Leta i den här bloggen

2008-01-31

Kan man undvika recession i USA?

Kan man undvika recession i USA när man måste minska importen med 600 miljarder dollar?

Rolf Englund på Nationalekonomiska Föreningen 30/11 2004

Tänk vad tiden går.

Plus ça change, plus c’est la même chose
(ungefär "ju mer saker och ting förändras, ju mer förblir de som de var")

Jag sade då bland annat:

- Jag har länge oroat mig för dollarn och underskottet i USA:s handelsbalans. Men jag blev i dag ändå mera oroad när Klas Eklund - en av vårt lands skickligaste ekonomer - sade sig inte veta vad man bör göra åt saken. Om inte Klas vet, vem vet då?

Jag vill fästa uppmärksamheten på årtalen 1982 och 1992 i Klas första diagram över det amerikanska handelsunderskottet.

Det visar att dessa märkesår i svensk ekonomisk politik var de enda år som USA hade balans i sin utrikeshandel.

Länk till hela inlägget med mera

2008-01-29

En dag på Finanspolitiska Rådet

Finanspolitiska rådet är en myndighet som bildades den 1 augusti 2007. Rådets uppgift är att göra en oberoende granskning av regeringens finanspolitik.

Rådet består av åtta ledamöter. Lars Calmfors är ordförande och bland ledamöterna återfinns Karolina Ekholm, Per-Ola Eriksson och Erik Åsbrink.

- Vilken roll bör finanspolitiken spela för stabiliseringen av konjunktursvängningar? Det var den fråga som ställdes på seminariet den 29 januari 2008.

Svaret var nog egentligen "ingenting", vilket överensstämmer med den senaste versionen av den etablerade visheten.

Nja, inte den allra senaste. Arrangörerna hade otur med timingen. Evenemanget kom bara någon eller några dagar efter det amerikanska stimulanspaketet på 150 miljarder dollar och efter det att ingen mindre än chefen för IMF hade efterlyst större budgetunderskott, något som IMF inte brukat göra.

Till yttermera visso hade det senaste numret av The Economist, daterad 24 januari 2008, en artikel om att det är inte längre lika inne att bara förlita sig på centralbankernas räntepolitik för att stabilisera ekonomin.

Det finns omständigheter, som djup och långvarig recession, hastigt sjunkande efterfrågan eller ett ränteläge som närmar sig noll (Japan) när man måste tillgripa finanspolitiken. The Economist citerar ett stycke skrivet av Allan Blinder, professor vid Princeton och tidigare Govenor vid Fed. Det finns tillfällen när “a combined monetary-fiscal effort — deficit spending or tax cuts financed by printing money — may be needed”.

Det, tillägger The Economist är "Milton Friedman's “helicopter drop” of money".

Jag hade äran delta och dristade mig att ställa frågan varför inte någon hade tagit upp EU:s stabilitetspakt, som, om den skulle följas, kan komma att tvinga medlemsländerna att skära ner sina utgifter under en lågkonjunktur.

Ni kommer väl ihåg EMU-debattens inslag om Buffertfonder, en EMU-skatt som i goda tider skulle medföra ett överskott i statsfinanserna att användas i en lågkonjunktur för att vi inte skall komma i konflikt med stabilitetspaktens regler.

Sovjetunionen hade KGB. Europeiska unionen har SGP. Efter kritik ändrade man nämligen namnet från stabilitetspakten till SGP - Stability and Growth Pact.

Några länkar:

Finanspolitiska Rådet

Konferensen

Buffertfonder

Utredningen om stabiliseringspolitik för full sysselsättning vid svenskt medlemskap i valutaunionen
(Fi 2000:07) Stabiliseringspolitik i valutaunionen (SOU 2002:16)
En av ledamöterna var professor Lars Calmfors.


The intensifying credit crunch is so severe that lower interest rates alone will not be enough
Dominique Strauss-Kahn, managing director of the International Monetary Fund.


The Case Against the Case Against Discretionary Fiscal Policy.
Centre for Economic Policy Studies Working Paper No 100 (June 2004).
http://www.princeton.edu/~ceps/workingpapers/100blinder.pdf

The Economist

Helicopter money



2008-01-28

It’s the housing market, stupid.



Tänk om Alan Greenspan har rätt?

I november sade han att den avgörande frågan som hela subprime-problemet - och därmed hela det internationella finansiella systemet - beror på, är om det blir möjligt att bli av med ett överskott av 200.000-300.000 lediga bostäder.

("The critical issue on the whole subprime, and by extension, the international financial system rests very narrowly on getting rid of probably 200,000-300,000 excess units in inventory," sade Alan Greenspan, enligt CNN 2007-11-06.)

Det olycksbådande diagrammet är från Tim Iaconon och hans blog The Mess That Greenspan Made.

Marknadsvärdet på de amerikanska bostäderna sägs vara 23 triljoner dollar, enligt John Makin hos Timbros storasyster American Enterprise Institute.


Några länkar:

Tim Iaconos diagram


Alan Greenspan


John Makin

Klickbart diagram: värdet av den amerikanska bostadsstocken



"The economy, stupid,"
Phrase, coined by Clinton campaign strategist James Carville,
Wikipedia

2008-01-25

Bush och Fed stimulerade - Bildt, Feldt och Persson stramade åt

Den nu aktuella bank-krisen, benämnd Subprime, aktualiserar några av den ekonomiska vetenskapens eviga frågor. Vad skall man göra när recession, för att inte tala om depression, hotar? Skall man stimulera som Keynes eller strama åt som Hoover sades ha gjort i den amerikanska depressionens inledningsfas. Fast Hoover-dammen var ju inget dåligt beredskapsarbete... 

