Det är ett annat Sverige som i dag lite löst diskuterar att gå med i EMU

EU har långtgående ambitioner och idén om en ständigt växande union med fördjupat samarbete är uttalad.

Utvecklingen är tydlig vad gäller de stora ekonomiska frågorna: mer acceptans för överstatliga lösningar, inte sällan med den gröna omställningen som en ursäkt eller förklaring.  

När vi röstade om EMU 2003 gällde det en monetär union med väldigt disciplinerade medlemsländer som aldrig skulle ha underskott större än 3 procent av BNP och aldrig någonsin ha statsskulder över 60 procent av BNP

Nu är regler för budgetunderskott och statsskulder obsoleta. 

Tre kriser har lett till en annan acceptans för skulder.  

• Finanskrisen 2008 ansågs vara av en sådan dignitet att budgetundantag kunde göras. Det var säkert klokt, men inte desto mindre ett gigantiskt avsteg från regelverket. 

• Skuldkrisen för lite drygt tio år sedan, som inleddes i Grekland och sedan spred sig, var startskottet för ännu lägre ambitionsnivåer där Europeiska centralbanken, ECB, plötsligt skulle garantera nationella skulder

• Pandemin 2020 innebar att allt blev tillåtet igen. 

Inte ens Tyskland, garanten för det fiskala ansvarstagandet, mäktade med att stå emot frestelserna. Och Frankrike, EMU:s näst största ekonomi efter Tyskland, har bara haft ett år av budgetbalans sedan det förra sekelskiftet. 

I dag har Sverige en statsskuld på 30 procent av BNP och EMU ligger på 90 procent.

Nu hörs röster om att det är så besvärligt för exportföretagen att vi inte är medlemmar i EMU. Jag hörde en centerpartist, som numera argumenterar för euron, säga att det finns företag som inte vill göra affärer med oss på grund av kronan. 

Så talar de okunniga. 

För svenska exportbolag har det ju varit roligt att kunna rea ut sina varor och tjänster. Att kronförsvagningen har varit sällsynt dålig för Sverige är en annan femma.  

Jag röstade nej till EMU 2003 för att jag trodde att en självständig Riksbank skulle tjäna oss bättre. Jag vet inte om analysen var något vidare. 

Samtidigt är det uppenbart att den svenska Riksbanken inte har kunnat eller velat avvika från ECB. Det argumentet – emot ett EMU-medlemskap – visade sig vara svagt.  

Om vi skulle våga kopiera Schweiz, Singapore, Irland med flera så är det bättre att vi går vår egen väg och inte riskera att behöva skuldsanera de andra länderna. 

Schweiz eller Belgien? Jag röstar på Schweiz. 

Henrik Mitelman DI 4 juni 2024

https://www.di.se/analys/har-spelar-sverige-i-toppligan/