Leta i den här bloggen

Läser in...

2013-09-06

Försöksdjuren i Sverige har bättre skydd än människorna i Euroland

Euron är ett fullskaleexperiment, eller snarare ett vågspel.

Ett experiment skall vara av lagom storlek, stort nog att kunna ge tillförlitliga resultat, men inte större.

Ett experiment skall kunna avbrytas.
Även i förtid om det förefaller som om resultatet ser ut att bli negativt.
Inget onödigt lidande för djuren.

Men många på Ja-.sidan låter som tyskar av en äldre generation som säger: Vi visste ingenting.

Det är inte sant. En som visst redan 1998, typ fem år före folkomröstningen 2003, är Magnus Blomström, då professor i nationalekonomi på Handelshögskolan i Stockholm, finansvärldens Lundsberg.


Han skrev så här:

Besk medicin behövs - och kanske kan en dos EMU tillhandahålla den kuren.

För det första kan vi inte på förhand veta hur utdragen och smärtsam den nödvändiga anpassningen blir. 

Erfarenheter från Tysklands enande och den östeuropeiska integrationsprocessen tyder på att kostnaderna kan bli både betydande och långvariga.

Ett annat problem är att det demokratiska systemet kanske inte är berett svälja en så besk medicin. Med tanke på den höga arbetslöshet som redan råder i stora delar av Europa, och givet den redan höga pressen på statsfinanserna, kan europeiska väljare visa sig ovilliga att acceptera en ännu större anpassningsbörda alldeles oberoende av om de då senare kan påräkna sig långsiktiga vinster.

Sammanfattningsvis är jag ganska pessimistisk när det gäller EMU:s chanser att bära sig om den gemensamma valutan införs som planerat den 1 januari 1999.

Två tidigare försök att få till stånd ett intimare monetärt samarbete mellan Europas stater
- med Werner-planen 1971 och EMS (det europeiska monetära samarbetet) 1979 - har båda misslyckats.

Sannolikheten för ännu ett, större, misslyckande har inte minskat:

inga egentliga säkerhetsventiler har skapats.

Trots detta tror jag att EMU är bra för Europa.


Inga kommentarer: