Mats Johansson, familjen Ander och Europas framtid - en personlig betraktelse
Mats Johansson, min gamle vän och frontkamrat från löntagarfondskampen, har skrivit mycket, däribland boken "Ansvarig utgivare: Gustaf Ander, En tidningshistoria - Ett porträtt av 170 års företagsbyggande" om Nya Wermlands-Tidningen, där jag under tre år i slutet av 1970-talet var ledarskribent.
Jag har länge dragit mig för att skriva vänliga ord om Mats Johansson, som under några år var min chef på Timbro och samtidigt intyga att alla uppskattande ord som han skriver i sin utmärkta bok om familjen Ander äger sin riktighet.
Nu kan jag emellertid inte komma undan längre.
Annika Ström Melin, som jag tidiagare kallat vårt lands mest kunniga journalist i detta ämne, skriver i dag 12/3 2010 om Grekland och Europas framtid.
- Greklands ekonomiska problem tvingar EU att ta ett nytt steg ut i det okända. Vi sitter alla på första parkett och betraktar hur historien vrider sig, ännu ett stycke.
Risken finns onekligen att EU för att lösa ett akut problem tar ytterligare ett stort steg mot ett Europas Förenta Stater, utan att ha stöd för detta bland sina folk.
Bland dem som sitter på första parkett, och tiger, är SvDs P J Anders Linder.
Själv har jag inte precis tigit, även när det har kännts tungt.
Det är svårt att veta om jag har varit modig eller omdömeslös.
När jag läste Annika Ström Melin erinrade jag mig vad jag skrivit i en motsvarande sinnesstämning. Datorer gör det numera möjligt att hitta det igen.
Jag fann då att jag skrivit följande:
Det är inte oundvikligt, var rubriken i Nya Wermlands-Tidningen 2001-09-18:
- Nu är det skamligt många i Sverige som förbereder sig och Sverige för en tillvaro i ett av EMU-EU dominerat Europa. Varför skall man göra sig omöjlig till ingen nytta när man kan vara realist och få ett välbetalt jobb i Bryssel eller i varje fall få åka dit med någon svensk delegation? Motstånd är ju ändå meningslöst, tänker väl Herr Unckel och andra. Men, som alla svenskar vet, varje meddelande om att motståndet skall uppges är falskt. Det är inte dom som kommer att segra, det är vi. Likt det en gång mäktiga Sovjetunionen kommer den Europeiska Unionen att i efterhand ses som en papperstiger, som ett snarast oförklarligt historiskt misstag likt Första Världskriget.
Nu kommer jag inte undan att uttala ett stort tack till familjen Ander som på 1970-talet lät mig skriva ett oräkneligt antal ledare i NWT om löntagarfonderna och som lät mig skriva många förgripliga artiklar om EU och EMU i början av 2000-talet.
Och ett tack till Mats Johansson som lät mig vara kvar på Timbro.
Mer om Mats Johansson här hos mig på IntCom
och här på riksdagen
Jag har länge dragit mig för att skriva vänliga ord om Mats Johansson, som under några år var min chef på Timbro och samtidigt intyga att alla uppskattande ord som han skriver i sin utmärkta bok om familjen Ander äger sin riktighet.
Nu kan jag emellertid inte komma undan längre.
Annika Ström Melin, som jag tidiagare kallat vårt lands mest kunniga journalist i detta ämne, skriver i dag 12/3 2010 om Grekland och Europas framtid.
- Greklands ekonomiska problem tvingar EU att ta ett nytt steg ut i det okända. Vi sitter alla på första parkett och betraktar hur historien vrider sig, ännu ett stycke.
Risken finns onekligen att EU för att lösa ett akut problem tar ytterligare ett stort steg mot ett Europas Förenta Stater, utan att ha stöd för detta bland sina folk.
Bland dem som sitter på första parkett, och tiger, är SvDs P J Anders Linder.
Själv har jag inte precis tigit, även när det har kännts tungt.
Det är svårt att veta om jag har varit modig eller omdömeslös.
När jag läste Annika Ström Melin erinrade jag mig vad jag skrivit i en motsvarande sinnesstämning. Datorer gör det numera möjligt att hitta det igen.
Jag fann då att jag skrivit följande:
Det är inte oundvikligt, var rubriken i Nya Wermlands-Tidningen 2001-09-18:
- Nu är det skamligt många i Sverige som förbereder sig och Sverige för en tillvaro i ett av EMU-EU dominerat Europa. Varför skall man göra sig omöjlig till ingen nytta när man kan vara realist och få ett välbetalt jobb i Bryssel eller i varje fall få åka dit med någon svensk delegation? Motstånd är ju ändå meningslöst, tänker väl Herr Unckel och andra. Men, som alla svenskar vet, varje meddelande om att motståndet skall uppges är falskt. Det är inte dom som kommer att segra, det är vi. Likt det en gång mäktiga Sovjetunionen kommer den Europeiska Unionen att i efterhand ses som en papperstiger, som ett snarast oförklarligt historiskt misstag likt Första Världskriget.
Nu kommer jag inte undan att uttala ett stort tack till familjen Ander som på 1970-talet lät mig skriva ett oräkneligt antal ledare i NWT om löntagarfonderna och som lät mig skriva många förgripliga artiklar om EU och EMU i början av 2000-talet.
Och ett tack till Mats Johansson som lät mig vara kvar på Timbro.
Mer om Mats Johansson här hos mig på IntCom
och här på riksdagen
Kommentarer