Professor Lars Calmfors har bytt åsikt om det finanspolitiska ramverket

 – Jag har brottats med frågan. Jag tycker nu att argumenten för en omprövning har blivit starkare än argumenten emot.

Det handlar om det finanspolitiska ramverket som Sverige har haft sedan 1990-talet. 

Utgiftstak, överskottsmål, skuldankare. Tekniska termer. Men i grund och botten regler som går ut på att Sverige över tid ska spara, att staten ska ta in mer pengar än den gör av med.

SvD 14 November 2021

https://www.svd.se/hogre-skuldsattning-ar-inte-ett-problem

 Det är olyckligt att frågan tas upp nu. Det är inte bra, det gör att hela konstruktionen förlorar i trovärdighet, säger Harry Flam, som var ordförande i rådet från 2016 till 2020.

Lars Jonung, ordförande 2011 till 2013, håller inte med. Ramverket har tjänat oss väl och det finns inga övertygande skäl att ändra på det innan nästa översyn, säger han.

John Hassler, ordförande mellan 2013 och 2016, håller i mångt och mycket med. Det är ingen fara om Sveriges statsskuld skulle växa.

– Det är verkligen en statsfinansiell gratislunch. Med låga räntor kan vi öka upplåningen utan att vi behöver höja skatten, säger han.

Harry Flam varnar för att Sverige kan hamna i en rävsax i framtiden om vi låter statsskulden stiga nu.

SvD 16 november 2021

https://www.svd.se/calmfors-far-mothugg-inte-lage-att-ata-gratislunchen

Hur blev det så att I Sverige är hård budgetdisciplin, ända sedan 1990-talskrisen, närmast en statsreligion?

Kommentar RE: Budgetdisciplinen blev statsreligion sedan den tidigare statsreligionen, den fasta växelkursen, hade havererat. De ansvariga ville inte erkänna att krisen berott på den fasta växelkursen utan odlade myten om att krisen berott på underskottet i statsfinanserna, därav enigheten om sparpaketen. 

Lars Jonung, även han tidigare ordförande för Finanspolitiska rådet, en annan av statsreligionens överstepräster, gjorde nyligen denna historieskrivning

https://englundmacro.blogspot.com/2021/09/hur-blev-det-sa-att-i-sverige-ar-hard.html

Englunds lag lyder så här: 

”Har man sagt A, måste man säga B, och har man sagt B är det svårt att säga att A var fel.”