskrisen... var det gott att eurons stabiliserande kraft fanns".


I övrigt var det mer skeptiska tongångar:


- Det gångna året har gett många anledningar att fundera över eurons betydelse.


- Det är många olika kulturer som ska fås att samverka, och det tar tid. 


- Man har varit för ivrig att locka med stater som inte har haft i euron att göra. Detta borde få dem att tänka efter, som vill vidga eurozonen österut i snabbare takt än vad reglerna anger


- Europasamarbetet är för viktigt för att hastas fram.


Sedan kommer det som hade kunnat vara intressant.


- I Sverige driver Folkpartiet frågan om det inte vore dags med en folkomröstning om euron under kommande mandatperiod. 
År 2013 har det gått 10 år sedan Sverige röstade nej till euron, och någon gång är det förstås klart att frågan bör bli aktuell igen. 
På lång sikt är det rimligt att Sverige går med i eurozonen. Men det lär inte bli nu. 


Det är skillnad på lär och bör.


Lär en osäker prgnos. Bör är en viljeyttring och rekommendation.


Tänk om Svenska Dagbladet hade vågat, om man nu vill det, skriva att det bör inte vara dags med en folkomröstning om euron under kommande mandatperiod.


Den 18 mars skrev jag här under rubriken Många av mina bästa vänner är Ja-sägare att jag träffat ja-sägare som sagt ungefär att Rolf,  Du kan vara lugn. Det blir inget EMU.


Men, skrev jag,  jag blir inte lugn innan Allianspartierna, liksom dom till vänster, avger ett vallöfte om att det inte kommer att bli någon folkomröstning, eller EMU-anslutning utan folkomröstning, Gud förbjude, under den kommande mandatperioden.


- Man behöver nog heller inte heta Schligmann för att inse att detta även vore en fördel inför valet, som det nu ser ut.


Det återstår således för Svenska Dagbladet och moderaterna att ta steget att säga nej till en svensk EMU-anslutning under den kommande mandatperioden.


Det är mycket bättre att göra det nu än att behöva göra en reträtt av denna innebörd under valrörelsen.


Det förstår säkert Schlingmann.


P J Anders Linder och Schlimann borde talas vid om saken när de äter lunch nästa gång.


SvD-ledaren kan läsas via denna länk

Grekland, EMU, bruset och tystnaden

Den som försöker följa den händelseutvecklingen Grekland och EMU dignar under flödet av nyheter och kommentarer.

BBC har dock lyckats fånga mycket av den grekiska situationen på några få rader:

- German taxpayers are fiercely opposed to bailing out Greece, which is burdened by debt of nearly 300bn euros and a public deficit of 12.7% of GDP - more than four times the official eurozone limit.
It is also having to refinance its debt. Because of doubts over its ability to pay, it is having to pay interest at about 6% - around double what Germany has to pay.

Read more here


SvD/E24s reporter Tomas Lundin hade 14/3 2010 en utmärkt beskrivning vad som hänt i Grekland:

- Många hade hoppats att EU-medlemskapet 1981 skulle kickstarta en modernisering av den grekiska ekonomin. I stället blev det ett hejdundrande party när miljarder pumpades in i Grekland och tillät politikerna att ignorera landets strukturproblem.
Festen fortsatte när euron infördes. Grekland fick en räntenivå som var på tok för låg, satt av Europeiska centralbanken med de starka tyska och franska ekonomierna som riktsnöre.

Läs mer här

Det grekiska dramat är lika mycket en prövning för Tyskland som med sina, enligt Wikipeida, 82 217 837 invånare är EUs största medlemsland.

– Som tysk kansler bär jag ett stort ansvar. Tyska folket litade på att de skulle få en stabil euro när de gav upp D-marken. Det förtroendet får inte svikas, sa Angela Merkel inför de tyska parlamentarikerna.
enligt Ekot 25 mars 2010.


Men som SvD/E24s reporter Tomas Lundin har påpekat är det Spanien som är det riktigt stora potentiella bekymret:


- Spaniens externa nettoskuld är fem gånger så stor som Greklands. Den uppgick vid utgången av tredje kvartalet i fjol till 955 miljarder euro och torde med de löpande bytesbalansunderskotten nu ha passerat 1000 miljarder euro.

