Visst var det så att Kjell-Olof Feldt fick något pris som Europas bästa finansminister

Jag hittar det inte på nätet, för det var innan nätet fanns, någon gång i slutet av 1980-talet, vill jag minnas.

Om Du har info om detta, skriv en kommentar.

Lars Jonung skrev om Kjell-Olof Feldt i en fotnot:

- Socialdemokraterna utsåg 1994 den före detta finansministern Kjell-Olof Feldt till ordförande för riksbanksfullmäktige (det beslutande organet före lagändringen 1999).

- Den högste ansvarige för stabiliseringspolitiken under 1980-talet fortsatte alltså att vara högste ansvarige under 1990-talet, om än på en annan post.
Lars Jonung i boken "Makroekonomi", 2 uppl., fotnot på s. 287.

Läs mer här

Feldt ställde upp för Ja-sidan i folkomröstningen om EMU år 2003, trots att han långt tidigare hade skrivit följande text, som känns fräsch i dag:


Såvitt jag förstår går detta rakt emot den utveckling som man under årtionden sökt åstadkomma, nämligen att bygga ut antalet medel i den ekonomiska politiken och göra dem till så precisa instrument som möjligt. Det har framkallats av insikten att den höga ambitionsnivån och de smala marginalerna i det expanderande fullsysselsättningssamhället kräver punktinsatser som till sin art och tidsdimension växlar inte bara mellan länder utan också mellan regioner, branscher och företag.

En europeisk stormarknad skulle i ännu högre grad än dagens nationella marknader ha behov av sådana variationer i den ekonomiska politiken.

Teoretiskt sett skulle det finnas en lösning på detta problem. Det är att beslutsbefogenheterna flyttas över till starka och välutrustade centrala organ - ett europeiskt finansdepartement och en europeisk centralbank - som har möjlighet att spela med alla ekonomisk-politiska medel för att få tillräckliga variationer och nyanser

Men det lär inte behövas någon längre utläggning för att visa det mardrömslika i denna konstruktion.

Att av en halv kontinent, omfattande 10-12 länder och med omkring 300 miljoner invånare, göra en enda stat reser demokratiska, politiska och administrativa problem av enorma mått.

Det man har skapat är en federativ statsbildning, där federationen har alltför få och alltför trubbiga instrument och där delstaterna ur samordningssynpunkt är alltför starka men ändå berövats möjligheterna att bedriva en självständig politik.

Det finns faktiska exempel i vår värld på sådana federativa statsbildningar som varken är tillräckligt centraliserade eller tillräckligt decentraliserade för att kunna föra en effektiv ekonomisk politik.

Han åsyftade förmodligen Sovjetunionen (SU) och den ekonomiska, politiska och monetära unionen Jugoslavien...