Den 1 januari 2006 tillträder Stefan Ingves som riksbankschef.

 Han kommer från ett toppjobb vid Internationella valutafonden IMF. Innan dess har han bland annat hunnit med att vara vice riksbankschef och generaldirektör för bankstödsnämnden.

Efter finanskrisen uppstår en konflikt i Riksbankens direktion om hur snabbt räntan ska sänkas för att stimulera ekonomin. Ingves är på sidan som vill skynda långsamt. 

Konflikten blir offentlig sommaren 2012 när vice riksbankschef Lars EO Svensson går ut och anklagar sina kolleger för att föra en politik som i onödan driver upp arbetslösheten.

Även om Lars EO Svensson har lämnat får han till slut gehör för sin linje om sänkt ränta. I juli 2014 sänker Riksbanken räntan med 50 punkter från 0,75 procent till 0,25 – mot chefens vilja. Enligt protokollet har Ingves förordat en mindre sänkning, på 25 punkter, men blivit nedröstad.

Det är första gången i Riksbankens historia som den övriga i direktionen kör över sin chef. Ingves gör sitt bästa för att tona ner oenigheten. Att det blev 50 och inte 25 punkter var enligt honom en fråga om ”nyansskillnader”.

Samtidigt innebär det penningpolitiska mötet den 2 juli i princip slutet för den period då Riksbanken hållit räntan högre för att dämpa hushållens skulder och bostadspriser. Från och med nu är det inflationen och inget annat som gäller.

Direktionen lyfter vid mötet över ansvaret för hushållens skulder på politikerna, med formuleringen ”att det nu är ännu mer angeläget att andra politikområden vidtar åtgärder för att hantera riskerna...”.

Birgitta Forsberg, Mikael Törnwall, Anders Billing SvD 23 november 2022

https://www.svd.se/a/onEjXj/ingves-slutar-pa-riksbanken-efter-17-ar

Riksbanken har sänkt räntan till noll.

Det skall väl få tyst på en del av den enfaldiga kritiken ledd av Lars E.O. Svensson, som, även om det är väl dolt på sidan om honom hos Wikipedia, var vetenskaplig rådgivare åt riksbanken när Bengt Dennis och Carl Bildt misslyckades med kronkursförsvaret, trots en ränta på 500 procent.

Så skilda personligheter som Bertil Ohlin, John Maynard Keynes, Adolf Hitler och Ernst Wigforss insåg att när räntan hade sänkts och det ändå inte blev fart på ekonomin skulle man använda använda andra metoder.

Till och med Hitler förstod att det var bättre att folk byggde motorvägar och Volkswagen-bilar än att de skulle gå arbetslösa och inte göra något.

På senare år har emellertid Tea Party-typer lyckats utnyttja vanligt folks oförmåga att skilja på statens budget och sin egen och skrämt dem med att staten i dåliga tider måste spara, det måste vi ju alla göra...

Ingen i TV-soffan har haft modet att stå emot detta budskap. 

Englund blogg 28 oktober 2014

https://englundmacro.blogspot.com/2014/10/jag-tycker-det-ar-skriande-uppenbart.html