Nordea, Dagens Nyheter och statlig utbailning av aktieägarna för att undvika skadeståndskrav för vilseledande emissionsprospekt

Utdelningar och försäljnings­intäkter har resulterat i ett samlat överskott på cirka 80 miljarder kronor, visar DN:s beräkningar.
Utöver intäkterna från de tre stora utförsäljningarna av Nordea-aktier på sammanlagt 60 miljarder kronor har statskassan varje år fyllts på genom aktieutdelningar.  Totalt under åren handlar det om knappt 30 miljarder kronor i utdelningar.
Juan Flores och Thorbjörn Spängs, DN Ekonomi 26 september 2013

Kommentar av Rolf Englund:
Om man räknar utdelningarna som intäkt måste man räkna ränta på det insatta kapitalet som kostnad. Och så bör man räkna i fast penningvärde. Det är lite genant att behöva påpeka det.

Och staten skulle kanske inte ha betalat någonting för en konkursmässig bank, som jag skrev i maj 1992

Under hösten 1991 noterade även Nordbanken stora kreditförluster och ett behov av kapitalpåfyllnad för att klara 8 procent-gränsen. Eftersom Nordbanken ägdes till drygt 70 procent av staten var problemet i första hand en fråga för staten såsom ägare.

Staten garanterade därför en nyemission på 5,2 miljarder kronor och tecknade själv 4,2 av dessa. Dess ägarandel ökade därmed till 77 procent.

I Nordbankenfallet gav riksdagen regeringen ett bemyndigande att använda upp till 20 miljarder kronor för en omfattande omstrukturering av banken.

Av detta belopp användes 2 miljarder för att köpa ut de privata aktieägarna ur banken.

I Nordbanksfallet finns flera skäl. Dels det tidigare angivna praktiska, att rekonstruktionsåtgärderna underlättades av att banken hade endast en ägare. Dels det faktum att privata aktieköpare endast en kort tid tidigare förmåtts att teckna aktier vid nyemissionen.

Det fanns en risk att dessa personer skulle starta rättsliga processer och därmed fördröja omstruktureringen, om de drabbades av ekonomiska förluster vid statens återköp av aktierna.

De som köpt aktier av staten hade kunnat hävda att uppgifterna i emissionsprospektet hade varit vilseledande.

Läs mer här

Forget ERM, now SSM and AQR will save the EUR

The SSM empowers the ECB to carry out banking supervision in the eurozone

There are three reasons why, if done correctly, the AQR can be a potential game-changer, putting the eurozone crisis behind us.
Philipp Hildebrand, Financial Times blog, September 20, 2013

The Single Supervisory Mechanism, approved last week by the European Parliament, presents an , Europe’s politicians must support him with a credible and binding route to capital-raising for those eurozone banks that are viable but remain undercapitalised.

The SSM, which empowers the ECB to carry out banking supervision in the eurozone, is not some arcane piece of financial market infrastructure. Before taking banks under its supervision, the ECB will – in tandem with stress tests that the European Banking Authority is undertaking – conduct an asset quality review of eurozone banks.

There are three reasons why, if done correctly, the AQR can be a potential game-changer, putting the eurozone crisis behind us.

Full text


Commission proposal for a Single Resolution Mechanism (SRM)

The Commission proposed a Single Resolution Mechanism for the Banking Union. The Single Resolution Mechanism complements the Single Supervisory Mechanism which was proposed by the Commission in September 2012. It is set to centralise key competences and resources for managing the failure of any bank in the Euro Area and in other Member States participating in the Banking Union.

Full text

EMU Start page

Trade Weighted US dollar Index och myterna om de svenska devalveringarna och pratet om att Göran Persson räddade Sverige

Dollarn steg av sig självt efter den svenska devalveringen 1982, därav den icke avsedda överhettningen. 

Det tramsades på sin tid mycket om att överhettningen berodde på "den misslyckade eftervården"

1992 var dollarn i botten (och kronan i topp) sedan, efter Bildts misslyckande, steg dessutom dollarn åter av sig självt, vilket tillsammans med den flytande kronan räddade Sverige. 

Det var alltså inte Göran Persson som gjorde det.

http://internetional.se/usd.htm

Folkomröstning 14 september 2003 om införande av euron

Ja-röster 

2   453   899

Nej-röster 

 3 265 341

 

http://www.nejtillemu.com/valanalys.htm

How slow can you go?

What is the “stall speed” of an economy?

Unemployment tends to rise when GDP growth falls below about 2.5-3 per cent

The stall speed is the critical growth rate below which an economic upswing turns first into a period of much slower growth, and then shortly afterwards into a recession.

Gavyn Davies blog June 15, 2011

Detta förefaller mig vara en omformulering av Marian Radetzkis enkla men viktiga påpekande:

Tillväxt i BNP minus ökning i produktivitet minus ökning i arbetsstyrkan = förändring i arbetslösheten.

