Krugman om Eurons skapare: Dom är inte teknokrater. Dom är romantiker.
De människor som mobbade EU till att anta en gemensam valuta,
de människor som är mobbade både Europa och USA till åtstramning är inte teknokrater.
De är istället djupt opraktiska romantiker.
Så varför drev dessa "teknokrater" på så hårt för euron, och bortsåg från många varningar från ekonomer?
Delvis var det drömmen om ett enat Europa, som kontinenten elit fann så lockande att de viftade undan praktiska invändningar.
Paul Krugman, New York Times, 20 November, 2011
Översättning av Google och Rolf Englund
De saker som de kräver för sina romantiska visioner är ofta grymma, med stora uppoffringar från vanliga arbetare och familjer.
Men faktum kvarstår att dessa visioner drivs av drömmar om hur saker ska vara snarare än av en kall bedömning av hur saker och ting verkligen är.
För att rädda världsekonomin måste vi störta dessa farliga romantiker från sina piedestaler.
Sanningen är att Europas marsch mot en gemensam valuta var från början ett tvivelaktigt projekt enligt varje objektiv ekonomisk analys.
Kontinentens ekonomier var alltför olika för att fungera smidigt med en-storlek-passar-alla penningpolitik, alltför benägna att uppleva "asymmetriska chocker" där vissa länder sjönk medan andra blomstrat. Och till skillnad från amerikanska delstater, ingår inte europeiska länder i en enda nation med en enhetlig budget och en arbetsmarknad binds samman av ett gemensamt språk.
Låt mig peka ut särskilt Europeiska centralbanken (ECB), som är tänkt att vara den ultimata teknokratisk institution, och som har varit särskilt anmärkningsvärd för att ta sin tillflykt till fantasier medan saker går fel.
Förra året till exempel, bekräftade banken sin övertygelse om "the confidence fairy" - det vill säga tron att budgetnedskärningar i en deprimerad ekonomi faktiskt kommer att främja en exåansion genom att öka företagens och konsumenternas förtroende. Konstigt att säga, har det inte hänt någonstans.
Så är jag mot teknokrater? Inte alls. Jag gillar teknokrater - teknokrater är vänner till mig. Och vi behöver teknisk kompetens för att hantera våra ekonomiska problem.
Men vår diskurs snedvrids av ideologer och önsketänkande tänkare - tråkiga, grymma romantiker - som låtsas vara teknokrater.
Läs den engelska texten här
de människor som är mobbade både Europa och USA till åtstramning är inte teknokrater.
De är istället djupt opraktiska romantiker.
Så varför drev dessa "teknokrater" på så hårt för euron, och bortsåg från många varningar från ekonomer?
Delvis var det drömmen om ett enat Europa, som kontinenten elit fann så lockande att de viftade undan praktiska invändningar.
Paul Krugman, New York Times, 20 November, 2011
Översättning av Google och Rolf Englund
De saker som de kräver för sina romantiska visioner är ofta grymma, med stora uppoffringar från vanliga arbetare och familjer.
Men faktum kvarstår att dessa visioner drivs av drömmar om hur saker ska vara snarare än av en kall bedömning av hur saker och ting verkligen är.
För att rädda världsekonomin måste vi störta dessa farliga romantiker från sina piedestaler.
Sanningen är att Europas marsch mot en gemensam valuta var från början ett tvivelaktigt projekt enligt varje objektiv ekonomisk analys.
Kontinentens ekonomier var alltför olika för att fungera smidigt med en-storlek-passar-alla penningpolitik, alltför benägna att uppleva "asymmetriska chocker" där vissa länder sjönk medan andra blomstrat. Och till skillnad från amerikanska delstater, ingår inte europeiska länder i en enda nation med en enhetlig budget och en arbetsmarknad binds samman av ett gemensamt språk.
Låt mig peka ut särskilt Europeiska centralbanken (ECB), som är tänkt att vara den ultimata teknokratisk institution, och som har varit särskilt anmärkningsvärd för att ta sin tillflykt till fantasier medan saker går fel.
Förra året till exempel, bekräftade banken sin övertygelse om "the confidence fairy" - det vill säga tron att budgetnedskärningar i en deprimerad ekonomi faktiskt kommer att främja en exåansion genom att öka företagens och konsumenternas förtroende. Konstigt att säga, har det inte hänt någonstans.
Så är jag mot teknokrater? Inte alls. Jag gillar teknokrater - teknokrater är vänner till mig. Och vi behöver teknisk kompetens för att hantera våra ekonomiska problem.
Men vår diskurs snedvrids av ideologer och önsketänkande tänkare - tråkiga, grymma romantiker - som låtsas vara teknokrater.
Läs den engelska texten här
Kommentarer