Läs mer här

Diskussionen om Grekland handlar inte bara om pengar, utan ytterst om fördjupat samarbete.

- Euroländerna har i dag gemensam valuta, gemensam penningpolitik och gemensam centralbank. Men varje land sköter själv sina statsfinanser och sin ekonomiska politik. Greklands kris visar på riskerna med det.

- Men om euroländerna ska ge stöd åt den medlem som råkat i knipa kommer det oundvikligen att följas av krav på inflytande över medlemsländernas ekonomiska politik och budgetar, enligt Henrik Brors, DN 25/3 2010 

- Många euromoståndare i Sverige varnade för den politiska union som Issing förespråkade. Statsminister Göran Perssons utdragna eurovånda handlade också om valutunionens konstruktion.
Går det att ha gemensam valuta utan att också ha gemensam ekonomisk politik? Den frågan vände och vred Persson på under flera års tid.
Det borde vid det här laget vara klart att svaret är nej.
Det skrev Annika Ström Melin, Signerat DN 2010-02-17


Dagens Nyheter fortsätter att skriva sina EMU-vänliga ledare medan ledarsidan på Svenska Dagbladet har fört tigandets konst till nya nivåer.

- Allt är inte frid och fröjd. Euron är ett politiskt flaggskepp i EU och därför är det grekiska dramat en rejäl prestigeförlust."

Det var det senaste SvD har skrivit i frågan, den 15 februari 2010.

Allt är inte frid och fröjd.


I skrivande stund, 17:18 GMT, Thursday, 25 March 2010, meddelar BBC att Frankrike och Tyskland har kommit överens om att, på något vis som ännu inte riktigt framgår, hjälpa Grekland med 23 miljarder euros, dvs runt 200 miljarder kronor.

Då kanske vi redan i morgon kan läsa en hyllningsledare i Svenska Dagbladet på temat att EMU bestod provet.

Vi får väl se hur länge glädjen varar.

Euron sjunker och kronan stiger

Se mer hos Dagens Nyheter

Det riktigt stora potentiella bekymret är Spanien.

Det riktigt stora potentiella bekymret är Spanien. 


Spaniens externa nettoskuld är fem gånger så stor som Greklands. 


Den uppgick vid utgången av tredje kvartalet i fjol till 955 miljarder euro och torde med de löpande bytesbalansunderskotten nu ha passerat 1000 miljarder euro.


Det skriver Per Lindvall på e24.se i en utmärkt artikel.


Här min sida om Spanien.

"economically absurd", "economically erroneous and politically dangerous", "a scandal", "insane"
Europe’s monetary union is in a deep crisis.
In the context of Greece’s debt concerns and emerging problems in other countries, huge current account imbalances have been identified as a major threat.
But since the adoption of a single currency, devaluation is no longer available to correct an unsustainable current account deficit.
Otmar Issing, FT March 18 2010


För en tid sedan skrev jag här att Otmar Issing sannolikt, vid sidan av USA:s Volcker, är världens mest respekterade centralbanksperson.

En av cheferna för Morgan Stanley berättar 

It was also a moving event, with a rich human dimension heralded by the ten-minute-long standing ovation Otmar Issing received at the dinner, not exactly what you would expect from a gathering of grave central bankers and distinguished economists. 

read more here

Jag har en gång i London lyssnat på ett föredrag av Otmar Issing och jag kan intyga att han ser ut som, och låter som, en engelsk gentleman utbildad i Oxford.

När man i hans artikel i Financial Times läser att han använder ord som "economically absurd", "economically erroneous and politically dangerous", "a scandal", "insane", höjer man därför onekligen på ögonbrynen.

- Transferring responsibility to the European level would be politically dangerous because it would create permanent tensions. “Europe”, this time for the right reason, would be held responsible for the negative consequences of its policies, skriver han bland annat.

I ett föredrag för några år sedan, sade han 

IN THE FIRST CENTURY AD, a merchant setting off from Rome on a journey to Cologne was able to pay his bills with the same coin, the denarius, over his entire journey.
Initially, Rome safeguarded cohesion of its large empire by fire and sword, then increasingly by placing even the most remote provinces under the legal system and administration of Rome.
The precise lessons to be drawn from such historical episodes may not be entirely clear.

Så elegant brukar han uttrycka sig.

