Per Lindvall, SvD Näringsliv: Så här i efterhand kan man undra varför Sverige och dessa andra länder kämpade emot så länge för att hålla fast vid denna växelkursmekanism. Läs svaret här.
Det är 20 år sedan eurons ”betaversion”, ecun, krackelerade.
Så här i efterhand kan man undra varför Sverige och dessa andra länder kämpade emot så länge för att hålla fast vid denna växelkursmekanism. Politisk och nationell prestige vägde naturligtvis tungt i försvaret, liksom även det faktum att stora och inflytelserika aktörer, banker och storföretag, riskerade stora problem om kronan skulle devalveras.
Det skrev Per Lindvall, SvD Näringsliv den 18 september 2012
Han fortsatte:
Först lämnade Finland, sedan Italien och England. Sverige med Riksbankschefen Bengt Dennis kämpade emot genom att höja räntan till de oförglömliga 500 procenten. Men efter ett par månader så tvingades även Sverige låta kronan flyta. Norge gjorde samma sak och även Portugal, Spanien och Irland devalverade sina valutor.
Många hade tagit stora utlandslån, i framför allt D-mark och schweizerfranc, för att dels finansiera sin verksamhet, men även i form av stora ”arbitrageaffärer” där de placerade dessa i svenska räntebärande tillgångar som hade en väsentligt högre ränta. Det ansågs så riskfritt, då kronan hade en fast växelkurs, att företag som genomförde dessa transaktioner inte behövde ta upp dessa positioner i sin balansräkning.
Genom att kronan fick flyta så återställdes snabbt vår konkurrenskraft och med den draghjälp som det gav vår exportindustri så kunde Sverige snabbt inleda en stark ekonomisk återhämtning.
Även om saneringen av statsfinanserna och det faktum att Riksbanken fortsatte att hålla en mycket hög styrränta under flera år trots att inflationen snabbt sjönk, samt att bankerna tilläts ta ut höga marginaler för att kunna återställa sitt kapital, gjorde att det tog tid innan allmänheten verkligen upplevde att man hade fått det bättre.
Full text
Arbitrage/Carry Trade
Den hemska sanningen om John Hassler, Göran Persson och kronkursförsvaret
Kjell-Olof Feldt 2012: Räntan borde ha sänkts tidigare
Den 18 november 1992 åt jag middag med Jan Stenbeck och några vänner i Gröna huset.
"I morgon håller Riksbanken stängt och kronan devalveras", sa Jan. Men Jan fick bara delvis rätt. Var man kund i SE-banken kunde man fortfarande komma ur sina utlandslån. Strax före klockan 14.00 växlades Luxonens jumbolån. Sedan stängde Riksbanken
Tomas Fischer, Fokus, 5 september 2008
Vid en fast växelkurs (fast i den meningen att den bara ändras när regeringen devalverar) skulle spekulanterna få hela vinsten vid en devalvering, medan Riksbanken skulle stå för kursrisken, något som från allmän utgångspunkt inte vore någon fördel.
Ledare i Svenska Dagbladet 1985-06-27
Så här i efterhand kan man undra varför Sverige och dessa andra länder kämpade emot så länge för att hålla fast vid denna växelkursmekanism. Politisk och nationell prestige vägde naturligtvis tungt i försvaret, liksom även det faktum att stora och inflytelserika aktörer, banker och storföretag, riskerade stora problem om kronan skulle devalveras.
Det skrev Per Lindvall, SvD Näringsliv den 18 september 2012
Han fortsatte:
Först lämnade Finland, sedan Italien och England. Sverige med Riksbankschefen Bengt Dennis kämpade emot genom att höja räntan till de oförglömliga 500 procenten. Men efter ett par månader så tvingades även Sverige låta kronan flyta. Norge gjorde samma sak och även Portugal, Spanien och Irland devalverade sina valutor.
Många hade tagit stora utlandslån, i framför allt D-mark och schweizerfranc, för att dels finansiera sin verksamhet, men även i form av stora ”arbitrageaffärer” där de placerade dessa i svenska räntebärande tillgångar som hade en väsentligt högre ränta. Det ansågs så riskfritt, då kronan hade en fast växelkurs, att företag som genomförde dessa transaktioner inte behövde ta upp dessa positioner i sin balansräkning.
Genom att kronan fick flyta så återställdes snabbt vår konkurrenskraft och med den draghjälp som det gav vår exportindustri så kunde Sverige snabbt inleda en stark ekonomisk återhämtning.
Även om saneringen av statsfinanserna och det faktum att Riksbanken fortsatte att hålla en mycket hög styrränta under flera år trots att inflationen snabbt sjönk, samt att bankerna tilläts ta ut höga marginaler för att kunna återställa sitt kapital, gjorde att det tog tid innan allmänheten verkligen upplevde att man hade fått det bättre.
Full text
Arbitrage/Carry Trade
Den hemska sanningen om John Hassler, Göran Persson och kronkursförsvaret
Kjell-Olof Feldt 2012: Räntan borde ha sänkts tidigare
Den 18 november 1992 åt jag middag med Jan Stenbeck och några vänner i Gröna huset.
"I morgon håller Riksbanken stängt och kronan devalveras", sa Jan. Men Jan fick bara delvis rätt. Var man kund i SE-banken kunde man fortfarande komma ur sina utlandslån. Strax före klockan 14.00 växlades Luxonens jumbolån. Sedan stängde Riksbanken
Tomas Fischer, Fokus, 5 september 2008
Vid en fast växelkurs (fast i den meningen att den bara ändras när regeringen devalverar) skulle spekulanterna få hela vinsten vid en devalvering, medan Riksbanken skulle stå för kursrisken, något som från allmän utgångspunkt inte vore någon fördel.
Ledare i Svenska Dagbladet 1985-06-27
Kommentarer