Peter Wolodarski, PJ Anders Linder och Grekland
För en stund sedan skrev jag om Peter Wolodarski, Argentina, Grekland, IMF och Tim Geithner
Anledningen var en artikel av Peter Wolodarski som var mycket bra, för att komma från en tidning, som, likt Svenska Dagbladet, är för en svensk EMU-anslutning.
Wolodarski är i alla fall så intellektuell att han uppenbarligen våndas inför eurokrisen.
- Om Grekland faller – vilket verkar troligt – kan mycket väl Spanien, Portugal, Italien och Irland stå på tur, varnar han för.
- Den ordinerade krismedicinen, i praktiken ekonomisk svält, fungerar lika illa i Grekland som i Argentina 2001, skriver han.
- Inget talar för att besparingarna får fart på tillväxten inom överskådlig tid eller att väljarna accepterar utvecklingen, konstaterar han.
Vad skall då en fattig Ja-sägare göra?
- Fortsätta skriva av skulder, samtidigt som ECB tillåter högre inflation och ser till att det europeiska banksystemet fortsätter att fungera, är Wolodarskis förslag till ny strategi.
Har han tänkt på vad de andra krisländerna, Portugal, Italien, Irland och Spanien skall säga? De kommer naturligvtis att fråga varför "den ordinerade krismedicinen, i praktiken ekonomisk svält" skulle fungera i deras länder om den inte fungerar i Grekland.
Tal om ytterligare skuldnedskrivningar går inte bra hem hos bankerna och de andra långivarna.
Det skulle bara gälla Grekland och det skulle vara en gång.
Har Wolodarski tänkt på att den strategi han förespråkar kommer att ta flera år för att Greklands konkurrenskraft kan återställas?
Det ordnade sig för Argentina, men inte förrän den övergett den fasta växelkursen.
While there are many similarities between the Greek and the Argentine experiences, as a member of the Eurozone, Greece cannot inflate (and reduce its real debt burden) and it cannot devalue its currency. This is a severe constraint.
Peter Kretzmer and Mickey Levy, Vox 16 May 2012
Det har han säkert tänkt på. Men har ju en spärr. Han kan inte ta det sista avgörande steget och medge att eurokrisen beror på euron.
Det blir nog ändå så att alla uppoffringar det grekiska folket gör ändå inte kommer att lyckas, i meningen att Grekland åter blomstrar och samtidigt är kvar i eurozonen, EZ.
Kanske bereder Peter Wolodarski med sina senaste artiklar vägen för en omläggning av tidningens linje om att Sverige bör gå med i euron?
Heder ändå åt Wolodarski som i alla fall inte gör som P J Anders Linder i Svenska Dagbladet, som månad efter månad tiger om eurokrisen långt mer än som är förenligt med god publicistisk sed för en ledaravdelning.
För detta tigande har han belönats av sina uppdragsgivare med Nicolinpriset.
Illa, illa, man mår illa.
Anledningen var en artikel av Peter Wolodarski som var mycket bra, för att komma från en tidning, som, likt Svenska Dagbladet, är för en svensk EMU-anslutning.
Wolodarski är i alla fall så intellektuell att han uppenbarligen våndas inför eurokrisen.
- Om Grekland faller – vilket verkar troligt – kan mycket väl Spanien, Portugal, Italien och Irland stå på tur, varnar han för.
- Den ordinerade krismedicinen, i praktiken ekonomisk svält, fungerar lika illa i Grekland som i Argentina 2001, skriver han.
- Inget talar för att besparingarna får fart på tillväxten inom överskådlig tid eller att väljarna accepterar utvecklingen, konstaterar han.
Vad skall då en fattig Ja-sägare göra?
- Fortsätta skriva av skulder, samtidigt som ECB tillåter högre inflation och ser till att det europeiska banksystemet fortsätter att fungera, är Wolodarskis förslag till ny strategi.
Har han tänkt på vad de andra krisländerna, Portugal, Italien, Irland och Spanien skall säga? De kommer naturligvtis att fråga varför "den ordinerade krismedicinen, i praktiken ekonomisk svält" skulle fungera i deras länder om den inte fungerar i Grekland.
Tal om ytterligare skuldnedskrivningar går inte bra hem hos bankerna och de andra långivarna.
Det skulle bara gälla Grekland och det skulle vara en gång.
Har Wolodarski tänkt på att den strategi han förespråkar kommer att ta flera år för att Greklands konkurrenskraft kan återställas?
Det ordnade sig för Argentina, men inte förrän den övergett den fasta växelkursen.
While there are many similarities between the Greek and the Argentine experiences, as a member of the Eurozone, Greece cannot inflate (and reduce its real debt burden) and it cannot devalue its currency. This is a severe constraint.
Peter Kretzmer and Mickey Levy, Vox 16 May 2012
Det har han säkert tänkt på. Men har ju en spärr. Han kan inte ta det sista avgörande steget och medge att eurokrisen beror på euron.
Det blir nog ändå så att alla uppoffringar det grekiska folket gör ändå inte kommer att lyckas, i meningen att Grekland åter blomstrar och samtidigt är kvar i eurozonen, EZ.
Kanske bereder Peter Wolodarski med sina senaste artiklar vägen för en omläggning av tidningens linje om att Sverige bör gå med i euron?
Heder ändå åt Wolodarski som i alla fall inte gör som P J Anders Linder i Svenska Dagbladet, som månad efter månad tiger om eurokrisen långt mer än som är förenligt med god publicistisk sed för en ledaravdelning.
För detta tigande har han belönats av sina uppdragsgivare med Nicolinpriset.
Illa, illa, man mår illa.
Kommentarer