Aldrig har det sagts så lite om så många frågor som betyder så mycket för vårt lands framtid.
Den som har följt alla val till riksdagen sedan Sverige blev medlem i EU 1995 borde inte vara förvånad, men årets valrörelse innebär ändå något slags rekord.
Vi lever i en tid som kräver mer samarbete och fler gemensamma lösningar, men politiken blir i stället alltmer nationell och land efter land vänder sig inåt.
Den extremt polariserade kampanjen inför folkomröstningen 1994 slet hårt på sammanhållningen i flera partier.
Den regering som tillträder efter valet ska leda Sverige i EU, men på vilket sätt? Om demokratin i EU ska fungera behövs det debatter och strider om europeisk politik, också på hemmaplan.
Det gäller bland annat finansieringen av fortsatt stöd till Ukraina, relationen med den allt starkare stormakten Kina, förhandlingar om unionens nästa långtidsbudget, drabbningar om ETS – systemet för handeln med utsläppsrätter, som är grundbulten i unionens klimatpolitik – samt kommande förslag om hur EU-samarbetet måste förändras för att Ukraina och andra ansökande länder ska kunna bli medlemmar och nya idéer om hur den gemensamma utrikespolitiken ska styras och.... Listan är nästan oändlig.
Förhandlingarna om unionens nästa långtidsbudget lär bli ovanligt komplicerade. Sverige har hittills sagt blankt nej till kommissionens förslag, men efter valet kommer vilken regering som än tillträder i Stockholm tvingas till kompromisser som kan leda till svettiga inre uppgörelser.
EU är en kompromissmaskin och väljarna förtjänar att få veta mer om de svenska partiernas resonemang och hur avvägningar görs.
Annika Ström Melin DN 7 september 2026
Kommentarer