Hade jag fel om centerpartiet?
Centerpartiet är inte att lita på för en EMU-skeptiker, skrev jag häromdagen.
Nu har en läsare hänvisat mig till en huvudledare i DN 2009-05-09 som jag genant nog hade missat.
Den behandlade EMU-frågans behandling vid centerstämman och därav framgick att visserligen hade tunga centerpartister som Olofssons statssekreterare Jöran Hägglund, tidigare partisekreterare, skattetalesmannen Jörgen Johansson och rättstalesmannen Johan Linander pläderat för att Centern bör byta valutafot och därmed krona mot euro.
Men "partistyrelsen tordes inte säga att vi sätter i gång en utredning nu om vilka för- och nackdelar Sverige haft av att stå utanför valutaunionen EMU och sätta ett slutdatum för när tankearbetet skulle vara klart. I gammal bondslug anda var förslaget att saken ska utredas, men att arbetet tidigast får börja när finanskrisen är över".
Det var en stor framgång för Hans Lindqvist och Håkan Larsson som länge och framgångsrikt har drivit sin EU- och EMU-skeptiska linje.
DN:s ja-sägande ledarsida kommenterade att "Kortsiktigt är det gynnsamt med en flytande krona. Våra svenska pappersbruk kan sälja bättre än våra finska grannars tack vare kronfallet. På lång sikt är det inte bra att fastna med industrier som blomstrar när kronan är låg".
Dessutom, hävdade DN, blir relationen till grannarna ansträngd, det anses med rätta osolidariskt att berika sig på andras bekostnad. Sverige drar nytta av att EMU existerar och skapar stabilitet i Europa. Lek med tanken att euron inte funnits nu under den ekonomiska krisen – ländernas valutor hade spelats ut mot varandra, staterna hade börjat konkurrera med stöd till inhemska industrier".
Som om dom inte gör det nu.
Europas förenade krafter? Inte då. Den center-parollen är falsk marknadsföring, slutade DN.
Vad skall man då dra för slutsats av det som hände på centerstämman?
Blev det ett nederlag för centerledningen som gör att partiledningen kommer att ge upp sina försök att med tiden säga ja till EMU?
Eller var det bara en taktiskt reträtt?
Framtiden är oviss, men jag lutar åt att partiledningen tycker att det är så roligt att sitta i regeringen och TV-soffan att de kommer att försöka igen.
Min slutsats kvarstår därför. Centerpartiet är inte att lita på för en EMU-skeptiker.
Nu har en läsare hänvisat mig till en huvudledare i DN 2009-05-09 som jag genant nog hade missat.
Den behandlade EMU-frågans behandling vid centerstämman och därav framgick att visserligen hade tunga centerpartister som Olofssons statssekreterare Jöran Hägglund, tidigare partisekreterare, skattetalesmannen Jörgen Johansson och rättstalesmannen Johan Linander pläderat för att Centern bör byta valutafot och därmed krona mot euro.
Men "partistyrelsen tordes inte säga att vi sätter i gång en utredning nu om vilka för- och nackdelar Sverige haft av att stå utanför valutaunionen EMU och sätta ett slutdatum för när tankearbetet skulle vara klart. I gammal bondslug anda var förslaget att saken ska utredas, men att arbetet tidigast får börja när finanskrisen är över".
Det var en stor framgång för Hans Lindqvist och Håkan Larsson som länge och framgångsrikt har drivit sin EU- och EMU-skeptiska linje.
DN:s ja-sägande ledarsida kommenterade att "Kortsiktigt är det gynnsamt med en flytande krona. Våra svenska pappersbruk kan sälja bättre än våra finska grannars tack vare kronfallet. På lång sikt är det inte bra att fastna med industrier som blomstrar när kronan är låg".
Dessutom, hävdade DN, blir relationen till grannarna ansträngd, det anses med rätta osolidariskt att berika sig på andras bekostnad. Sverige drar nytta av att EMU existerar och skapar stabilitet i Europa. Lek med tanken att euron inte funnits nu under den ekonomiska krisen – ländernas valutor hade spelats ut mot varandra, staterna hade börjat konkurrera med stöd till inhemska industrier".
Som om dom inte gör det nu.
Europas förenade krafter? Inte då. Den center-parollen är falsk marknadsföring, slutade DN.
Vad skall man då dra för slutsats av det som hände på centerstämman?
Blev det ett nederlag för centerledningen som gör att partiledningen kommer att ge upp sina försök att med tiden säga ja till EMU?
Eller var det bara en taktiskt reträtt?
Framtiden är oviss, men jag lutar åt att partiledningen tycker att det är så roligt att sitta i regeringen och TV-soffan att de kommer att försöka igen.
Min slutsats kvarstår därför. Centerpartiet är inte att lita på för en EMU-skeptiker.
Kommentarer