Vad rör sig huvet på en Ja-sägare om EMU?
Strömmen av dåliga nyheter för det grekiska folket och alla EMU-kramande Ja-sägare är strid i de flesta media.
Det är dock väldigt tyst bland de ledande Ja-sägarna, främst ledarsidorna på DN och Svenska Dagbladet.
Dock har Dagens Nyheters ledarsida i alla fall slutat eller gjort uppehåll i sina EMU-kramande skriverier.
Vi på den EU-skeptiska sidan, som vann folkomröstningen med bl a budskapet: "Ett ja är för evigt, ett nej kan man ändra", är inte lika förvånade över vad som hänt i Grekland, och vad som kan väntas i andra EMU-länder.
Men man undrar vad som rör sig, om något, i Ja-sägarnas huvuden.
Den första reaktionen i chocktillstånd brukar vara förnekelse. Det är inte sant. Det kan inte vara sant. Om man bara blundar och tiger så går det över och vi kan återgå till ett lojalt EMU-kramande.
Men så är det inte. Det är sant att Grekland har problem. Och med dem hela EMU-projektet, kanske hela EU-projektet om "ett ständigt fastare förbund" - "ever closer union".
Och att tala om hur bra EMU är för freden är inte bra just nu när relationerna mellan Grekland och dess forna ockupanter, sedermera badgäster, är sämre än sedan Andra Världskriget.
Nobelpristagaren Paul Krugman har i ett antal artiklar behandlat krisen för EMU.
Senast skrev han:
The key thing to understand about Greece’s predicament is that
it’s not just a matter of excessive debt.
Unfortunately, Greece can’t expect a similar performance as US.
Why? Because of the euro.
Paul Krugman, New York Times April 8, 2010
Med länkar till fler artiklar
Lika roligt det är för oss Euroskeptiker att säga vad var det vi sade, lika hemskt är det väl antagligen för Ja-sägarna att för sig själva och inför allt folket erkänna att de har haft fel.
Fel kan man väl ha då och då. Men man bör inte ha fel i en så här avgörande fråga.
Och vem som helst bör inte ha fel. Att PJ Anders Linder har fel är ett mindre problem.
Men sanningen, den hemska sanningen som manar till eftertanke, är att så gott som hela det svenska politiska etablisemanget, det vore fel att här använda ordet elit, har haft fel om EMU.
Liksom dom hade om kronkursförsvaret.
Hur skall etablisemanget kunna hantera sin besvikelse?
När DN och Svenska Dagbladet skriver ledare om den saken har vi tagit ett stort steg framåt.
Som förevändning kan de lämpligen ta den taktiska situationen där splittring råder inom alliansen, något som stod att läsa i Sydsvenskan, något som DN och SvD hittills förbigått med tystnad.
Tip,tap,tip, tap, tyst det är i huset.
Det är dock väldigt tyst bland de ledande Ja-sägarna, främst ledarsidorna på DN och Svenska Dagbladet.
Dock har Dagens Nyheters ledarsida i alla fall slutat eller gjort uppehåll i sina EMU-kramande skriverier.
Vi på den EU-skeptiska sidan, som vann folkomröstningen med bl a budskapet: "Ett ja är för evigt, ett nej kan man ändra", är inte lika förvånade över vad som hänt i Grekland, och vad som kan väntas i andra EMU-länder.
Men man undrar vad som rör sig, om något, i Ja-sägarnas huvuden.
Den första reaktionen i chocktillstånd brukar vara förnekelse. Det är inte sant. Det kan inte vara sant. Om man bara blundar och tiger så går det över och vi kan återgå till ett lojalt EMU-kramande.
Men så är det inte. Det är sant att Grekland har problem. Och med dem hela EMU-projektet, kanske hela EU-projektet om "ett ständigt fastare förbund" - "ever closer union".
Och att tala om hur bra EMU är för freden är inte bra just nu när relationerna mellan Grekland och dess forna ockupanter, sedermera badgäster, är sämre än sedan Andra Världskriget.
Nobelpristagaren Paul Krugman har i ett antal artiklar behandlat krisen för EMU.
Senast skrev han:
The key thing to understand about Greece’s predicament is that
it’s not just a matter of excessive debt.
Unfortunately, Greece can’t expect a similar performance as US.
Why? Because of the euro.
Paul Krugman, New York Times April 8, 2010
Med länkar till fler artiklar
Lika roligt det är för oss Euroskeptiker att säga vad var det vi sade, lika hemskt är det väl antagligen för Ja-sägarna att för sig själva och inför allt folket erkänna att de har haft fel.
Fel kan man väl ha då och då. Men man bör inte ha fel i en så här avgörande fråga.
Och vem som helst bör inte ha fel. Att PJ Anders Linder har fel är ett mindre problem.
Men sanningen, den hemska sanningen som manar till eftertanke, är att så gott som hela det svenska politiska etablisemanget, det vore fel att här använda ordet elit, har haft fel om EMU.
Liksom dom hade om kronkursförsvaret.
Hur skall etablisemanget kunna hantera sin besvikelse?
När DN och Svenska Dagbladet skriver ledare om den saken har vi tagit ett stort steg framåt.
Som förevändning kan de lämpligen ta den taktiska situationen där splittring råder inom alliansen, något som stod att läsa i Sydsvenskan, något som DN och SvD hittills förbigått med tystnad.
Tip,tap,tip, tap, tyst det är i huset.
Kommentarer