Leta i den här bloggen

Läser in...

2011-09-28

Mats Persson, Grekland och de rationella förväntningarna

- Det är möjligt, men inte särskilt troligt, att Grekland lämnar eurosamarbetet.
- För att lösa verklighetens problem krävs helt andra åtgärder än att man trixar med valutan.
 

Det skriver Mats Persson, "professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, ledamot av Kungl Vetenskapsakademien och av Nobelkommittén för Ekonomipriset" på DN Debatt i dag den 28 sept 2011.


Grekland har i dag tre problem konstaterar han:

1. En stor statsskuld som dessutom växer snabbt eftersom man måste låna till räntorna.

2. Ett akut likviditetsproblem. Staten saknar pengar att betala sina löpande utgifter, främst lönerna till de statsanställda och pensionerna till de gamla.

3. En svag konkurrenskraft. Lönekostnaderna är höga i exportnäringarna och turistindustrin, vilket leder till lågkonjunktur med en hög arbetslöshet.



Mats Persson tillhör Nobelkommittén för Ekonomipriset, som utdelat priset till bl a Robert Lucas, vars teser om marknadens rationella förväntningar har sjunkit i värde efter den finanskris som inte kunnat hända om marknaden haft rationella förväntningar.

Robert Lucas rebuts criticisms that the financial crisis represents a failure of economics

Mer om Economic theory discredited

Mats Persson avvisar en lösning för Grekland där men, med hans ord, trixar med valutan.

Här behövs "helt andra åtgärder" skriver han.

Andra åtgärder? Andere Metoden? Vilka i så fall?

Även om Greklands skulder skulle skrivas ned, hur det nu skall gå till i en rättsstat, hur menar Mats Persson att Grekland skall kunna anpassa sitt kostnadsläge? 

Om inte ens en person som är  "professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, ledamot av Kungl Vetenskapsakademien och av Nobelkommittén för Ekonomipriset" har svar på den frågan är läget allvarligt.

Allvarligt för Grekland, för euron och för Mats Persson.

Mats Persson har gamla synder att försvara som talesperson för det svenska etablissemanget. Han skrev till exempel  i Ekonomisk Debatt nr 1/1998 att ”Av allt att döma är 1990-talets svenska bankkris nu över, och man kan säga att vi klarade oss ur den någorlunda helskinnade.”

Det är oklart vad författarna menar med ”vi”. 

Om Persson och Viotti avser sig själva, och andra av de mest skyldiga till det inträffade, har de tvivelsutan rätt. 

Om Persson och Viotti med ”vi” menar det svenska folket, och således hävdar att folket klarat sig någorlunda helskinnade ur krisen, är det fullkomligt fel. 

Dels är folket inte helskinnat. Dels är inte krisen över, som arbetslöshetssiffrorna antyder, skrev jag i en kommentar




Inga kommentarer: