Jämfört med tidigare kriser står de tre svenska storbankerna stadigt

Svenska banker har gått igenom två stora kriser; fastighetskrisen 1990 och finanskrisen som utlöstes av Lehman Brothers konkurs hösten 2008. Även under sistnämnda spelade fastighetslån en stor roll, framför allt i Baltikum. 

Kraschen på 1990-talet föregicks av kreditavreglering, fastighetspriser som stigit extremt i värde och belåningsgrader på uppemot 100 procent. Bankerna lade ingen större vikt vid betalningsförmågan, så länge värdet på fastigheterna steg rullade det på. 

Åren 1990-1993 föll i stället priserna för kommersiella fastigheter runt två tredjedelar

Bara Handelsbanken och SEB klarade sig utan statligt stöd den gången, dock gjorde de varsin nyemission. Innan dess hade aktierna fallit 85 respektive 95 procent, och värderades till 0,2 respektive 0,1 gånger det egna kapitalet.

Bolag som tog hand om fastighetslånen med tillhörande panter, där Nordbankens Securum var störst med 50 miljarder kronor i dåliga lån. Planen lyckades och Securum avvecklades 1997. 

Tio år senare hade europeiska banker expanderat till Östeuropa, där tillväxten var hög liksom värderingarna av bankaktier. SEB och Swedbank växte snabbt i Baltikum. 

Under finanskrisen 2009 kulminerade kreditförlusterna. För Swedbank blev facit förluster på 24,6 miljarder kronor

För SEB stod Baltikum för 77 procent av kreditförlusterna på totalt 12,5 miljarder kronor. SEB:s förluster på svenska bolån var 11 miljoner kronor.

Men nu är det fastigheter som oroar. Handelsbanken har störst andel av utlåningen till fastighetsbolag

En stor skillnad mot finanskrisen är att bankerna har mer eget kapital.

Vissa likheter finns, som fartblindheten. Nu driven av låga räntor, då av den baltiska tillväxten. Sedan börjar det halta. Nu har fastighetsbolagen en stor andel av sina lån på obligationsmarknaden, som får ta smällen innan bankerna. 

Agnetha Jönsson DI 26 maj 2023

https://www.di.se/analys/darfor-klarar-bankerna-en-fastighetskris/

Baltikum

Englund: Baltikum Swedbank SEB och Bolånen. Cervenka (englundmacro.blogspot.com)

Kreditavregleringen

Englund: Kjell-Olof Feldt och Lars Wohlin om 90-talskrisen (englundmacro.blogspot.com)

Novemberrevolutionen i Sverige 1985 - den okända statskuppen

Det finns delade meningar om huruvida fria kapitalrörelser av det slag som skulle komma till stånd utan en valutareglering bör kombineras med fast växelkurs eller om fria kapitalrörelser förutsätter en flytande valuta, där även växelkursen sätts av marknaden. 

Vid en fast växelkurs (fast i den meningen att den bara ändras när regeringen devalverar) skulle spekulanterna få hela vinsten vid en devalvering, medan Riksbanken skulle stå för kursrisken, något som från allmän utgångspunkt inte vore någon fördel.

Ledare i Svenska Dagbladet 1985-06-27, skriven av Rolf Englund

https://www.internetional.se/kapitalet.htm

Securum, Första Sparbanken och Nordbanken, Gotabanken och Föreningsbanken

https://www.internetional.se/9803nbed.htm

Proposition 1991/92:168 om statligt engagemang för lösning av krisen i Sparbanken Första AB

På regeringens vägnar, Carl Bildt/Bo Lundgren

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 april 1992

https://www.internetional.se/swedbank.htm

Feldt om Kreditavregleringen

Jag /Feldt/ var emellertid tvungen att försöka fånga hans /Olof Palmes/ uppmärksamhet åtminstone en kort stund för ett viktigt meddelande. Riksbanken ville nämligen inom kort avlägsna de sista resterna av regleringarna på kreditmarknaden. 

Det som nu fanns kvar var det s k utlåningstaket för banker, finansbolag och bostadsinstitut. Jag skall senare återkomma till de ekonomiska konsekvenserna av att staten övergav detta system. Men den politiska innebörden var solklar: det betydde att socialdemokratin efter decenniers segt motstånd överlämnade en av sina mest symbolfyllda bastioner för styrning av den svenska ekonomin till marknadskrafterna.

 Olof gick högst motvilligt med på att låta sig placeras i en soffa i ett rum utanför möteslokalen för att lyssna på vad jag hade att säga. Jag gjorde mig viss möda med att försöka förklara, inte bara varför det var ekonomiskt rationellt att slopa regleringen, utan också varför det skulle kunna tolkas som det slutliga steget i en ideologisk reträtt, låt vara att den pågått i flera år.

Olof såg allt mer irriterad och störd ut ju mer jag lade ut texten. Han uttryckte sin olust också med sitt kroppsspråk - han vände sig mer och mer bort från mig där han satt i sin soffa.

Men just som jag började tro att han tänkte säga nej till hela idén reste han sig och sade: Gör som ni vill. Jag begriper ändå ingenting. Varpå han återgick till att grubbla över sina egna bekymmer. Det var faktiskt enda gången jag hört Olof Palme göra en sådan deklaration. Jag måste tillstå att jag aldrig känt mig så ensam under min tid som finansminister.

https://www.internetional.se/98fltala.htm