Frankrike, Tyskland och eurons fundamentala fel.

Frankrikes finanser ser inte så dåliga ut. Men i eurozonens verklighet finns det inget handlingsutrymme.

Denna kris var länge ett lurande hot, och den kokade bara över därför att en kraftig ökning av avkastningen på amerikanska statsobligationer har tvingat fram ett skifte i matematiken för låntagare i hela världen.

Den räkningen går inte ihop för Frankrike, eftersom dess välfärdsstat är uppenbart oöverkomlig – och framför allt därför att landet är en del av eurozonen.

Eurons grundläggande brister är fortfarande oåtgärdade, även efter den existentiella kris valutan drabbades av mellan 2010 och 2012 – vilket betyder att det finns en verklig risk att Frankrikes problem kommer att upprepas på annat håll i Europa.

Dess största handikapp är att landet sedan 1999 inte har haft kontroll över sin egen valuta.

Frankrike var en drivande kraft bakom skapandet av euron; valutaunionen var den motprestation som president François Mitterrand krävde 1990 i utbyte mot att godkänna Tysklands återförening.

Men den var alltid ofullständig, eftersom det inte fanns någon gemensam finanspolitik som komplement till den gemensamma valutan.

Behovet av att stötta krisdrabbade banker som innehade stora mängder europeiska statsobligationer blottlade det strukturella felet.

Faktum är att eurozonen gick in i 2011 med ett underskott på endast 4 procent av sin sammanlagda BNP, mindre än hälften av USA:s, som då låg på cirka 10 procent.

Tvångströjan "the straitjacket" skapade problemen.

EFSF (European Financial Stabilisation Facility) och därefter ESM (European Stability Mechanism) lades till den finansiella förkortningsdjungeln som sätt att hejda oredan, men någon finansunion blev det aldrig.

Frankrikes svårigheter gör nu tydligt att problemen förblir olösta. Framstegen avstannade efter Mario Draghis löfte 2012 att göra "vad som än krävs".

Det är inte svårt för en instans med makt att trycka pengar att lösa en finansiell kris.

Om man har en sedelpress går man inte i konkurs.

https://englundmacro.blogspot.com/2011/11/om-man-har-en-sedelpress-gar-man-inte-i.html

Robin Brooks vid Brookings Institution menar att löftet fick den bestående effekten att det subventionerade en "carry trade" i eurozonens mer riskfyllda krediter, där investerare kunde festa på höga avkastningar i trygg förvissning om att centralbanken skulle finnas till hands om obligationspriserna föll för långt.

John Authers, Bloomberg, 23 oktober 2026

A French Accident Waiting to Happen

France’s finances don’t look so bad. In euro-zone reality, there’s no room to maneuver.

This crisis was long a simmering threat, and only boiled over because a sharp rise in US bond yields has forced a shift in the mathematics for borrowers across the world.

That arithmetic doesn’t add up for France because its welfare state is plainly unaffordable, and most importantly because it is part of the euro zone.

The euro’s fundamental flaws remain unfixed, even after the existential crisis it suffered from 2010 to 2012 — which means there is a real risk that French problems will be repeated elsewhere in Europe.

Its greatest handicap is that since 1999, it hasn’t controlled its own currency. 

France was a leader in creating the euro; monetary union was the quid pro quo demanded by President Francois Mitterrand in 1990 in return for agreeing to German reunification. 

But it was always incomplete, as there was no common fiscal policy to go with the single currency.

The need to prop up stricken banks that held huge quantities of European government debt, the structural flaw was laid bare.  

Indeed, the euro zone entered 2011 with a deficit of only 4% of its total GDP, less than half that of the US, which then stood at about 10%. 

The currency straitjacket created the problems.

The EFSF (European Financial Stabilization Facility) and then the ESM (European Stability Mechanism) were added to the alphabet soup as ways to backstop disorder, but fiscal union didn’t happen. 

French difficulties now make clear that the problems are unresolved. Progress stalled after the 2012 “whatever it takes” pledge by Mario Draghi.

It’s not difficult for a body with the power to print money to resolve a financial crisis. 

Robin Brooks of the Brookings Institution argues that it had the lasting effect of subsidizing a “carry trade” in the euro zone’s riskier credits, in which investors could feast on high yields knowing that the central bank would be there to help if bond prices fell too far. 

This crisis will need to be resolved in France. But it has its roots in Brussels and Frankfurt.

John Authers Bloomberg October 23, 2026

https://www.bloomberg.com/opinion/articles/2026-10-23/a-french-accident-waiting-to-happen

När Frankrike gick med i euron – eller mer korrekt lurade Tyskland att ge upp Deutsche Mark, i tron att man kunde underkuva den allsmäktiga Bundesbank på det sättet – gav man upp sina suveräna ekonomiska försvar.

Den har inte längre någon centralbank under sin kontroll, som fungerar som sista utväg i nationens intresse.

"ECB kommer att ingripa för att sätta tak på räntenivån. Det kommer att göra det eftersom det anser att betalningsinställelser utgör ett existentiellt hot mot euron och därmed dess egen överlevnad.

Ambrose Evans-Pritchard Telegraph 6 oktober 2026

https://englundmacro.blogspot.com/2026/10/frankrike.html

François Mitterand

https://englundmacro.blogspot.com/2026/10/francois-mitterand.html