Läs hans artikel i Financial Times via denna länk

Klas Eklund, kunnig och trendkänslig, verkar byta fot om EMU

– Valutaområdet är inte optimalt. Det tycks vara för stort och det är för stora skillnader mellan länderna
En harmonisering av EMU:s arbetsmarknad kräver att man gör socialförsäkringssystem och skattesystem mer likartade. Men det är svårt eftersom skillnaderna i Europa är så stora
Klas Eklund, SvD/E24 2010-03-17


Klas Eklund är en mycket duktig ekonom.


Han tvekar inte heller för att byta uppfattning,  i takt med tidens svängningar.


Han gör detta öppet.


Därför är detta en viktig, mycket viktig, artikel.


Nu väntar jag på att flera av mina bästa vänner, som är Ja-sägare, skall följa i Klas fotspår.

Många av mina bästa vänner är Ja-sägare

Häromdagen skrev jag här att det skall bli spännande att se vad EMU-ländernas finansministrar kommer fram till. Inte bara spännande, ganska lustigt också, faktiskt.


Det lustiga har redan börjat.


Eurointelligence har som de själva skriver en "extraordinary story".

- Here was the European Council making a political declaration that they would be ready to stand by Greece,  and now Germany wants Greece to turn to the IMF for aid.

DN hälsade troskyldigt det som då kallades ett avtal med glädje, medan SvD som vanligt teg, vilket kan visa sig klokt om än inte modigt.

Många av mina bästa vänner är Ja-sägare, eftersom jag tillbringat nästan hela mitt yrkesverksamma liv som löntagare inom moderat/SAF/Timbro-sfären.

Häromdagen träffade jag ett antal personer inom den sfären och fick intrycket att det faktum att SvD tiger om Grekland och EMU är en del i ett större sammanhang.

Ja-sägarna verkar helt ha föskjutit alla tankar om EMU efter sitt lika stora som remarkabla nederlag i folkomröstningen.

Rolf, Du kan vara lugn. Det blir inget EMU var temat i deras svar.

Men jag blir inte lugn innan Allianspartierna, liksom dom till vänster, avger ett vallöfte om att det inte kommer att bli någon folkomröstning, eller EMU-anslutning utan folkomröstning, Gud förbjude, under den kommande mandatperioden.

Man behöver nog heller inte heta Schligmann för att inse att detta även vore en fördel inför valet, som det nu ser ut.

DN skriver och Svenskan tiger om EMU och Grekland

Dagens Nyheter fortsätter i dag att skriva sina EMU-vänliga ledare.

Dels sväljer tidningen kritiklöst budskapet om att EMU-länderna, likt Jönsson-ligan, har en plan.

Men även om ingen på ledareavdelningen kan tyska borde de väl i alla fall kunna läsa engelska?

Does nobody read German any more?
As of today, German finance minister Wolfgang Schauble has not yet agreed to anything beyond a last resort rescue “if insolvency were imminent” and if there were to be a threat to the “financial stability of the euro area as a whole”.
Ambrose Evans-Pritchard March 16th, 2010

- Finansminister Anders Borg har flera gånger tagit halvt avstånd från tanken att svenska skattebetalare skulle bidra till en lösning av eurons kris. Det skedde senast i tisdags morse i en intervju i P1-morgon i Sveriges Radio. Men valutasamarbetet är en viktig, ja helt central del av EU, skriver DN.

Här borde Svenska Dagbladet, som även i dag tiger om EMU och Grekland, kunna se sin chans att i skattebetalarnas intresse gå emot Dagens Nyheter och lojalt ställa sig på den moderata finansministerns sida.

För det borde modet räcka till.

Grekland och spekulanterna och rådvilla EMU-ministrar

Tänk Dig att Du vore ansvarig för en obligationsfond som skall placera en miljard i statspapper i valutan Euro.

Tänk Dig vidare att Du gick in till Din chef och sade att Du hade plancerat miljarden i grekiska statspapper.

Din chef frågar Dig då: Varför köpte Du inte tyska statspapper?  Dom är ju också i euro?

Då gäller det att ha ett bra svar.

Det enda bra svar som finns är att den grekiska staten betalar mer för sina europapper än den tyska staten.

Nu är problemet att Papandreou, eller vad han heter, den socialist som är statsminister i Grekland efter att ha fått sin utbildning i Sverige, har sagt att han vill att Grekland skall kunna låna till samma ränta som Tyskland gör.

