Grekland är inget särfall, bara ett extremfall
- Grekland är ett sorgligt särfall. skrev DN i en huvudledare den 29 januari.
Om Grekland vore ett särfall vore det inget grundläggande fel på EMU-konstruktionen.
Om Grekland vore ett särfall vore det heller ingen risk att tvinga, på mindre lagliga grunder, de privata, bara de privata, inte stater eller ECB, att skriva av runt 70 procent av sina fordringar.
Om Grekland vore ett särfall skulle inte investerare med obligationer utgivna av andra stater i Eurozonen (EZ),
t ex Portugal, behöva oroa sig och dumpa sina innehav.
- Varför ska man sitta på portugisiska papper när Angela Merkel gjort klart att det är de privata långivarna som ska förlora. Eftersom EFSM, ECB och bilaterala långivare tydligen ska hållas skadelösa blir det enbart de privata långivarna som får ta alla förluster, frågade Danne Nordling den 3 februari
Men Grekland är inget särfall, bara ett extremfall.
Även andra eurostater, man borde kalla dem eurodelstater, har samma slags bekymmer som Grekland.
Kostnadsläget, det ingen EMU-anhängare vill tala om; hur skall dessa länder återskapa sin konkurrenskraft genom att i många år ha en lägre inflation och kostnadsutveckling än Tyskland?
- Det som Tyskland fruktar, dvs. en kraftig förlust av konkurrenskraft mot södra euroområdet, är nödvändig för att komma ur eurokrisen. Detta är inte en olycklig biprodukt utan själva syftet med den nu förda politiken, som ju går ut på att sänka offentliga utgifter och höja skatter så att skyhög arbetslöshet och företagskonkurser tvingar fram fallande löner. Det är det man menar med uttrycket ”interndevalvering”, skrev Nils Lundgren den 22 januari.
Om Grekland vore ett särfall funnes det hopp för de europositiva.
Men så är det inte.
Allt var fel från början
Om Grekland vore ett särfall vore det inget grundläggande fel på EMU-konstruktionen.
Om Grekland vore ett särfall vore det heller ingen risk att tvinga, på mindre lagliga grunder, de privata, bara de privata, inte stater eller ECB, att skriva av runt 70 procent av sina fordringar.
Om Grekland vore ett särfall skulle inte investerare med obligationer utgivna av andra stater i Eurozonen (EZ),
t ex Portugal, behöva oroa sig och dumpa sina innehav.
- Varför ska man sitta på portugisiska papper när Angela Merkel gjort klart att det är de privata långivarna som ska förlora. Eftersom EFSM, ECB och bilaterala långivare tydligen ska hållas skadelösa blir det enbart de privata långivarna som får ta alla förluster, frågade Danne Nordling den 3 februari
Men Grekland är inget särfall, bara ett extremfall.
Även andra eurostater, man borde kalla dem eurodelstater, har samma slags bekymmer som Grekland.
Kostnadsläget, det ingen EMU-anhängare vill tala om; hur skall dessa länder återskapa sin konkurrenskraft genom att i många år ha en lägre inflation och kostnadsutveckling än Tyskland?
- Det som Tyskland fruktar, dvs. en kraftig förlust av konkurrenskraft mot södra euroområdet, är nödvändig för att komma ur eurokrisen. Detta är inte en olycklig biprodukt utan själva syftet med den nu förda politiken, som ju går ut på att sänka offentliga utgifter och höja skatter så att skyhög arbetslöshet och företagskonkurser tvingar fram fallande löner. Det är det man menar med uttrycket ”interndevalvering”, skrev Nils Lundgren den 22 januari.
Om Grekland vore ett särfall funnes det hopp för de europositiva.
Men så är det inte.
Allt var fel från början
Kommentarer