Ambrose Evans-Pritchard Europe’s ‘great power’ dream is in tatters
Ambrose Evans-Pritchard, Europas "stormaktsdröm" ligger i spillror
Varje dominobricka har fallit.
Europa lade ut sin energiförsörjning på entreprenad till Ryssland, sitt försvar till Amerika och sina tillverkningskedjor till Kina.
Det är mindre känt att Europa också lade ut sin samlade efterfrågan på entreprenad till resten av världen under långa perioder av det senaste kvartsseklet.
Den förlitade sig på ett öppet globalt handelssystem, som hölls så av amerikansk makt och beredvillighet att absorbera obegränsad export som en sista utväg på världsmarknaden.
Vi är långt ifrån den triumfalism som jag bevakade som EU-korrespondent vid millennieskiftet, när Bryssel proklamerade Lissabonagendan och på allvar trodde att den skulle gå förbi USA och bli "den mest dynamiska och konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomin i världen senast 2010".
EU strävade då efter att efterlikna strukturerna för en verklig supermakt, med en militär stab i Bryssel ledd av generaler, och planer på en EU-armé på 100 000 soldater, 400 flygplan och 100 fartyg för att projicera global makt. Skratta inte.
För den lilla armé av tjänstemän, tankesmedjor och diverse medlöpare runt om i EU:s maktstruktur är det ett omskakande ögonblick.
Rötterna till EU:s ekonomiska misslyckande ligger till stor del i själva euron.
Valutaunionen avskaffade den tyska markens syntetiska växelkurs, vilket gjorde den tyska exportmaskinen extremt konkurrenskraftig.
Tyskland samlade på sig ett strukturellt bytesbalansöverskott på 8 procent av BNP som deformerade Europas ekonomi och ledde till dagens merkantilistiska fälla.
Om det inte hade funnits någon euro skulle D-marken ha stigit i förhållande till francen, liran, dollarn och pundet – och därmed dämpat de tyska exportöverskotten.
Den gemensamma valutan satte stopp för självkorrigeringsmekanismen.
Kärnfrågan om huruvida Storbritannien ska vara en helt självstyrande stat under eget parlament, lagar och domstolar, med egen valuta och centralbank och med egen penning- och finanspolitik, tas sällan upp.
Ambrose Evans-Pritchard Telegraph 5 augusti 2025
Every domino has fallen.
Europe sub-contracted its energy supply to Russia, its defence to America and its manufacturing supply-chains to China.
It is less understood that Europe also sub-contracted its aggregate demand to the rest of the world over long stretches of the last quarter century.
It relied on an open global trading system, kept that way by American power and willingness to absorb limitless exports as the world’s market of last resort.
We are a long way from the triumphalism that I covered as EU correspondent at the turn of the millennium, when Brussels proclaimed the Lisbon Agenda and seriously thought it was going to vault past the US to become “the most dynamic and competitive knowledge-based economy in the world by 2010”.
Lissabon och EU-parlamentets växande makt
https://www.nejtillemu.com/konvent2007.htm
For the small army of officials, think tankers and sundry fellow travellers around the EU power structure it is a shattering moment.
The roots of Europe’s economic failure lie to a great extent in the euro itself.
Monetary union suppressed the synthetic exchange rate of the Deutsche Mark, making the German export machine hyper-competitive.
Germany racked up a structural current account surplus of 8pc of GDP that deformed Europe’s economy and led to today’s mercantilist trap.
Had there been no euro, the D-mark would have risen against the franc, lira, dollar and pound – curbing the scale of German export surpluses.
The single currency jammed the self-correction mechanism.
The core question of whether or not the UK should be a fully self-governing state under its own parliament, laws and courts, with its own currency and central bank and running its own monetary and fiscal policies, rarely gets a look in.
Ambrose Evans-Pritchard Telegraph 5 August 2025
https://www.telegraph.co.uk/business/2025/08/05/europe-has-hit-rock-bottom-dont-tell-rejoiners/
Kommentarer