Hur i hela fridens namn skall det gå till?

Det sitter EMU-ländernas finansministrar och funderar på.

Det skall bli spännande att se vad de kommer fram till.

Inte bara spännande, ganska lustigt också, faktiskt.

Exit EMU OK enligt Tysklands finansminister

Nu börjar det röra på sig. 


Tysklands finansminister har i en artikel i Financial Times uttalat sig för att ett land i ekonomiskt nödläge skall kunna lämna EMU.


Det är ett stort steg mot ett sammabrott för hela EMU och bör hälsas med glädje.


Det är ett sorglustigt skådespel att se Alliansregeringen med folkpartiet i spetsen fortfarande driva frågan om en svensk EMU-anslutning.


Det bäddar inte direkt för en valseger, om man säger så.


Som Wolfgang Münchau, respekterad kolumnist i Financial Times, har påpekat 


- If life in the eurozone becomes intolerable, exit will become the default resolution mechanism.

And when you include the legal possibility of an exit, the whole political and economic dynamic changes, and the threat of an exit might turn into a self-fulfilling prophecy. 

- This does not apply only to Greece, but to a number of countries that have lost competitiveness to Germany.


Read more here


Och snart kanske Svenska Dagbladet på ledarplats kommer med en kommentar?


I bästa fall vet dom inte vad dom skall säga.


I sämsta fall blir det en ny hyllning till EMU.


"Allt är inte frid och fröjd.
Euron är ett politiskt flaggskepp i EU och därför är det grekiska dramat en rejäl prestigeförlust."

Det var det senaste SvD har skrivit i frågan, den 15 februari 2010.

Olle Wästberg, fd Generalkonsul

Några som tappert, men utan framgång, försvarade kronkursen 1992 brukar sägas ingå i Bunkergänget.

En som absolut måste räknas dit är Olle Wästberg, statssekreterare åt finansministern Anne Wibble.

Sedan gick det som det gick, kronan flöt och Bildts regering förlorade valet.

Men det har gått bra för Bunkergängets medlemmar, inte minst för Olle Wästberg.

- "Efter mer än fem år som svensk generalkonsul i New York är jag numera generaldirektör för Svenska institutet".

Vi har en väldigt dålig ansvarskultur i svensk politik. Det mest flagranta exemplet är kronfallet i november 1992. Och så kallade man detta ett misslyckande och alla satt kvar. Det menar jag var ett stort moraliskt haveri. Det sade Barbro Hedvall i Filosofiska Rummet, 29/10 2006.

Det är inte utan att man håller med.

- Efteråt har det sagts att Sverige borde ha släppt kronan eller devalverat långt innan det fruktlösa kronförsvaret 1992. Jag tror inte det, skrev Olle Wästberg i sin bok "Det tomma rummet" 1996.

Det hedrar honom att han sedan dess har bytt ståndpunkt.

- Med facit i hand skulle man ha valt att släppa i september, säger folkpartisten Olle Wästberg i DN 13/9 2002.

Det fanns faktiskt ett antal personer som hade kommit fram till detta utan att titta i facit.

Men vi blev å andra sidan vare sig generalkonsul i New York eller generaldirektör för Svenska institutet.

Det är dock inte för att beklaga världens orättvisor som jag nu tar upp Olle Wästberg. Häromsistens, den 22 Februari 2010 för att var exakt, skrev Olle Wästberg i sitt nyhetsbrev om "den svaga svenska kronan".

Han refererar en uträkning enligt vilken den danska kronan stigit med 90 procent, den norska med 65 procent och den finska marken med 55 procent mot den svenska kronan.

- I länder som numera har euron, har valutans värde ökat med 60 procent i Tyskland, med 55 procent i Frankrike, och i Spanien har valutavärdet mer än fördubblats.

Han skriver detta utan att det för honom tänds någon varningslampa om att det ekonomiska läget i Spanien kanske inte är så jättebra.

I själva verket är vad som nu händer i Grekland bara en förövning för vad som komma skall i Spanien.

Smartare än så är han inte, Olle Wästberg.

Men ändå blev han statssekreterare i finansdepartementet, generalkonsul i New York och generaldirektör för Svenska institutet. 

Vad säger oss detta om vårt land?

Bunkergänget

Olle Wästberg

Spanien

Sture Eskilsson fyller 80 år

Den kanske viktigaste opinionsbildaren i modern tid för ett friare Sverige fyller 80 år på torsdag: Sture Eskilsson.

Det skrev Dick Erixon 13 mars 2010.

Läs mer här

Mats Johansson, familjen Ander och Europas framtid - en personlig betraktelse

Mats Johansson, min gamle vän och frontkamrat från löntagarfondskampen, har skrivit mycket, däribland boken "Ansvarig utgivare: Gustaf Ander, En tidningshistoria - Ett porträtt av 170 års företagsbyggande" om Nya Wermlands-Tidningen, där jag under tre år i slutet av 1970-talet var ledarskribent.


Jag har länge dragit mig för att skriva vänliga ord om Mats Johansson, som under några år var min chef på Timbro och samtidigt intyga att alla uppskattande ord som han skriver i sin utmärkta bok om familjen Ander äger sin riktighet.


Nu kan jag emellertid inte komma undan längre. 


Annika Ström Melin, som jag tidiagare kallat vårt lands mest kunniga journalist i detta ämne, skriver i dag  12/3 2010 om Grekland och Europas framtid.


- Greklands ekonomiska problem tvingar EU att ta ett nytt steg ut i det okända. Vi sitter alla på första parkett och betraktar hur historien vrider sig, ännu ett stycke. 


Risken finns onekligen att EU för att lösa ett akut problem tar ytterligare ett stort steg mot ett Europas Förenta Stater, utan att ha stöd för detta bland sina folk.


Bland dem som sitter på första parkett, och tiger, är SvDs P J Anders Linder.


Själv har jag inte precis tigit, även när det har kännts tungt.


Det är svårt att veta om jag har varit modig eller omdömeslös. 


När jag läste Annika Ström Melin erinrade jag mig vad jag skrivit i en motsvarande sinnesstämning. Datorer gör det numera möjligt att hitta det igen.


Jag fann då att jag skrivit följande:


Det är inte oundvikligt, var rubriken i Nya Wermlands-Tidningen 2001-09-18:


- Nu är det skamligt många i Sverige som förbereder sig och Sverige för en tillvaro i ett av EMU-EU dominerat Europa. Varför skall man göra sig omöjlig till ingen nytta när man kan vara realist och få ett välbetalt jobb i Bryssel eller i varje fall få åka dit med någon svensk delegation? Motstånd är ju ändå meningslöst, tänker väl Herr Unckel och andra. Men, som alla svenskar vet, varje meddelande om att motståndet skall uppges är falskt. Det är inte dom som kommer att segra, det är vi. Likt det en gång mäktiga Sovjetunionen kommer den Europeiska Unionen att i efterhand ses som en papperstiger, som ett snarast oförklarligt historiskt misstag likt Första Världskriget.


Nu kommer jag inte undan att uttala ett stort tack till familjen Ander som på 1970-talet lät mig skriva ett oräkneligt antal ledare i NWT om löntagarfonderna och som lät mig skriva många förgripliga artiklar om EU och EMU i början av 2000-talet.


Och ett tack till Mats Johansson som lät mig vara kvar på Timbro.


Mer om Mats Johansson här hos mig på IntCom


och här på riksdagen

Sydsvenskan vrider sig som en mask på EMU-kroken

I en ledare häromdagen började Sydsvenskan med sedvanlig uppslutning till allt vad EU gör:


- Tyskland och Frankrike väntas lansera en plan för en europeisk valutafond. Det enda konstiga med förslaget är att det inte kommit tidigare.


- Att en sådan institution behövs är uppenbart med tanke på hur eurosamarbetet ser ut idag. Euroländernas kombination av gemensam penningpolitik och nationell finanspolitik var tänkt att harmoniera med hjälp av stabilitetspaktens regler. Men respekten för reglerna visade sig snart brista


Men sedan kommer ledarskribenten på att det visserligen är bra med samarbete, men att det inte får gå för långt:


- Gemensam finanspolitik inom eurozonen kräver att hela EU går i riktning mot att bli en federation, vilket inte är någon önskvärd, om ens farbar, väg. Skillnaderna mellan EU-länderna är för påtagliga för att de skall kunna styras enligt en politisk agenda.


Nej till gemensam finanspolitik och federation, men ja till en europeisk valutafond blir tidningens slutsats.


