Svenska Dagbladets kulturchef, 1968, Palme och Vietnam
Jag såg i dag filmen om Olof Palme. Den bör ses av alla som var med för att man skall kunna stämma av sina minnesbilder. Det bör också ses av alla som inte var med, för att det skall förstå lite mer av historien.
Filmen var så balanserad man kan begära och var delvis gripande.
Min uppfattning är att Palme var en lysande retoriker och en stor opportunist.
Detta läste jag häromdagen:
Svenska Dagbladets kulturchef Kaj Schueler driver tesen att vänsterns styrka under 1960- och 70-talen är en myt. Har han glömt hur socialdemokraterna radikaliserades? Hur nära var det inte att LO fick igenom sin radikala variant av löntagarfonder?
Danne Nordling, 10 september 2012
"En jämställdhet mellan arbete och kapital kan inte vara slutmålet för den ekonomiska demokratin." Det skulle innebära att ett fåtal kapitalägare gavs samma rätt till inflytande som miljoner löntagare, och att kapital och arbete betraktas som jämbördiga produktionsfaktorer. Fackföreningsrörelsen avvisar en sådan syn. Det mänskliga arbetet måste sättas främst.
Ur LO-styrelsens (landssekretariatets) remissvar den 7 juli 1975
Låt oss även återgå i tankarna till år 1972 och för vår inre syn vara med om den socialdemokratiska partikongressen.
Olof Palme höll ett stort tal redan dagen innan kongressen officiellt öppnades, vid en stor kongressfest i S:t Eriksmässans lokaler i Älvsjö.
Låt oss för att komma i stämning börja med öppningsceremonin som enligt det officiella protokollet gick till så här:
De omkring 3 500 deltagarna samlades i stora mässhallen till en öppningsceremoni med följande program.
Den röda fanan (kör och unisont) under inmarsch av en fana.
Arbetets söner (unisont)
Tal av partiordförande Olof Palme
Potpurri på arbetarsånger
Tal av FNL:s representant Madame Thi Binh, PRR:s utrikesminister och chefförhandlare i Paris
Befria Södern, FNL:s nationalsång (kör och unisont)
Läs mer här
Att madam Binh kallar FNL-rörelsen för Viet Cong kanske förvånar många gamla FNL-are
Fokus 19 September - nr 26, 2008
Filmen var så balanserad man kan begära och var delvis gripande.
Min uppfattning är att Palme var en lysande retoriker och en stor opportunist.
Detta läste jag häromdagen:
Svenska Dagbladets kulturchef Kaj Schueler driver tesen att vänsterns styrka under 1960- och 70-talen är en myt. Har han glömt hur socialdemokraterna radikaliserades? Hur nära var det inte att LO fick igenom sin radikala variant av löntagarfonder?
Danne Nordling, 10 september 2012
"En jämställdhet mellan arbete och kapital kan inte vara slutmålet för den ekonomiska demokratin." Det skulle innebära att ett fåtal kapitalägare gavs samma rätt till inflytande som miljoner löntagare, och att kapital och arbete betraktas som jämbördiga produktionsfaktorer. Fackföreningsrörelsen avvisar en sådan syn. Det mänskliga arbetet måste sättas främst.
Ur LO-styrelsens (landssekretariatets) remissvar den 7 juli 1975
Låt oss även återgå i tankarna till år 1972 och för vår inre syn vara med om den socialdemokratiska partikongressen.
Olof Palme höll ett stort tal redan dagen innan kongressen officiellt öppnades, vid en stor kongressfest i S:t Eriksmässans lokaler i Älvsjö.
Låt oss för att komma i stämning börja med öppningsceremonin som enligt det officiella protokollet gick till så här:
De omkring 3 500 deltagarna samlades i stora mässhallen till en öppningsceremoni med följande program.
Den röda fanan (kör och unisont) under inmarsch av en fana.
Arbetets söner (unisont)
Tal av partiordförande Olof Palme
Potpurri på arbetarsånger
Tal av FNL:s representant Madame Thi Binh, PRR:s utrikesminister och chefförhandlare i Paris
Befria Södern, FNL:s nationalsång (kör och unisont)
Läs mer här
Att madam Binh kallar FNL-rörelsen för Viet Cong kanske förvånar många gamla FNL-are
Fokus 19 September - nr 26, 2008
Kommentarer