Gunnar Hökmarks generande förslag om eurokrisen
Gunnar Hökmark, tidigare partisekreterare, var ekonomisk-politisk talesman för moderaterna och den som tillsammans med de andra i bunkergänget lade grunden för moderaternas valkatastrof 2002, som den hygglige Bo Lundgren fick bära skulden för.
Hökmark avgick och skickades i exil till EU-parlamentet, en ganska mjuk landning för ett så stort valnederlag.
Han har nu tagit till orda på Brännpunkt för att ge sitt recept för lösning av eurokrisen.
Hans recept är generande enkelt: Inga nya beslutsformer och inga nya förändringar av fördraget.
Allt som behövs är statsfinanser i balans och reformer som ökar tillväxten.
Han låtsas inte om att han förstår, för det gör han väl, att ett dominerande problem är att nedskärningar för att förbättra statsfinanserna leder till lägre efterfrågan och därmed lägre produktion och statsinkomster. Detta i ett läge där landet är medlem i EMU och inte genom en växelkursförändring kan ersätta bortfallande inhemsk efterfrågan med ökad efterfrågan från utlandet.
Som skedde i Sverige efter Bildts misslyckande med att upprätthålla den fasta växelkursen.
Några av det som skall öka tillväxten, enligt Hökmark, är en transatlantiskt frihandelszon, ett lyckligt slut på WTO:s Doharunda och att "de arabländer som kastar av sig förtryckarna erbjudas betydande frihet att exportera till EU".
Ett sådant initiativ skulle bidra till förstärkt dynamik även i den europeiska ekonomin, tror Gunnar Hökmark, neo-moderaterns motsvarighet till den äppelkindade Cecilia Malmström.
Gunnar Hökmark och de andra Euroanhängarna uppträder fortfarande som om de tror att krisen handlar om Grekland och statsfinanser.
De vill inte inse att tanken, att ha en gemsam valuta för Tyskland och Grekland, Finland och Cypern, var och är en felaktig tanke. Allt var fel från början, precis som kommunismen.
- Om bara inte Stalin hade kommit...
- Om bara inte Grekland hade misskött sin ekonomi...
Hökmark avgick och skickades i exil till EU-parlamentet, en ganska mjuk landning för ett så stort valnederlag.
Han har nu tagit till orda på Brännpunkt för att ge sitt recept för lösning av eurokrisen.
Hans recept är generande enkelt: Inga nya beslutsformer och inga nya förändringar av fördraget.
Allt som behövs är statsfinanser i balans och reformer som ökar tillväxten.
Han låtsas inte om att han förstår, för det gör han väl, att ett dominerande problem är att nedskärningar för att förbättra statsfinanserna leder till lägre efterfrågan och därmed lägre produktion och statsinkomster. Detta i ett läge där landet är medlem i EMU och inte genom en växelkursförändring kan ersätta bortfallande inhemsk efterfrågan med ökad efterfrågan från utlandet.
Som skedde i Sverige efter Bildts misslyckande med att upprätthålla den fasta växelkursen.
Några av det som skall öka tillväxten, enligt Hökmark, är en transatlantiskt frihandelszon, ett lyckligt slut på WTO:s Doharunda och att "de arabländer som kastar av sig förtryckarna erbjudas betydande frihet att exportera till EU".
Ett sådant initiativ skulle bidra till förstärkt dynamik även i den europeiska ekonomin, tror Gunnar Hökmark, neo-moderaterns motsvarighet till den äppelkindade Cecilia Malmström.
Gunnar Hökmark och de andra Euroanhängarna uppträder fortfarande som om de tror att krisen handlar om Grekland och statsfinanser.
De vill inte inse att tanken, att ha en gemsam valuta för Tyskland och Grekland, Finland och Cypern, var och är en felaktig tanke. Allt var fel från början, precis som kommunismen.
- Om bara inte Stalin hade kommit...
- Om bara inte Grekland hade misskött sin ekonomi...
Kommentarer