- En europeisk valutafond borde kunna hålla EU och euron på det rätta ekonomiska spåret, skriver Sydsvenskan hoppfullt.


I själva verket undviker Sysvenskan att inse att här faktiskt finns en motsättning som inte går att lösa med en kompromiss.


Här en länk till tidigare inlägg där med Otmar Issing, Paul Krugman och Nils Lundgren.


Sydsvenskans ledare är intressant i den meningen att den visar en begynnande insikt bland Ja-sägarna om att här faktiskt finns ett problem.


Det jobbigt att svänga. Har man sagt A, måste man säga B. Och har man sagt B är det svårt att säga att A var fel. Jag har kallat detta för Englunds lag.


Den meste Ja-sägaren, P J Anders Linder på SvD, tiger dock fortfarande. 


Kanske har han svårt att säga att det han tidigare sagt var fel, även om han nog nu anar att så är fallet.

SvD tiger medan Joscha Fischer kräver franskt-tysk ledarskap

"Nu behövs ett statsmannalikt ledarskap... Europas ledare, först och främst Tyskland och Frankrike"
Ska vi rycka ut för de sydeuropeiska länderna
eller ge upp och låta euron dö? Den frågan klargör vad hela krisen handlar om: det europeiska projektets framtid.Joschka Fischer, kolumn DN 10/3 2010




Det framstår nu som alltmer pinsamt att SvD fortsätter att tiga om den ödesfråga vi nu står inför.


"Allt är inte frid och fröjd.
Euron är ett politiskt flaggskepp i EU och därför är det grekiska dramat en rejäl prestigeförlust."
Det var det senaste SvD har skrivit i frågan, den 15 februari 2010


Kanske P J Anders Linder grubblar över om han skall våga återföra SvD till den euroskeptiska linje som drevs under Svegfors tid, och som övergavs dag ett när min gamle vän och frontkamrat från löntagarfondskampen, Mats Johansson, numera riksdagsman, tog över tidningen.


P J har nu nått sitt Rendeszvous with Destiny.


Tänk noga, P J.


Din tidnings anseende och Ditt eget eftermäle står på spel.

The Eurozone's Bay of PIIGS

Genialt är något som är genialt första gången man hör det, men självklart andra gången man hör det.


Det gäller bara att komma på det.


Roubini Global Economics har kommit på det först:


The Eurozone's 'Bay of PIIGS'
The PIIGS group clearly poses a systemic risk for the EZ


Read more here

Nouriel Roubini

Wolodarski, 1982 och EMU

- Som svenskar tillhör vi elitserien i valutadopning, eftersom vi mellan 1973 och 1992 lät kronan minska i värde sex gånger.

- Den stora devalveringen 1982 – även kallad superdevalveringen – var allt annat än en mirakelkur. Den bidrog i själva verket till vår egen finanskris i början av 1990-talet genom att elda på inflationen.

Det skrev Peter Wolodarski i ett inlägg som jag kommenterade tidigare i dag.

Det kan tänkas att Peter Wolodarski, född 1978, inte har några egna minnen från devalveringen 1982, då blott fyra år gammal. Men han vet nog ändå att det hände många andra saker från 1982 till kronkursförsvaret och finanskrisen 1992.

Lars Wohlin har t ex i Ekonomisk Debatt nr 1/1998 lämnat en livfull beskrivning av vad som hände vid den sk November-revolutionen:

Den 21 november 1985 vid ett-tiden fick jag - som chef för Stadshypotek - meddelandet om att Riksbanken hade upphävt alla utlåningsrestriktioner. Jag tittade på mina medarbetare och undrade om man på Riksbanken verkligen förstod vad man gjorde.

Läs mer här

Man kan ha en oreglerad kreditmarknad men den låter sig svårligen förenas med en fast växelkurs. Då kommer nämligen marknaden att ägna sig åt räntearbitrage.

Detta påpekade jag i en ledare i Svenska Dagbladet 1985 och i en artikel i Marknadsekonomisk Tidskrift 1987.

Anne Wibbles reservation i Valutakommittén 1985 är läsvärd.

Läs mer här

Dessutom gick USA ur sin djupa recession 1982 och dollarn steg mot alla valutor, extra mycket mot den svenska.

