Marit kokar kaffe, går med i EMU och spelar golf

Marit Paulsen är ett otrevligt inslag i valrörelsen.

Jan Björklund och hans gäng anser väl att hon har en folklig framtoning.

Det säger mycket om Björklunds uppfattning om folket.

Folket bör vägra se sig om Marits avbild och antingen, som jag tycker, avstå, eller, om man nu vill rösta på folkpartiet, i stället rösta på Cecilia Wikström.

Marit är en mycket ombytlig person som får de nya moderaterna att framstå som principfasta.

Döm om min förvåning när jag i dagens nummer av Svensk Golf finner en intervju med Marit, poserande med golfklubbor framför den husvagn som alla journalister gillar.

Nuförtiden är det golf och folkpartiet.

Annat var det förr.

”Jag har aldrig trott på Lenin” skrev Marit Paulsen i TCO-Tidningen nr 2/1990. Nej, men kommunist har hon varit, när det var modernt.

Sedan blev hon gröna-vågare, när det var inne.

Den som inte tror mig kan läsa hennes berättelse:
Två av våra tonårsdöttrar är aktiva i ”Samarbete för fred”, en härlig organisation av helt unga människor som på egen hand ordnar möten mellan ungdomar i olika länder, i höstas åkte ett par tusen unga från Norden till Sovjet, mina tjejer hamnade i Sverdlovsk som de första utlänningar som fått komma in i staden på årtionden. Jobbigt för flickorna, de kände sig som bejublade UFOn, folk applåderade på bussen, vinkade och kramades på gatan.

För några dagar sedan kom två unga ryska män hit som utbytesgäster. Glada, begåvade, snackiga och förfärande frispråkiga. Väl i köket, omedelbart efter hälsningsceremonierna, säger den snackigaste killen:

Förlåt, underliga frågor, men vilken sorts familj har vi kommit till? Vad röstar ni på? frågar grabben, vad röstar ni på som får rösta? Någon förunderlig tystnad breder ut sig bland den brokiga skaran i det stora bondköket någonstans i den svenska skogsbygden.

De ryska ungdomarna tycks vara mycket tränade att uppfatta det icke klart uttalade, de reagerar kvickt, den snackige håller andan en sekund:

Säg inte - don’t say - don’t say - att vi rest till det demokratiska Sverige och kommit till en kommunistfamilj?

· Nä ,nä - inte så heller.

"Säg att ni RÖSTAR frivilligt på kommunisterna, då hänger jag mig!"

Tjaa. Vad säga? Tiotusen ord skulle behövas, timmar av samtal och det som finns till förfogande hos alla i köket är en mer eller mindre knackig engelska.

http://www.internetional.se/maritlenin90.htm#lenin

Marit Paulsens kanske mest kända bok är liten Ida som nästa år ska bli musikal på Stockholms Stadsteater Berättelsen om det utsatta barnet som växer upp i ockupationens Norge är självbiografisk.
Hon har aldrig kunnat acceptera sitt öde som "tyske-tösens dotter"

Källa:
Intervju i Veteranen (Sveriges Pensionärsförbund) nr 2/2005

1998 lämnade hon socialdemokratin till förmån för liberalismen och folkpartiet.

Familj: maken Sture sedan 35 år, tio barn och många barnbarn.

Tjänar: 15 700 i pension, före skatt

Tio barn har vuxit upp i detta hus. Men vi får inte veta hur många som är Marits och Stures.

Marits ögon smalnar vid frågan, blicken blixtrar till.

- Det får Du aldrig svar på, väser hon. Alla ställer den frågan.
Men ingen får någonsin svar.
Barn är barn! Ni har ingenting med det att göra

http://www.internetional.se/maritlenin90.htm