Leta i den här bloggen

2012-08-15

Kjell-Olof Feldt 2012: Räntan borde ha sänkts tidigare

- Det anmärkningsvärda med den snabba ekonomiska återhämtningen efter 1994 är att den gamla kostnadsinflationen inte återkom. Förklaringen kan bara vara en: arbetslösheten, som tidvis närmade sig 10 procent, höll den borta.

- Regeringen... hade gärna sett att Sveriges Riksbank sänkte räntan mer för att snabba på den ekonomiska tillväxten. (Jag var under den här fasen ordförande i riksbankens styrelse och medger att vi hade kunnat inled räntesänkningarna tidigare än vad som faktiskt skedde. Men minnet av 80-talets överhettning och inflation tog över,)

Kjell-Olof Feldt, En kritisk betraktelse - om Socialdemokratins seger och kris, Bonniers 2012, sid. 70.

Om Kjell-Olof Feldt i en fotnot:
Socialdemokraterna utsåg 1994 den före detta finansministern Kjell-Olof Feldt till ordförande för riksbanksfullmäktige
(det beslutande organet före lagändringen 1999).
Den högste ansvarige för stabiliseringspolitiken under 1980-talet fortsatte alltså att vara högste ansvarige under 1990-talet, om än på en annan post.

Lars Jonung i boken "Makroekonomi", 2 uppl., fotnot på s. 287.


- Kraften i den ekonomiska nedgången och de offentliga finansernas sårbarhet underskattades.
Kronan skulle ha släppts tidigare efter andra krispaketet 1992 och räntorna sänkts snabbare.

Carl B Hamilton i intervju i DN 1998-05-12, sid A 10


Den hemska sanningen om John Hassler, Göran Persson och kronkursförsvaret

Sanningen, den hemska sanningen, är att Göran Perssons nedskärningar förlängde krisen och var totalt missriktad och bara kan förklaras av att det är svårt att säga att A var fel när man redan har sagt både B och C.

Rolf Englund blog 2012-03-07

- Även om socialdemokratin i sin praktiska politik har accepterat alla väsentliga element i kapitalismen och varken har möjlighet eller vilja att avskaffa systemet, så spelar den antikapitalistiska agitationen en stor roll för arbetarrörelsens sociala funktion.

Så lyder Kjell-Olof Feldts redan klassiskt blivna ord, hämtade ur boken "Samtal med Feldt" av Berndt Ahlqvist & Lars Engqvist.








- Det var otänkbart att försöka genomföra LO-kongressens beslut /1975 om löntagarfonderna/. Det stred mot den reformistiska (i motsats till revolutionära) anda som alltsedan 1920-talet präglat SAP:s politik. Det stämde inte heller, även om det var mindre viktigt, med innebörden i partiprogrammets tal om att makten över ekonomin ska ligga i hela folkets händer, dvs Sveriges riksdag, inte ägas av fackliga företrädare.

Kjell-Olof Feldt, En kritisk betraktelse - om Socialdemokratins seger och kris, Bonniers 2012, sid. 31.


- Själv gjorde jag vid 1981 års partkongress allt jag förmådde för att övertyga partifolkets valda ombud om att den till oigenkännlighet nedbantade kompromissen skulle avgöra kampen om makten mellan Arbetet och Kapitalet. Något som just då lyckades - kongressen ställde sig upp i bänkarna och sjöng Internationalen - men det genomskådades efteråt och hos en del väcktes mycket besvikelse.

Kjell-Olof Feldt, En kritisk betraktelse - om Socialdemokratins seger och kris, Bonniers 2012, sid. 9.

Inga kommentarer: