Englund

Det är ett mycket enkelt och bekvämt sätt att tillaga bacon på.  https://snellman.fi/sv/recept/bacon-i-ugn/

Jag har i dag ännu en gång påmint om vad Marit Paulsen, numera folkpartist, skrev en kort tid efter Murens fall. - Omprövningens tid! Det är med stor osäkerhet jag försöker beskriva ett slags förvirring, rent av en smula hjälplöshet inför det som händer i Östeuropa. Vart tog alla drömmar vägen?  - Säg socialism? Törs du verkligen? För att inte tala om kommunism. Vad f:n säger du??   Det skrev hon i TCO-Tidningen nr 2/1990 Hon är ju inte riktigt slug i huvudet, om man säger så. Det är pinsamt att behöva påpeka det. Än mer pinsamt är att Eurons och EMUs Jasägare inte har dragit sig för att använda henne för sina syften. Det är nästan så att man känner äckel, ett ord som fått vingar av Michael Treschow. (Jag känner väldigt mycket äckelkänslor inför utanförskapet. Aftonbladet 7/7 2003) Undrar vad han känner i dag? - Vi liberaler tror fortfarande på EU som projekt. Detsamma gäller den gemensamma valutan. Den är nämligen en av grundbultarna i Europas samarbete oc...

- Lissabonfördraget, som reglerar hur EU ska styras, har kommit ett steg närmare att träda i kraft. Tysklands författningsdomstol har beslutat att fördraget är förenligt med den tyska grundlagen, kan man läsa hos Statstelevisionen, eller om det är Statsradion . Det som har hänt är att den tyska författningsdomstolen precis som när Maastrichtfördraget behandlades i domstolen 1992 sätter gränser på en lång rad områden för hur långt den europeiska integrationen ska kunna gå utan att hota det demokratiska styrelseskicket. All makt utgår från folket, heter det även i den tyska författningen och författningsdomstolen anser att det är det tyska folket som avses. Domstolen slår fast att EU inte är en ”statsanalog” organisation och att EU-parlamentet inte representerar ett europeiskt statsfolk. EU förblir ett förbund mellan självständiga demokratiska stater och EU-parlamentet företräder folken i dessa stater. För att den fortsatta integrationen inte ska skena iväg utom kontroll för de demokra...

Det skrev Malena Rydell, ännu en av de duktiga kvinnor som alltmer dominerar media, i DN 12/6. - Exakt vad i hennes politik skulle gå mot den ström som i söndags röstade fram ett blått Europa? Malena citerar Marit ur en intervju i Aftonbladet (25/4): ”Jag tycker inte att jag är särskilt motvalls. Jag är en duktig avkännare av opinioner.” Hon är inte bara avkännare av opinioner. Hon är även följsam, kommunist när det är inne, EU-anhängare när det lönar sig, som jag påpekade i ett inlägg nyligen. Malena Rydells artikel kommer man till via denna länk .

Lars Leijonborg är en hygglig person som förtjänar en del av de lovord som nu kommer att ösas över honom. Men han har inte alltid haft styrkan att stå emot de mer hårdförda elementen i de senaste årens folkpartiledning. När man tänker på det så här i efterhand så är det faktiskt ganska fantastiskt att polisen gjorde en husrannsakan hos ett oppostionsparti mitt under brinnande valrörelse. Leijonborg visst väl ingenting, även om han "insett eller bort inse" vad som pågick. Någon 23-åring kastades till vargarna och partisekreteraren fick omplaceras, medan en av dom som utnyttjat information från dataintrånget för egna vältimade utspel fick ersätta Leijonborg som partiledare. Andra brister i det moraliska omdömet är att han tillåtit det skamlösa utnyttjandet av Marit Paulsen , ett ansvar han delar med hela Ja-sidan, och andra enligt min mening oacceptabla smaklösa förlöpningar (som att efter mordet på Anna Lindh på folkomröstningsdagen lova " Anna Lindh på Euro-myntet om det...

Marit Paulsen är ett otrevligt inslag i valrörelsen. Jan Björklund och hans gäng anser väl att hon har en folklig framtoning. Det säger mycket om Björklunds uppfattning om folket. Folket bör vägra se sig om Marits avbild och antingen, som jag tycker, avstå, eller, om man nu vill rösta på folkpartiet, i stället rösta på Cecilia Wikström . Marit är en mycket ombytlig person som får de nya moderaterna att framstå som principfasta. Döm om min förvåning när jag i dagens nummer av Svensk Golf finner en intervju med Marit, poserande med golfklubbor framför den husvagn som alla journalister gillar. Nuförtiden är det golf och folkpartiet. Annat var det förr. ”Jag har aldrig trott på Lenin” skrev Marit Paulsen i TCO-Tidningen nr 2/1990. Nej, men kommunist har hon varit, när det var modernt. Sedan blev hon gröna-vågare, när det var inne. Den som inte tror mig kan läsa hennes berättelse: Två av våra tonårsdöttrar är aktiva i ”Samarbete för fred”, en härlig organisation av helt unga människor som ...