Wallenberg, Englund, Tobisson och löntagarfonderna

Danne Nordling, en tapper fondmoståndare, har skrivit om Lars Tobissons memoarbok Främling i folkhemmet som berör löntagarfondsfrågan. Det var ju faktiskt så, skriver Nordling, att prominenta företrädare för näringslivet och de borgerliga partierna hade stor förståelse för att företagens vinster skulle reduceras och tas om hand av fonder eller "stiftelser" som Adelsohn var inne på. 

Jag höll på mycket med detta på sin tid och Sture Eskilsson, legendarisk ledare för den anti-socialistiska motoffensiven och skapare av bl a Timbro, har haft vänligheten att i det betyg jag fick från min tid på Timbro skriva detta om mina insatser i fondkampen. - I efterhand kan striden om löntagarfonderna te sig som ett tydligt upplinjerat slagfält - på ena sidan arbetarrörelsen, på den andra näringslivet och de borgerliga partierna. Så enkel var verkligheten inte på den tiden det begav sig.

- Inom såväl näringslivet som de borgerliga partierna var meningarna delade om den rätta taktiken och strategin. Många var oroliga för den konfrontationsstänming som en ovillkorligt nej till löntagarfonder skulle skapa. I stället sökte man efter någon typ av kompromiss som skulle kunna blidka arbetarrörelsen.

- Bland dem som från första början hävdade ett otvetydigt nej till varje form av löntagarfonder var Rolf Englund. På det sätt som är kännetecknande för hans personlighet valde han tydligast möjliga ställningstagande även när det var obekvämt i förhållande till det allmänna debattklimatet och tunga aktörer.

Slut citat

En av de saker som jag hade modet, eller kanske snarare det dåliga omdömet, att göra var att på S-E-Bankens bolagsstämma yrka avslag och begära rösträkning om styrelsens förslag om att skänka en del av vinsten till de anställda. Självaste MW satt ordförande och det pikanta inträffade att Skandias VD manade till eftertanke och yrkade på bordläggning.

Vid voteringen om bordläggningsyrkandet vann styrelsen med 627 302 röster mot 7 314 nej men hela 943 856 röster var nedlagda.

Vad jag förstår lade Wallenbergs-stiftelsen ner sina röster. Chef för stiftelsen var då om jag minns rätt Oscar af Ugglas, pappa till moderaternas partisekreterare Bertil af Ugglas, som var gift med Margaretha af Ugglas, syster till Jan Stenbeck och sedermera utrikesminister i Bildt-regeringen.

Så var det på de gamla moderaternas tid.

Jag var då anställd på det moderata partikansliet under Tobisson och han vredgades över mitt beteende. Det skulle förvåna mig om han har skrivit något om det i sin bok som jag beställt men ännu inte fått.

Läs om den remarkabla bolagsstämman här.

Mer om Löntagarfonderna