Det finns ingen lösning, bra eller dålig, på eurokrisen
Den vanligast uppfattningen nu bland allehanda kommentatorer är att det inte finns någon bra lösning på eurokrisen och att man därför får finna sig i att acceptera en dålig lösning.
Detta är önsketänkande.
Det finns ingen lösning, bra eller dålig, på eurokrisen där euron finns kvar med de nuvarande medlemsländerna där dessa, förr eller senare, återfår sin ekonomiska blomstring.
Även om man, på något sätt, skulle kunna ta hand om medlemsländernas skulder så återstår arbetslöshet och stagnation förorsakat av felaktigt kostnadsläge. Att klara det genom nominella lönesänkningar, Ådals-metoden, är inte praktikabelt.
Felet är att eurozonens ledare inte vill inse att allt var fel från början.
De vill inte inse att tanken, att ha en gemsam valuta för Tyskland och Grekland, Finland och Cypern, var och är en felaktig tanke.
Allt var fel från början, precis som kommunismen.
- Om bara inte Stalin hade kommit...
- Om bara inte Grekland hade misskött sin ekonomi..
Nedan artiklar om kostnadsläget av Martin Wolf och Lars Calmfors.
- The fundamental challenge is not financing, but adjustment, skrev Martin Wolf i Financial Times 18 October 2011
- Inside the eurozone, adjustment of imbalances remains essential. But it is also vastly difficult, because the exchange rate has gone.
- In its place, comes adjustment via depression and default.
Jag hänvisade på denna blog till att Calmfors pekat på Eurokrisens huvudproblem, kostnadsläget.
- Problemet för till exempel Grekland är att kostnaderna under ett antal år stigit i förhållande till andra euroländer. Landet behöver sänka sina kostnader kraftigt för att få fart på exporten och därmed skapa tillväxt. Att göra det genom lönesänkningar är plågsamt och tidsödande.
- Att återinföra en nationell valuta som får falla i värde skulle snabba på processen.
Nyheter om EMU finns nu här
Detta är önsketänkande.
Det finns ingen lösning, bra eller dålig, på eurokrisen där euron finns kvar med de nuvarande medlemsländerna där dessa, förr eller senare, återfår sin ekonomiska blomstring.
Även om man, på något sätt, skulle kunna ta hand om medlemsländernas skulder så återstår arbetslöshet och stagnation förorsakat av felaktigt kostnadsläge. Att klara det genom nominella lönesänkningar, Ådals-metoden, är inte praktikabelt.
Felet är att eurozonens ledare inte vill inse att allt var fel från början.
De vill inte inse att tanken, att ha en gemsam valuta för Tyskland och Grekland, Finland och Cypern, var och är en felaktig tanke.
Allt var fel från början, precis som kommunismen.
- Om bara inte Stalin hade kommit...
- Om bara inte Grekland hade misskött sin ekonomi..
Nedan artiklar om kostnadsläget av Martin Wolf och Lars Calmfors.
- The fundamental challenge is not financing, but adjustment, skrev Martin Wolf i Financial Times 18 October 2011
- Inside the eurozone, adjustment of imbalances remains essential. But it is also vastly difficult, because the exchange rate has gone.
- In its place, comes adjustment via depression and default.
Jag hänvisade på denna blog till att Calmfors pekat på Eurokrisens huvudproblem, kostnadsläget.
- Problemet för till exempel Grekland är att kostnaderna under ett antal år stigit i förhållande till andra euroländer. Landet behöver sänka sina kostnader kraftigt för att få fart på exporten och därmed skapa tillväxt. Att göra det genom lönesänkningar är plågsamt och tidsödande.
- Att återinföra en nationell valuta som får falla i värde skulle snabba på processen.
Nyheter om EMU finns nu här
Kommentarer