Alla som var för EMU i folkomröstningen har förbrukat sitt förtroende och bör avgå

Det har nu visat sig att det här med EMU, det var nog ingen bra idé.

Inför folkomröstningen år 2003 förespråkade de flesta, dock inte alla, i vad de själva vill kalla den svenska politiska, mediala och ekonomiska eliten, att Sverige då, år 2003, borde gå med i EMU och införa euron.

Nu tiger dom flesta av dem skamset, med P J Anders Linder och Svenska Dagbladet i ledningen.

Även Peter Wolodarski och Dagens Nyheter har låtit det gå allt längre tid mellan Heja-euron-artiklarna.

Men det är inte nog.

Det var ett mycket allvarligt misstag att förespråka en svensk anslutning till EMU.

De bör ha förbrukat sitt förtroende och inte bara tiga utan även lämna sina förtroendeuppdrag, eftersom de inte längre rimligtvis kan åtnjuta något förtroende efter att ha gjort en så kapital felbedömning.

Först och främst bör givetvis Carl Bildt avgå.

Hans försvar för kronan 1992 var inget försvar för kronan utan för kronkursen.

Syftet med att försvara kronkursen var att underlätta en svensk anslutning till EMU.

Ur Carl Bildts veckobrev v1/2002

Jag var statsminister under dessa år och fast övertygad om fördelarna med en hårdvalutapolitik. Det hade delvis att göra med de tidigare decenniernas erfarenhet av devalveringspolitik, men var delvis en konsekvens av att jag strävade efter att Sverige skulle gå in i det europeiska samarbetets kärna, också den ekonomiska och monetära unionen, och därmed vara med i den gemensamma europeiska valutan från dess första dag.

Försvaret av kronan handlade om den viktiga kombinationen av ekonomisk politik och Europapolitik.

När vi under 1993 och 1994 förde förhandlingarna om medlemskap i EU var jag fast besluten att inte be om några undantagsklausuler. Vi skulle bli medlem helt och fullt, också när det gällde förverkligandet av de långtgående ambitioner som lagts fast i Maastricht-avtalet

http://www.internetional.se/emucab.html#kombi