Wolodarski och räntorna i England och Euroland

- Euroskeptikerna lägger alldeles för stor vikt vid vad en centralbank kan åstadkomma genom att laborera med sin ränta. Se bara på Storbritannien som står utanför EMU, skrev Peter Wolodarski i ett inlägg som jag kommenterade tidigare i dag.

Men Bank of England har hållit räntan högre än ECB under flera år.

Det kan sägas att räntan har varit för låg för att bromsa stegringen i fastighetspriserna.

Men oomtvistligt är att räntorna hade varit lägre, och fastighetsbubblan större, om Storbritannien hade varit med i EMU.

Svagt argument, Wolodarski.

De mest aktiva EMU-förespråkarna har närmast velat förlöjliga argumentet om asymmetriska störningar. Men argumentet måste uppenbarligen även fortsättningsvis tas på största allvar.
Lars Calmfors, professor, DN Debatt 15/1 2010

Liberalen Wolodarski förespråkar grekisk tvångsförvaltning

- EU måste ha förmåga att assistera ett medlemsland i nöd.

Det är inte konstigare än att en nationalstat hjälper en kommun eller region i svårigheter, ibland genom tvångsförvaltning, skrev DNs politiske chefredaktör Peter Wolodarski 2010-03-07.

Klarare än så går det inte att uttrycka en federalistisk grundinställning.

Federalisterna vill förvandla Europas nationalstater till delstater i ett Europas Förenta Stater, till kommuner eller regioner som kan tvångsförvaltas av centralmakten.

Är detta liberalt?

Det har inte mycket med folkstyre att göra, om man inte anser att Europas olika folk är ett folk.

Men det håller inte folk med om.

Målet om ett Europas Förentga Stater saknar demokratisk legititimitet.

Med tiden kanske det kan skapas en sådan legitimitet, men den saknas i dag.

Ja, säger federalisterna, men vi måste ha en stark centralmakt i Bryssel för annars fungerar inte EMU.

Men, säger vi euro-skeptiker, varför är det så viktigt med euron, ett ekonomiskt feltänkt projekt, att man hellre offrar folkstyret?

Läs Wolodarskis artikel, med länkar, här.

USA behöver elva miljoner nya jobb

Börserna tog glädjeskutt världen över när det visade sig häromdagen att antalet jobb i USA bara hade minskat med 36.000.

Fortsatt minskning, alltså.

New York Times påpekar i en ledare att det har försvunnit 8,4 miljoner jobb i USA sedan december 2007.

Men det är värre än så. Eftersom befolkningen i arbetsför ålder har ökat skulle det behövt tillkommit ytterligare 2,7 miljoner jobb.

Det behövs alltså över elva miljoner nya jobb.

Och i USA kan man ju inte sänka A-kassan för att minska utanförskapet. (OBS ironi.)

Och tiden går. Och ju längre tiden går desto fler blir långtidsarbetslösa.

Besparingarna tar slut. Banken tar huset. Hoppet försvinner och därmed lusten att fortsätta söka jobb.

Och då, sisalabims är man inte längre arbetslös. Inte i statistiken. För då har man lämnat arbetskraften.

Den mest stupida invändningen mot Obamas stimulanser är att det inte verkar fungera, arbetslösheten är ju fortfarande stor...

Men hur hade det då varit utan stimulanspaketen?

New York Times

Calculated Risk

I dag tiger DN, SvD och Expressen om Grekland och EMU

I dag tiger DN, SvD och Expressen om Grekland och EMU
Rolf Englund 6/3 2010

Grekland

EMU

Tidskriften Science Metangas läcker ut från Arktiska Oceanen norr om Sibirien

8 miljoner ton metan per år läcker ut från de Östsibiriska grundhaven.

De siffrorna presenterar Örjan Gustafsson tillsammans med ledande ryska arktisforskare i den vetenskapliga tidskriften Science.

Ekot fredag 5 mars 2010

Victor Mallet

Victor Mallet

Born on May 14, 1960, he went to school in England and earned a degree in English language and literature from Oxford University.

He is married, with two children.

Victor Mallet also writes a regular column on sailing and yachting in the Weekend FT.

Miguel Angel Fernández Ordóñez, governor of the Bank of Spain:
“Unfortunately,” he told a conference last week, “we find ourselves at a historic moment.”

Victor Mallet, FT February 28 2010

Read more here