Leta i den här bloggen

Läser in...

2011-07-25

Johanna Möllerström, Harvard och Hoover

På sina ställen, inte bara i Sverige, förefaller nyliberalismen har muterat till ny-hooverism.

Ett exempel är ett inlägg i SvD, av Johanna Möllerström, den 24 juli 2011

- När krisen slog till mot USA valde man en väg kantad av mestadels temporära lösningar i form av en extrem penningpolitik och rekordstora finanspolitiska stimulanser.
- Det faktum att USA nu brottas med ett skuldberg motsvarande nästan hela landets bruttonationalprodukt visar att den strategin har misslyckats, skriver hon utan att till synes ha övervägt vad som hade hänt om inte snart sagt alla regeringar i västvärlden, tillsammans med Kina, hade satt in stimulanserna när världsekonomin hotade att implodera.

Det är en allvarlig brist. Det är en förvånande brist av en skribent från Harvard.

- För det är sparande som är nyckeln. Skuldberg kan inte demonstreras bort.

Den enda lösningen är att få fart på ekonomin samtidigt som man håller inkomsterna större än utgifterna, skriver hon uppenbart glad över att ha funnit The Holy Grail.

Jaha, och hur hade hon tänkt sig att det skulle gå till?

Läs mer detta på mina sidor om Leverage och Stabiliseringspolitik och Rebalancing..


Den andra artikeln är av Nima Sanandaji och Anders Ydstedt från den borgerliga tankesmedjan Captus, SvD Brännpunkt, 22 juli 2011


- Under senare år har USA utfört ett experiment som besvarar en av de viktigaste frågorna inom politiken: Är det klokt att med hjälp av statliga stimulanser få fart i ekonomin?
- Problemet är att forskning och erfarenhet visar att denna politik inte fungerar, skriver de.

Det är nedslående, tycker jag, att borgerliga tankesmedjor skall föra oss tillbaka till Hoover.

Snart kommer det väl hyllningar till Sarah Palin 

2 kommentarer:

Johan Nilsson sa...

Vad går din smärtgräns för när du anser staten skall sluta spendera? Hur stor skuldsättning i förhållande till BNP?

Obalanser kommer rätta sig till på ena eller andra sättet, obevekligen. Staten kan medverka eller motverka. Vilken tjänst gör staten genom att med konsumtion väcka liv i den konjunktur som gick i väggen? Man mildrar omstruktureringar och social oro, ja, men man för också ekonomin längre in i en återvändsgränd. Keynesianismen kan användas för depressionsbegränsning, men sedan får man vackert vänta på en schumpeteriansk omvandling.

Jag saknar ett perspektiv hos keynesianer, nämligen *vad* som produceras, inte hur mycket. Om Sveriges hela produktion hade varit salt sill hade knappast något glatts åt tillväxt. Staten kan också stå för 100% av konsumtionen så slipper vi lågkonjunkturer helt.

Rolf Englund sa...

C+I+G kan bli för stort. Då blir det inflationstryck och/eller ökat bytesbalansunderskott.

Dessvärre är USA:s statsskuld liten i förhållande till den privata skuldsättningen.

Se http://englundmacro.blogspot.com/2011/07/no-comments.html

Schumpeter hade fel i sin formulering. Det är inte Destruction som är creative.

Det är creativity som skapar destruction hos andra företag.

Då är det nog som Hayek har menat att produktionens sammansättning förändras under en boom och måste ändras senare.

Ett bra sätt vore att dollarn faller och att därmed utländsk efterfrågan kan ersätta den bortfallande inhemska efterfrågan.

USA borde höja skatterna,

The US is spending 25 per cent of its gross domestic product on government programmes, but raising less than 15 per cent of its GDP in taxes.
If you look at spending, the US is closer to being a European-style social democracy than it has ever been.

If you look at taxes, it is a 19th century watchman state.

A government that borrows 40 per cent of the money it spends is headed for collapse.

Christopher Caldwell, Financial Times 8 July 2011

Med vänlig hälsning

Rolf