Englund

- Jag var en av nästan 2,5 miljoner väljare som röstade ja i folkomröstningen. Jag har av och till brottats med två efterkloka tankar: Den ena är att det kanske, från ett snävt svenskt perspektiv, var bra att det blev nej. Den andra är att jag borde ha lyssnat mer på hjärnan än på magen och ställt mig på nejlinjen. Det skrev Per T Ohlsson i Sydsvenskan den 12 augusti 2012 . Han skriver vidare: De förslag och idéer som nu, parallellt med astronomiska nödhjälpsbelopp, lanseras för att rädda euron går i riktning mot centralisering. Men det räcker inte att lappa och laga; halvmesyrer riskerar bara att låsa fast stora delar av Europa i permanent recession. Det krävs mycket mer: en politisk union av något slag. Men ingenstans i Europa finns folkligt stöd för en så omfattande maktöverföring till EU:s gemensamma instanser. Med andra ord: Vad som är ekonomiskt nödvändigt för att rädda euron är politiskt omöjligt. När allt kommer omkring är det nog hälsosamt med lite distans ...

- Om inte statsfinansiell sanering kombineras med tillväxtfrämjande åtgärder, i synnerhet i Sydeuropa, kommer krisen inte att kunna hävas. Enbart besparingar är ett recept för permanent recession. Det skrev Per T Ohlsson i Sydsvenskan den 5 februari   Det låter ju klokt och förståndigt.   Men vad är det för " tillväxtfrämjande åtgärder" som Per T har i åtanke?   Jobbskatteavdrag? Fler lärlingsplatser? Lägre marginalskatter?   Dessa " tillväxtfrämjande åtgärder" måste ha så stora effekter att de dels uppväger den statsfinansiella sanering som han vill ha, dels får fart på tillväxten. Innan Per T förklarar vad han menar är hans artikel lika okontroversiell som meningslös. Till hans försvar skall dock sägas att han redan den 14 februari 2010 skrev att det är nog ganska klokt för Sverige att stanna utanför eurozonen i ytterligare ett antal år. Det som dock återstår för honom är att göra en pudel och säga att han ångrar att han uppmanade folk att rösta Ja til...