Krugman, Nils Lundgren och Europas Förenta Stater

Min första riktiga bok, Vår framtid i Europa, förespråkade ett svenskt medlemskap i EEC, European Economic Community.

Det avvisades av Olof Palme och Ingvar Carlsson med neutralitetsargumentet.

Den lindrigt begåvade Ingvar Carlsson sökte sedan medlemskap i EG, därefter kom Maastricht och Ingvar Carlsson kämpade sedan sida vid sida med Carl Bildt för ett svenskt medlemskap i EU, den Europeiska Unionen.

Unionen har som den gemensamma valutan som en viktig byggsten.

En gemensam valuta för Tyskland, Grekland, Spanien m fl är naturligtvis en oerhört dum tanke ur ekonomisk synpunkt. Att man ändå genomför det beror på att man håller på att bygg en ny stat.

Den som vill ha Europas Förenata Stater är federalist.

Då får man uppge rikets suveränitet, i den mån det inte redan har skett.

Relgerna för byggnadsverksamhet i Vaxholms avgörs nu som bekant av EU-domstolen, inte av Sveriges riksdag, vilket Mona Sahlin inte förstår eller låtsas inte förstå.

Nobelpristagaren Paul Krugman har konstaterat att

Spain’s troubles reflect “asymmetric shocks” within the eurozone, which were always known to be a problem
It’s almost like a textbook example. Unfortunately, millions of people are suffering the consequences.

Därav kan man dra endera av två slutsatser.

Antingen att EMU är en dum sak som bör avskaffas, ju förr desto bättre.

Eller att man för att få EMU att fungera måste gå vidare mot ett Europas Förenta Stater, där som i USA centralregeringen via skatter och transfereringar kan utjämna delstaterna emellan.

Det är Krugmans slutsats:

Europe is now stuck with this creation, and needs to move as quickly as possible toward
the kind of fiscal and labor market integration that would make it more workable.

Risken är alltså uppenbar att eländet i Spanien /tidigare eländen: Spanska Armadan, Spanska Tronföljdskriget, Spanska Inbördeskriget/ skall påskynda utvecklingen mot det mål som federalisterna alltid har arbetat för utan att skapat majoritet för det bland Europas folk.

Nils Lundgren skrev om detta redan 1994:


Min slutsats är att EU inte idag, och med största sannolikhet inte på många år, kanske årtionden, kan antas uppfylla rimliga krav på att bli ett välfungerande valutaområde. Och det är också viktigt att begrunda på vilket sätt det då kan komma att fulingera. Om det är genom hög internationell rörlighet för arbetskraften, så måste vi skapa ett Europa där stora grupper måste vara beredda att lämna sitt land för att Europa skall kunna ha en gemensam valuta.

Om det är genom möjlighet till stora transfereringar och kraftfull regionalpolitik, så måste vi skapa ett Europa där stora delar av våra skatter och transfereringar kanaliseras via Bryssel och Strasbourg.

Logiken i det hela rör sig i federativ riktning... Sch! säger Kohl åt mig när jag tar upp det.

Själv har jag uttryckt det så här:

Det är målsättningen om ett ständigt fastare förbund
- "ever closer union" -
som är själva grundbultsfelet med EU.
Kunde vi rulla tillbaka Sovjetunionen skall vi väl kunna rulla tillbaka Europeiska Unionen.

Mer om EMU här



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det svänger fort på räntemarknaden

Fjolåret blev strålande för flera av de största fondbolagen

Börsen i Stockholm och New York 4-5 augusti 2024