Rysslands småskaliga invasion av Ukraina hade mycket gemensamt med Hitlers inmarsch i Rhenlandet
Det var en försöksballong, avsedd att testa hur långt västmakterna var redo att gå i försvar av sin uppblåsta retorik om internationella avtal, territoriell integritet och om små staters rätt att själva välja väg. Svaret blev precis det Putin, likt Hitler, hade räknat med. Man grymtade och vände bort blicken.
Påföljande tio år blev till en lång uppvisning av tysk-fransk eftergiftspolitik. Bakom eleganta rökridåer som ”Normandieformatet” fanns en verklighet där man valde att spela med i Rysslands lögner om att inte vara inblandad.
(Begreppet Normandieformatet används för den diplomatiska uppsättningen av ledare från fyra länder – Ukraina, Ryssland, Frankrike och Tyskland – som för samtal om utvecklingen av den pågående militära konflikten i östra Ukraina, också kallad Donbasskonflikten eller kriget i Donbass.)
Om man hade valt att kalla spaden för en spade hade vidare förhandlingar inte varit möjliga, och för politiker med den egna karriären på spel var det naturligtvis otänkbart.
Även om Zelenskyj accepterade att skriva under avtalen om Minsk I och Minsk II gjorde han det, enligt egen utsago, med en pistol mot huvudet.
När ryska trupper marscherade in i Ukraina insåg Boris Johnson, vad det var som stod på spel. Hans omedelbara reaktion var att sända Ukraina det man behövde mest, framför allt pansarvärnsvapen och luftvärnsrobotar.
Oavsett vad man må tycka om hans politiska gärning i övrigt kommer ingen att kunna ta ifrån honom den moraliska triumf som har gjort honom till hjälte i Ukraina.
Det är sannolikt att om Johnson inte hade agerat som han gjorde så hade Ukraina inte haft någon chans.
Stefan Hedlund Kvartal 24 juni 2024
Med det fredsavtal som slöts i Versailles ålades Tyskland två restriktioner som var tänkta att förhindra en återmilitarisering och ett nytt angreppskrig.
Den ena var begränsningar av Tysklands rätt att åter bygga upp sin krigsmakt och den andra var att Rhenlandet skulle demilitariseras. Tanken bakom det senare var att man skulle skapa en demilitariserad buffertzon mellan de båda arvfienderna.
När Hitler i mars 1936 beordrade sina trupper att marschera in i Rhenlandet hade Tyskland redan brutit mot klausulerna om rustningskontroll.
I januari 1923 korsade franska och belgiska trupper gränsen och ockuperade många punkter i Ruhrdalen i Tyskland.
Ruhrockupationen skulle pågå i mer än två och ett halvt år.
Remilitariseringen av Rhenlandet, även kallad Rhenlandsockupationen, ägde rum den 7 mars 1936, då trupper ur Wehrmacht, i strid med Versaillesfördraget (1919) och Locarnoavtalet (1925), besatte Rhenlandet.
Det har varit omfattande debatt om varför Frankrike beslutade att ockupera Ruhr, tillsammans med om en ockupation var motiverad.
Den konventionella uppfattningen är att Paris beordrade trupper in i Ruhr motvilligt eftersom Weimarregeringen hade misslyckats med att respektera villkoren i Versaillesfördraget och skadeståndskommissionen
Kommentarer