Går det att sammanfatta vår närhistoria på ett begripligt sätt?

De som lever om tvåhundra år kommer att förstå vår tid långt bättre än vi själva kan. Men ändå måste försöket göras, här och nu.

”The age of interconnection” vill göra just detta: sammanfatta den globala samtidshistorien. Författaren är en amerikansk historiker vid namn Jonathan Sperber

Kalenderepoker har sällan den enhetlighet som krävs. Lösningen är ofta att laborera med korta och långa sekler: det långa 1800-talet (från 1789 till 1914), det korta 1900-talet (från 1917 till 1989).

Sperbers historia över efterkrigstiden löper mellan åren 1945 och 2001, från andra världskrigets slut till terrordåden i New York. 

I detta kontinuum från 1945 till 2001 urskiljer Sperber sedan tre distinkta perioder. Först ”The post-war era”, som sträcker sig från 1945 till ungefär 1965. 

Det är möjligt att den västerländska civilisationen nådde sin höjdpunkt 1965, någonstans mellan "Hylands hörna" och studentupproret 1968. Det anser i alla fall Carl Hamilton i sin uppmärksammade nya debattbok om vår tids syn på barn och föräldraskap, "Det infantila samhället" (Prisma). Henrik Berggren, DN 13/8 2004https://englundmacro.blogspot.com/2022/06/fran-rekordaren-till-dararen.html

Fanns det en idé som bar denna period så var det tron på Framsteget: det stadiga, rationella, vetenskapsstyrda, allt välsignande stigandet från mörker upp i ljus, välstånd och lycka. 

Bilden av det sena 70-talet är välgörande komplex i Sperbers bok. Samtidigt som kriserna avlöser varandra i väst, har Sydostasiens ekonomier med Japan i spetsen påbörjat sitt uppåtstigande, och oljestaterna badar i petrodollar. USA:s självförtroende är på botten efter Vietnamkriget.

Så här efteråt, konstaterar Sperber, går det att se att östblockets styrka framåt slutet av 70-talet var illusorisk. 

Något som förenar epokens tre faser hos Sperber är att de alla hade idévågor av ett utopiskt slag. Efter 1945 var framstegstron som allra starkast.

Även den sista perioden 1980–2001 såg en utopisk våg, som förvandlat världen långt mer än de två föregående; det är tron på den allsmäktiga marknaden. Precis som de två utopiska idéströmningar som föregick var den marknadsutopiska vågen på inget vis bara blå dunster. Det totala välståndet i världen växte verkligen. Klyftorna mellan länderna minskade. Men samtidigt ökade klyftorna inom länderna, radikalt. Särskilt illa blev det i de före detta kommunistländerna i Östeuropa, som förvandlades till experimentverkstäder för all slags galen marknadsfundamentalism. 

I Ryssland gick det att se ett fall i bnp per capita på över 60 procent, en korrupt vildavästernekonomi styrd av rövare, spekulanter och gamla spioner, och ett Weimarliknande kaos som förde Vladimir Putin till makten.

Inte heller ledde den över världen frisläppta marknaden till den eviga fredens rike. Formeln var enkel i sin förödande naivitet: handel leder till samarbete, kapitalism leder till demokrati, och demokratier krigar ej med varandra. Men exempel som Ryssland och Kina visar att det går utmärkt att förena diktatur och kapitalism.

Två årtal är avgörande här: 2003 och USA:s invasion av Irak, samt 2008 och den globala finanskrisen. Båda sprang ur det övermod som murens fall och den marknadsutopiska vågen skapat, ur, som Sperber säger, ”the belief in the permanent character of that order and its fundamentally unshakable qualities – its ’irreversibility’”. 

Irakkriget utvecklades till en bokstavligen gränslös katastrof, som gynnade just de krafter den skulle hejda. 

Sedan kom den globala finanskrisen 2008, då världens finansiella system var nära en härdsmälta, och då, som Sperber skriver, ”the decades-long trend toward deregulation and government non-intervention came to a crashing end”.

Peter Englund DN 2023-12-11 

https://www.dn.se/kultur/peter-englund-vi-lever-i-spillrorna-av-den-varld-som-marknaden-skapade/

Peter Englund är författare, historiker och ledamot av Svenska Akademien. 

On Thursday August 9 2007, financial markets suddenly seized up.

Since I was running the Financial Times markets team, I spent two days frantically trying to identify the reason for the panic. Nobody knew. But that weekend I suddenly woke in the middle of the night with an image of a Spanish bin (papperskorg) in my head.

Gillian Tett FT 10 August 2017

https://englundmacro.blogspot.com/2026/01/cognitive-blind-spots.html