Leta i den här bloggen

2011-07-09

- Det svåraste hindret för ett reformerat och ”normalt” Grekland är att landet utgör ett särskilt svårt fall av sydeuropeisk klientelism.

- Med nöd och näppe och knappast av egen kraft klarade sig Grekland efter kriget ifrån att hamna i Stalins del av Europa, skriver Richard Swartz i en DN-kolumn den 9 juli 2011.

Min minnesbild är att det var i Grekland som det kalla kriget började. Jag collar med Wikipeida och finner denna beskrivning:

"Inbördeskrigets ena part var den huvudsakligen konservativa och centristiska civilbefolkningen, och den reguljära armén under kungen och regeringen, stödd av USA och Storbritannien.
Den andra parten var huvudsakligen grekiska kommunister, och nyckelpersoner från den största antifascistiska motståndsrörelsen (ELAS), under ledning av Greklands kommunistparti (KKE)."

Läs mer här

- Någon ”normal” europeisk stat är landet knappast. Här saknas industri och egentligen också jordbruk. Här finns antika ruiner, men inget Silicon Valley. Förutom ruinerna, sol och hav finns mycket litet som intresserar omvärlden.

- Det svåraste hindret för ett reformerat och ”normalt” Grekland är att landet utgör ett särskilt svårt fall av sydeuropeisk klientelism.

- Redan utförsäljningen av det grekiska familjesilvret – den privatisering av statsegendom som är tänkt att stoppa igen akuta hål i statskassan – är förmodligen en olöslig uppgift: sådan egendom är i ett klientsystem del av det politiska instrumentariet, skriver Swartz i sin som vanligt läs- och tänkvärda artikel, som i sin helhet kan läsas här.

Inga kommentarer: