Wolodarski, Monnet och EUs bristande legitimitet
- Brittiska The Economist gör i sitt senaste nummer en träffsäker observation om eurokrisen.
Det skriver Peter Wolodarski, DN 4 september 2011.
Han konstaterar att under det kalla kriget kunde Finland inte tillåta sig att ansöka om medlemskap i Europeiska unionen på grund av sin långa gräns mot Sovjetunionen. Först när Berlinmuren föll och Sovjet upplöstes blev det möjligt att närma sig Västeuropa, och Finland kom att bli en mycket aktiv och engagerad EU-medlem.
Ja, det var naturligtvis Den Stora Grannen i Öster som gjorde Finland, liksom Estland, Lettland och Litauen, EU- och EMU-vänligt, inte någon annorlunda djup ekonomisk analys av hur bra det skulle vara att ha en gemensam valuta.
- I Sverige har Sannfinländarna uppmärksammats för sin inställning till invandrare. Det har fått många att missa att det är i Europafrågan som Soini stöper om finländsk politik, påpekar Wolodarski.
- Medan Sverige stötte och blötte dessa frågor i åratal med hjälp av två folkomröstningar var det förhållandevis tyst på andra sidan Östersjön. Eurobeslutet drevs igenom utan någon större debatt.
- Europaprojektet kom till för att hålla tillbaka nationalism och fientlighet mellan stater. Men med sina stolta ideal och bristande demokratiska förankring i människors vardag är EU också en bekväm spottkopp för populister, är Wolodarskis slutsats.
Är verkligen kritik mot det som Wolodarski kallar "bristande demokratiska förankring" något som man skall avfärda som "en bekväm spottkopp för populister"?
Jag upptäcker nu att Wolodarski och jag har läst samma artikel i The Economist.
Charlemagne: The end of Monnet
The debt crisis is exposing problems in the basic design of the European Union
The Economist print 2 September 2011
Artikelns slutsats är
The limits of Monnet’s method are being reached.
Governments are running out of modest steps that can be passed off as technocratic fixes.
Short of an unexpected change in the markets, or a sudden return to growth, they must confront a fundamental political decision: if the euro area wishes to avoid the nuclear option of complete disintegration, it will have to make the leap towards fiscal union.
It is time to set Monnet aside. Tell voters what the real choices are.
Vill Wolodarski fråga väljarna?
Och vad säger Svenska Dagbladet?
Svenska Dagbladet tiger.
Det skriver Peter Wolodarski, DN 4 september 2011.
Han konstaterar att under det kalla kriget kunde Finland inte tillåta sig att ansöka om medlemskap i Europeiska unionen på grund av sin långa gräns mot Sovjetunionen. Först när Berlinmuren föll och Sovjet upplöstes blev det möjligt att närma sig Västeuropa, och Finland kom att bli en mycket aktiv och engagerad EU-medlem.
Ja, det var naturligtvis Den Stora Grannen i Öster som gjorde Finland, liksom Estland, Lettland och Litauen, EU- och EMU-vänligt, inte någon annorlunda djup ekonomisk analys av hur bra det skulle vara att ha en gemensam valuta.
- I Sverige har Sannfinländarna uppmärksammats för sin inställning till invandrare. Det har fått många att missa att det är i Europafrågan som Soini stöper om finländsk politik, påpekar Wolodarski.
- Medan Sverige stötte och blötte dessa frågor i åratal med hjälp av två folkomröstningar var det förhållandevis tyst på andra sidan Östersjön. Eurobeslutet drevs igenom utan någon större debatt.
- Europaprojektet kom till för att hålla tillbaka nationalism och fientlighet mellan stater. Men med sina stolta ideal och bristande demokratiska förankring i människors vardag är EU också en bekväm spottkopp för populister, är Wolodarskis slutsats.
Är verkligen kritik mot det som Wolodarski kallar "bristande demokratiska förankring" något som man skall avfärda som "en bekväm spottkopp för populister"?
Jag upptäcker nu att Wolodarski och jag har läst samma artikel i The Economist.
Charlemagne: The end of Monnet
The debt crisis is exposing problems in the basic design of the European Union
The Economist print 2 September 2011
Artikelns slutsats är
The limits of Monnet’s method are being reached.
Governments are running out of modest steps that can be passed off as technocratic fixes.
Short of an unexpected change in the markets, or a sudden return to growth, they must confront a fundamental political decision: if the euro area wishes to avoid the nuclear option of complete disintegration, it will have to make the leap towards fiscal union.
It is time to set Monnet aside. Tell voters what the real choices are.
Vill Wolodarski fråga väljarna?
Och vad säger Svenska Dagbladet?
Svenska Dagbladet tiger.
Kommentarer