Much like Joseph Stiglitz: The U.S. economy must grow at least 3 percent to create enough jobs for new entrants into the labor force

RE:
And when unemployment rises everybody becomes more pessimistic and therefore spends less,
voila!

http://internetional.se/emurad.html#stall

Därför trodde dom på euron för 10 år sedan

http://www.nejtillemu.com/valanalys.htm

Försöksdjuren i Sverige har bättre skydd än människorna i Euroland

Euron är ett fullskaleexperiment, eller snarare ett vågspel.

Ett experiment skall vara av lagom storlek, stort nog att kunna ge tillförlitliga resultat, men inte större.

Ett experiment skall kunna avbrytas.
Även i förtid om det förefaller som om resultatet ser ut att bli negativt.
Inget onödigt lidande för djuren.

Men många på Ja-.sidan låter som tyskar av en äldre generation som säger: Vi visste ingenting.

Det är inte sant. En som visst redan 1998, typ fem år före folkomröstningen 2003, är Magnus Blomström, då professor i nationalekonomi på Handelshögskolan i Stockholm, finansvärldens Lundsberg.


Han skrev så här:

Besk medicin behövs - och kanske kan en dos EMU tillhandahålla den kuren.

För det första kan vi inte på förhand veta hur utdragen och smärtsam den nödvändiga anpassningen blir. 

Erfarenheter från Tysklands enande och den östeuropeiska integrationsprocessen tyder på att kostnaderna kan bli både betydande och långvariga.

Ett annat problem är att det demokratiska systemet kanske inte är berett svälja en så besk medicin. Med tanke på den höga arbetslöshet som redan råder i stora delar av Europa, och givet den redan höga pressen på statsfinanserna, kan europeiska väljare visa sig ovilliga att acceptera en ännu större anpassningsbörda alldeles oberoende av om de då senare kan påräkna sig långsiktiga vinster.

Sammanfattningsvis är jag ganska pessimistisk när det gäller EMU:s chanser att bära sig om den gemensamma valutan införs som planerat den 1 januari 1999.

Två tidigare försök att få till stånd ett intimare monetärt samarbete mellan Europas stater

- med Werner-planen 1971 och EMS (det europeiska monetära samarbetet) 1979 - har båda misslyckats.

Sannolikheten för ännu ett, större, misslyckande har inte minskat:

inga egentliga säkerhetsventiler har skapats.

Trots detta tror jag att EMU är bra för Europa.

Magnus Blomström i DN 1998-02-02

Årets Anna Lindh-pris går till USA:s första kvinnliga utrikesminister Madeleine Albright. Kosovo

 /Robin/ Cook was explaining that it is difficult for Britain to commit to the war without UN Security Council approval because the legal advice he had received was that such action would be illegal under international law.

Albright’s response was, simply, ‘get new lawyers.’

Kosovo Liberation Army (KLA), and all that.

http://www.internetional.se/kosovo.htm

Är verkligen Nils Lundgrens Flexibla integration ett tillräckligt medel för att rulla tillbaka EU?

Nils Lundgren: Flexibel integration – Måste alla länder vara med i allt EU-samarbete?
Rapport 2 september 2013

Det grundläggande problemet är sannolikt att det finns starka intressen som inte primärt ser frihet, demokrati, materiellt välstånd och kulturell mångfald som huvudmål för den europeiska integrationen utan som framför allt vill etablera en mäktig federal EU-stat, en europeisk supermakt som kan agera på den internationella arenan på jämbördig nivå med USA, Kina och Indien.

Det europeiska politisk etablissemanget tror att en centraliserad europeisk federation är vägen till internationell framgång...

Det grundläggande problemet är sannolikt att det finns starka intressen som inte primärt ser frihet, demokrati, materiellt välstånd och kulturell mångfald som huvudmål för den europeiska integrationen utan som framför allt vill etablera en mäktig federal EU-stat, en europeisk supermakt som kan agera på den internationella arenan på jämbördig nivå med USA, Kina och Indien.

Om målet är att skapa en sådan plattform för en europeisk maktelit, räcker det naturligtvis inte att bara ha en gemensam handelspolitik och kunna uppträda som en stat i globala och bilaterala handelsförhandlingar.

Huruvida en mäktig federal EU-stat också ligger i de europeiska folkens intresse, och inte bara i dess politiska makteliters, är en fundamental fråga som måste komma upp i den europeiska politiska debatten.

State of The Union 
Det betyder att det inte bara för Sverige, utan för alla länder, är en dum idé att vara med i euron.
Om det är så dumt, varför har då så många europeiska politiker valt att införa euron?
Svaret är att det har de gjort av andra skäl än ekonomiska.

Vad är det som har en flagga, en nationaldag, en nationalsång, en militärstyrka, ett parlament och en högsta domstol. En stat, naturligtvis. Vad är det mer en stat har? Jo, en valuta. Det är därför europas ledande politiker har infört euron. För att vara med om att rita om Europas karta, skapa ett nytt imperium, i Habsburgs efterföljd, som kan utmana USA, som vänstern hatar och högern föraktar.

http://www.nejtillemu.com/englundcloser0506.htm#nilsflexibel

Björn von Sydow värre än Carl Lidbom

Jag lyssnade i dag på Nils Lundgren, den väluppfostrade folkpartisten Daniel Tarschys (Jag förstår inte varför man talar om Eurokrisen? USA har ju problem men därför talar man inte om dollarkrisen?) och Björn von Sydow, tidigare talman som var med om att fiffla igenom en grundlagsändring.

Jag letade i min dator efter dumheter som von Sydow sagt tidigare och fann följande citat som jag tycker uppfyller höga krav på dumhet:

Att jag ännu inte tagit definitiv ställning för ett svenskt EMU-medlemskap beror på att det fortfarande är mycket svårt att veta hur unionen kommer att utvecklas. Risken finns att länderna som går med i EMU av omsorg om unionens överlevnad steg för steg börjar föra en gemensam skatte- och finanspolitik.

Jag tror inte att det inom EMU kommer att utvecklas en gemensam finanspolitik i någon större utsträckning. Främst därför att en sådan skulle sakna folkligt stöd. Och dessutom vore den onödig.

Gemensam penningpolitik förutsätter inte gemensam finanspolitik.

Ett exempel på det är den sedan 1921 existerande valutaunionen mellan Belgien och Luxemburg.

Slut citat

Till min stora förvåning fann jag detta citat på en sida om Carl Lidbom.
Till min förfäran noterade jag flera likheter mellan Carl Lidboms argument och mina egna,

- Det hör till god ton att tala väl om Europaunionen som vår tids stora fredsprojekt. Men det hör också till god ton att man, i den politiska debatten, så långt det går undviker att tala om hur det framtida Europa skall se ut, hur det skall fungera, hur arbetsfördelningen bör vara mellan medlemsstaterna och unionen.

- Frånvaron av demokratisk kontroll av den europeiska centralbanken är ett argument som inte kan viftas bort så lätt som anhängarna av EMU i regel gör.
Björn von Sydow tröstar sig med att den svenske riksbankschefen kommer att sitta med vid bordet i den europeiska centralbankens direktion. Och i direktionen gäller, påpekar von Sydow,principen en person en röst: "Cheferna i centralbankerna i de större länderna har alltså inte större beslutsinflytande än cheferna från våra små länder." Och hans slutsats blir: "Därför har jag svårt att förstå talet om att EMU skulle vara så synnerligen odemokratiskt."

I det resonemanget har jag svårt att känna igen den vanligen så seriöse statsvetaren Björn von Sydow. Menar han verkligen att en institution som består av nationella bankdirektörer, som var och en är garanterad oavsättlighet och oberoende av sin nationella regering, utan vidare kan betraktas som en demokratisk institution?
Vi kan naturligtvis, om vi så vill, glädja oss åt att små länder är överrepresenterade i bankens direktion, men det är en annan sak. Det gör knappast banken mer demokratisk.

- Men Tham går längre än så: "Sanningen är att en gemensam valuta och demokrati och ekonomisk utjämning mellan regioner kräver en verklig federation - och en sådan vill ingen regering ha. Projektets påskyndare vill över huvud taget inte låtsas om dessa djupa inre motsättningar."

Det ligger någonting i detta. Men det är samtidigt att ta till storsläggan för att slå ett slag i luften. Den Thamska kritiken drabbar hela EU-projektet, och EU har vi ju faktiskt valt att gå med i.

Den som går med i EU ger sig ut på en resa mot okända, ännu inte utstakade mål.

Ingen vet hur många eller vilka medlemmar unionen en dag kommer att få, hur långt integrationsprocessen kommer att drivas, hur mycket den kommer att fördjupas, hur EU:s institutioner så småningom kommer att se ut.

Inte så dumt för att vara skrivet av Carl Lidbom.

http://www.nejtillemu.com/lidbom.htm

http://internetional.se/emusydw.html

Det är målsättningen om ett ständigt fastare förbund - "ever closer union" - som är själva grundbultsfelet med EU.

Kunde vi rulla tillbaka Sovjetunionen skall vi väl kunna rulla tillbaka Europeiska Unionen.

Rolf Englund, 2005

Problemets kärna är att det inte går att ha EMU om man inte vill ha ett Federalt Europa,
styrt från Bryssel och Frankfurt, eller om det blir Berlin. 

http://www.nejtillemu.com/englundcloser0506.htm

One of the common myths about the stock market, often repeated in the press, is that it peers into the future. The market is the 'great discounting machine.’

In 1999 and 2007, we saw the financial markets blithely trundle along higher, even as clear signs of trouble at the margins were abundant.

One of the common myths about the stock market, often repeated in the press, is that it peers into the future.  The market is the 'great discounting machine.’

But the stock market powered higher into the new millennium, despite being the most overvalued it had ever been in history, before diving violently in 2001.  So much for peering into the future.

And again, the stock market went to new heights in 2007, even as the housing market was obviously deteriorating and about to suffer a truly historic break after an unprecedented and bubbly run to the upside.  The great discounting machine ended up reacting to trouble rather than anticipating it.

Despite these two obvious failures, many still hold to the belief that the stock market is a useful indicator of future health or distress, which means this view is more a matter of faith than fact.

My view has always been that the stock market is a 'great liquidity detecting machine’ – forts...

Chris Martenson Tuesday, August 27, 2013