Svenskt Näringsliv gör helt om, dock utan att göra en pudel
Skall Urban Bäckström och Svenskt Näringsliv tvingas göra en pudel?
Nu borde pudeln ha varit här. Likt ledarna för världens största länder, 19 stater + den blivande staten EU, har nu även Svenskt Näringsliv uttalat sig för stimulans av efterfrågan för att förhindra att finanskrisen framkallar en världsvid recession, för att inte nämna ordet som börjar på D.
Svenskt Näringslivs verkställande direktör Urban Bäckström och chefsekonom Stefan Fölster har på DN Debatt 16/11 2008 på något icke angivet sätt kommit fram till att det nu finns ett utrymme för långsiktiga reformer med en årskostnad på 30 till 40 miljarder. "Utöver detta finns som vi ser det ytterligare ett utrymme på cirka 20 miljarder för tillfälliga åtgärder koncentrerade till den allra närmaste tiden."
Urban och Stefan passar samtidigt som sig bör på att upprepa organisationens sedvanliga käpphästar om skatter och turordningsregler vid uppsägning.
Artikeln är ändå intressant därför att den klart visar den skamlösa ointellektualism som utmärker många av EMU-jasidans ledande företrädare.
Urbans och Stefans artikel står nämligen i klar strid med vad Svenskt Näringsliv skrev i sitt officiella remissvar på SOU 2002:16, Stabiliseringspolitik i valutaunionen. Där skrev man att "Svenskt Näringsliv avstyrker det föreslagna finanspolitiska rådet. Det finns inget behov för ett sådant eftersom vi anser att aktiv stabiliseringspolitik inte skall bedrivas."
Varför intog Svenskt Näringsliv då denna absurda uppfattning?
Jo, därför att man inte ville ha den EMU-skatt som behövs om man går med i EMU och blir av med möjligheten att föra en egen räntepolitik och där man tvingas, i synnerhet om man är ett litet land, att underkasta sig Stabilitetspaktens regler.
Enligt den stupida stabilitetspakten får man inte ha budgetunderskott över en viss storlek och om då statsfinanserna försvagas i en lågkonjunktur kan man tvingas göra åtstramningar som gör situationen värre.
För att inte säga ja till EMU-skatten förnekade Svenskt Näringsliv helt enkelt problemet genom att påstå att att "aktiv stabiliseringspolitik inte skall bedrivas".
"When the facts change, I change my mind. What do you do, sir?" skall Keynes ha sagt.
Det är väl inget fel att ändra sig, i synnerhet om man har haft fel.
Men då får man erkänna att man ändrat sig, erkänna sina synder, rulla sig i stoftet och göra en pudel, det är ju så modernt.
De flesta som gör en pudel blir också, häpnadsväckande nog, omedelbart förlåtna.
Men Urban och Stefan gör ingen pudel. De bara byter uppfattning, med en kort mening om att "inför risken för en mycket allvarlig och långvarig lågkonjunktur är läget dock ett annat".
Men när skulle man föra en aktiv stabiliseringspolitik om inte inför risken för en mycket allvarlig och långvarig lågkonjunktur?
Vidare borde Urban och Stefan också ha dragit slutsatsen att om man, när det behövs, skall bedriva en aktiv stabiliseringspolitik så är det ett bekymmer med EMUs gemensamma ränta och deras Stabilitetspakt och att man därför behöver en EMU-skatt.
Men det kan de ju inte säga för det skulle försvåra en svensk EMU-anslutning.
Därför tiger de.
Det är lätt att förstå.
Men de skall inte kommma undan så lätt.
Inte heller bör Carl Bildt och Jan Björklund komma undan med sitt skamlöst ointellektuella prat om att finanskrisen skulle ha visat att det hade varit bättre om vi hade varit med i EMU.
Det är bara något de påstår.
Nog borde detta kunna avslöjas i denna bloggarnas tidsålder, även om våra vanligaste medier tillhör den ja-sägande Ja-sidan.
Kommentarer