Den Österrikiska skolan, med Hayek i spetsen, brukar hävda att krisen måste ha sin gång. Man skulle kanske kunna förklara deras synsätt med Ensamma Mamman contra villaägarna. 

Om uppgången före kraschen skedde genom våldsamt stegrade barnbidrag skulle de ha lett till att ensamma mamman skyndade till Lindex och köpte nya byxor till sina barn. Det hade lett till att antalet byxaffärer och deras anställda hade ökat. 

Om uppgången före kraschen i stället hade berott på stigande villapriser förorsakade av lägre räntor hade det lett till att villaägarna känt sig, och varit, rikare och spenderat sina pengar på nya segelbåtar och inköp av nya kök och golfklubbor. Då hade segelbåtstillverkarna ökat sin produktionskapacitet, fastighetsmäklarna blivit fler och antalet golfklubbar vuxit. 

När sedan ekonomin återgår till ett normalläge, ekonomin brukar återgå till sitt normalläge - något annat vore onormalt - måste antalet byxaffärer, respektive kökstillverkare minska. Detta är smärtsamt.

För att inte folk i allmänhet och bankdirektörer i synnerhet skall göra om samma misstag bör de bestraffas för sitt beteende under högkonjunkturen. Kanske till och med statsministrar, finansministrar och riksbankschefer borde, om inte straffas, så åtminstone vanäras, så att de i alla fall inte återkommer till att sitta under kristallkronorna på UD? 

Annars hotar Moral Hazard. Några som tycker att det är viktigt att undvika Moral Hazard är Martin Wolf, Bill Fleckenstein och Allan Meltzer. 

Bland dem som tycker att det viktigaste är att undvika recession och depression återfinns Samuel Brittan och Larry Summers, samt, något överraskande, Ambrose Evans-Pritchard på Daily Telegraph, som annars inte brukar vara någon mjukis.

Några länkar: Central banks should not rescue fools Martin Wolf Capitalism involves booms and busts. Bill Fleckenstein Allan Meltzer warns that Bernanke is risking a disastrous replay of the 1970s Klick

There are many problems about policies to maintain activity, but lack of policy instruments is not one of them. Samuel Brittan Why America must have a fiscal stimulus Larry Summers Ambrose Evans-Pritchard Moral Hazard Hoover-dammen Hoover Carl Bildt Göran Persson Rolf Englund, Den Stora bankkraschen, Timbro, 1983





2008-01-19

Bush: "We are all Keynesians again"

Bush sade inte bokstavligen att "We are all Keynesians again", men det måste väl i alla fall vara innebörden av det stimulanspaket på 140-150 miljarder dollar som han föreslog för att förhindra en recession, eller något ännu värre, som börjar på bokstaven D.

I Sverige var Keynes först allas sjävklara idol och sedan, när sänkta skatter var målet för alla nyliberaler, allas om inte hatobjekt så i alla fall förlöjligandeobjekt.

Med sänkta skatter, eller nu senare, sänkt a-kassa, skulle man få fart på hjulen.

Ja, så här i efterhand så låter det otroligt, men så var det.

Man hade glömt att tillgång och efterfrågan, just det, efterfrågan, är grundläggande begrepp inom nationalekonomin.

Anders Borg, regeringens inte bara klarast lysande stjärna, utan enda lysande stjärna, förundrades över svenska ekonomers keynesfobi i Ekonomisk Debatt nr 7 2003.

Den ekonomiska debatten handlar till häpnadsväckande stor del om huruvida och vilken vecka som Fed skall höja eller sänka räntan, med 0,25 eller kanske till och med 0.50 procent.

Tur för USA att dom inte är med i EMU, för då hade dom inte haft någon ränta som kunde höjas eller sänkas.

Tur för USA att dom inte är med i EU för då hade stabilitetspakten, av somliga benämnd stupiditetspakten, lagt hinder i vägen för det stimulanspaket som en enig politikerkår i USA, nu, när presidentvalet närmar sig, är ense om.


Några länkar
John Maynard Keynes
Supply and Demand
Göran Persson

Carl Bildt och Mona 1992

Stabilitetspakten
En ränta för hela euro-området

"We are all Keynesians now"

2008-01-09

Människan är ett flockdjur. Det förklarar kanske vårt intresse för Paris Hilton?

Hans Zetterberg har i ett fascinerande papper tagit upp vad som kallas "Dunbar's Number", att vi människor förefaller kunna känna igen 150 personer. Det var storleken på en enhet inom den romerska armén och det var fortfarande under Andra Världskriget storleken på ett kompani.

Kanske det kan förklara det stora - och annars svårförståeliga - intresset för Paris Hilton och andra kändisar?

I den gamla byn hade vi människor kontakt med 150 personer och utbytte sannolikt information, skvallrade, om dessa med de andra 149 personerna i vår gemenskap.

I dagens Global Village har vi tagit med kändisarna i vår gemenskap.

Hans Zetterbergs artikel, med länkar


Global Village at Wikipedia