LO/SAP och Moderaterna och Wallenberg hade således ett gemensamt intresse av att hålla Riksbankens växlingsstuga öppen

 till Arbetarrörelsen och Wallenbergssfären hade hunnit växla in sina utlandslån.

Jag forskade en del i detta för många år sedan och då blev min bild att Stig Malm dragit med LO, Folksam, BPA och kanske andra delar av Arbetarrörelsens rörelsedrivande, om uttrycket tillåts, delar. 

Därmed hotades inte bara dåvarande SE-Banken och Wallenbergssfären av konkurs om kronan tilläts flyta.

LO/SAP och Moderaterna och Wallenberg hade således ett gemensamt intresse av att hålla Riksbankens växlingsstuga öppen till Arbetarrörelsen och Wallenbergssfären hade hunnit växla in sina utlandslån.

Det var också detta intervenerande, att man stödköpte kronor, som enligt Hans Tson Söderström soch Nils Lundgrens bok "Ekonomisk Politik. En vänbok till Assar Lindbeck" (SNS Förlag 1995) blev den del av kronförsvaret som kostade skattebetalarna mest, frånsett de svårberäknade följderna för hela samhällsekonomin.

I  ingår ett kapitel "Kronförsvaret hösten 1992 - var det värt sitt pris?" I sin slutsats skriver de: 

Den absoluta lejonparten av de totala kostnaderna för Riksbanken åsamkades under den sista veckan före kronans fall, när Riksbanken frångick sin tidigare strategi att försvara kronan genom räntehöjningar för att i stället övergå till direkta interventioner på valutamarknaden.

https://englundmacro.blogspot.com/2009/03/stig-malm-jag-hade-manga-fiender-som.html

Tomas Fischer: Med Bildt mot Poltava (internetional.se)