Lars Heikensten: Så förvärrade Horace Engdahl Svenska akademiens kris; grupptänkandets mekanismer
I memoarboken ”Till mänsklighetens största möjliga nytta: Tio år med Nobelpriset ” skriver Lars Heikensten om hur han ser på några av krisens huvudrollsinnehavare och hur de agerade.
– Horace Engdahl valde att frondera emot den linje som jag och många med mig ansåg vara den enda rimliga: att polisanmäla, gå till botten och eventuellt utesluta för att rensa bordet, säger han i SVT:s Morgonstudion. 13 aug 2025
https://www.svt.se/kultur/sa-forvarrade-horace-engdahl-svenska-akademiens-kris
Studenterna på det franska institutet för statsvetenskap Sciences Po skred till verket med att heroiskt ockupera sina egna lokaler försedda med banderoller, Palestinaflaggor och megafoner (flera av dem faktiskt med fungerande batterier), glatt upptagna av att på klassiskt manér skräna ner alla som inte delade deras uppfattning.
Efter något dygn tog orken slut och lugnet återvände till det eleganta kvarteret i Paris VII:e arrondissement.
Man kan tryggt utgå från att ledarna för upptåget om 20 år sitter på välbetalda poster i den franska administrationen och halvhögt och förtroligt berättar om denna ungdomsbedrift.
Horace Engdahl SvD 3 maj 2024
https://englundmacro.blogspot.com/2024/05/isabella-lowengrip-och-horace-engdahl.html
Finanskrisen ger starkare skäl för Sverige att gå med i Euron.
- Att ingå i ett större valutaområde ger mer stabilitet.
Det säger Lars Heikensten, som i förtid lämnade posten som riksbankschef för en välavlönad tjänst i Bryssel.
När man skall bedöma värdet av en utsaga från Lars Heikensten kan man betänka vad Peter Wolodarski skrev i DN 16/10 2008:
- När det svenska banksystemet var nära att bryta samman i början av 1990-talet togs många ekonomer på sängen. Få förstod vad som komma skulle.
Regeringens långtidsutredning från 1990, som leddes av Lars Heikensten, sedermera riksbankschef, räknade med högre BNP-tillväxt än under 1980-talet.
https://englundmacro.blogspot.com/2008/11/ja-sgaren-heikensten.html
Ur ÅKE ORTMARK: Ja-sägarna - Medlöpare och nickedockor kring Gyllenhammar, Karl XII, Kreuger och andra furstar
Det bör observeras att dumheten och girigheten genomsyrade samhällets olika kända skikt. Kritiken drabbar politiker, företagsledare, bankmän, myndighetspersoner, ekonomer och journalister.
Jag är själv sannerligen inte oskyldig och jag skall ägna utrymme åt en självbiografisk notis, eftersom den så slagkraftigt illustrerar vilka passioner som styrde utvecklingen och hur brett de grep kring sig.
För det första kan jag notera mer i förbigående att jag misslyckades som journalist och samhällsdebattör.
Jag anade inte vad som höll på att hända. Jag stirrade blåögt och förtröstansfullt på de makthavare jag inbillade mig granska.
För det andra misslyckades jag som företagare. Jag hamnade - med en känsla av stark tillfredsställelse - i ett s k konsortium som skulle hänga med i karusellen genom att exploatera fastigheter i ett europeiskt land.
Aningslösheten i det svenska samhället, och den dominerande ja-sägeri-mentaliteten, demonstrerades många gånger under åttiotalets sista år och under 1990.
En av de bästa demonstrationerna ägde, som Jan Wallander påpekat, rum den 2 april 1990, ett halvår före finanskrisens utbrott.
Landets "elit av nationalekomisk expertis" hade då samlats för att diskutera 1990 års långtidsutredning, ett majetstätiskt dokument på 433 sidor med 26 bilagor.
Fanns det i utredningen eller hos den lysande samlingen experter någon föraning om vad som komma skulle? Svaret är entydigt nej, säger Wallander.
Ledaren av utredningsarbetet, Lars Heikensten i finansdepartmentet (vice riksbankschef fr o m 1995), förkunnade att "Vi tror på en högre tillväxt än under 1980-talet".
https://www.internetional.se/ortmark.htm#nicke
För några år sedan skrev Åke Ortmark - 75 år i dagarna - "Jasägarna: medlöpare och nickedockor kring Gyllenhammar, Karl XII, Kreuger och andra furstar".
Det är en lärorik studie i det grupptänkandets mekanismer som utvecklas under ett auktoritärt ledarskap.
Den homogena och slutna beslutsgruppen utvecklar en självcensur - man lyssnar till ledaren, en anpassningsprocess sätter i gång, alternativa analyser stängs ute.
Kraven på samförstånd och enighet är det dominerande. I denna samförståndskultur har kvinnorna med sina annorlunda perspektiv och "konstiga" frågor förstås centrifugerats ut på ett tidigt stadium. Visst, till slut är det Fursten som måste fatta beslutet.
Men svagheten i denna kultur är att enigheten kring beslutet kommer fram genom en anpassningsprocess, inte efter det att tydliga och olika uppfattningar brutits mot varandra i öppna diskussioner. Man lyssnar uppåt, jämkar och anpassar sig för att nå denna konsensus - i praktiken på Furstens villkor.
Men farligt blir det till slut för Fursten själv, för hans beslut blir illa underbyggda.
Jasägarkulturerna låter sig inte beskrivas medan de härjar som bäst - de avslöjas genom sitt slutliga fiasko. Ingen i jasägargruppen skvallrar utåt. I ja- sägargruppen pågår en maktkamp, varje dag en mätning av Furstens position.
Så länge han har makten och är ohotad så vänder man sitt ansikte uppåt, ingen markerar en självständig position, ingen riskerar sin ställning. Men på vägen ner börjar det bli farligt, då kan gruppen börja karska till sig.
Och när Fursten slutligen faller är hans bitterhet stor över att hans gamla, "lojala" medarbetare plötsligt övergivit honom.
Inga-Britt Ahlenius kolumn DN 12/5 2004
https://www.internetional.se/ortmark.htm#farligaj
Förre finansrådet, nuvarande chefsekonomen vid Handelsbanken, Lars Heikensten, intervjuas i Nerikes Allehanda.
- På finansdepartementet uppfattade vi inte att de kraftiga prishöjningarna på fastigheter kunde leda till något problem, säger Heikensten.
- Det var en brist i signalsystemet.
Finansdepartementet tittade inte alls på problemet. Själv ägnade jag mig åt transfereringssystemen, säger Heikensten, och drar slutsatsen att den politiska apparaten inte är fulländad.
Källa: Nerikes Allehanda 11 februari 93-02-11
https://www.internetional.se/heikbu.htm#wolodarski080810
Kommentarer