Socialismen är död och borde begravas. - We are all non-socialists now.
Som Danne Nordling påpekar har den västerländska kapitalismen har nu befunnit sig i manifest kris i nio månader. Men trots detta har kapitalismens traditionella utmanare socialismen inte visat några tydliga livstecken.
Ändå är den moderna socialismen konstruerad just för att vara ett alternativ till de "anonyma marknadskrafternas spel" med återkommande arbetslöshet och otrygghet som följd.
Jag har tidigare skrivit om att den urgamla formuleringen i det socialdemokratiska partiprogrammet - "Socialdemokratin vill så omdana samhället, att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer"... fanns kvar ännu i det som antogs efter Murens fall på partiets 31:a kongress år 1990.
Den gamla klassiska formuleringen kan nu läsas på Arbetarrörelsens Arkiv (www.arbarkiv.nu.)
Göran Persson kommer att gå till den ideologiska historien som den partiledare som på partikongressen år 2001 strök detta mål om socialismen ur partiprogammet. Det är nog förklaringen till att så uppseendeväckande många inom Rörelsen (s) haft svårt för Göran Persson som jag tycker objektivt bör räknas till vårt lands statsmän, väl i klass med t ex Carl Bildt.
Detta att det statsbärande partiet har haft fel mål i hundra år och drar ett streck över detta har emellertid inte väckt särskilt stor uppståndelse, vare sig bland folket, politikerna eller de som anser sig vara intellektuella.
Precis som i Östeuropa, där ingen numera har varit kommunist, förefaller det som om ingen i Sverige någonsin har varit socialist och behöva förklara varför allt var fel från början.
Läs mer här
Eftersom socialismen således är död borde den begravas under högtidliga former så att alla närstående kan ta farväl och låta livet gå vidre, hur det nu skall gå till. Mona och Anna Lindh och mång andra inom partiledningen (s) började som FNL-are och var därmed för att med våld införa socialism, en föga socialdemokratisk tanke.
Socialismens begravningen borde bli lika fin som Olof Palmes.
Det är att märka att den socialistiska förvillelsen började ta kraft 1967-68 just efter Rekordåren då kapitalismen uppfattades som mest framgångsrik.
Sedermera talmannen Birgitta Dahl hyllade till och med Pol Pot. Hon har bett om förlåtelse, det är inte många som har, men hon borde aldrig ha blivit enhälligt vald av Sveriges riksdag till demokratins högsta ämbete.
Men att socialismen är död är ett bekymmer även för Allianspartierna, som har brukat kalla sig icke-socialistiska. Borgerlig låter ju så illa.
- We are all non-socialists now.
Och efter finanskrisen kommer återigen alla att vara Keynesianer igen.
Som sig bör.
Ändå är den moderna socialismen konstruerad just för att vara ett alternativ till de "anonyma marknadskrafternas spel" med återkommande arbetslöshet och otrygghet som följd.
Jag har tidigare skrivit om att den urgamla formuleringen i det socialdemokratiska partiprogrammet - "Socialdemokratin vill så omdana samhället, att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer"... fanns kvar ännu i det som antogs efter Murens fall på partiets 31:a kongress år 1990.
Den gamla klassiska formuleringen kan nu läsas på Arbetarrörelsens Arkiv (www.arbarkiv.nu.)
Göran Persson kommer att gå till den ideologiska historien som den partiledare som på partikongressen år 2001 strök detta mål om socialismen ur partiprogammet. Det är nog förklaringen till att så uppseendeväckande många inom Rörelsen (s) haft svårt för Göran Persson som jag tycker objektivt bör räknas till vårt lands statsmän, väl i klass med t ex Carl Bildt.
Detta att det statsbärande partiet har haft fel mål i hundra år och drar ett streck över detta har emellertid inte väckt särskilt stor uppståndelse, vare sig bland folket, politikerna eller de som anser sig vara intellektuella.
Precis som i Östeuropa, där ingen numera har varit kommunist, förefaller det som om ingen i Sverige någonsin har varit socialist och behöva förklara varför allt var fel från början.
Läs mer här
Eftersom socialismen således är död borde den begravas under högtidliga former så att alla närstående kan ta farväl och låta livet gå vidre, hur det nu skall gå till. Mona och Anna Lindh och mång andra inom partiledningen (s) började som FNL-are och var därmed för att med våld införa socialism, en föga socialdemokratisk tanke.
Socialismens begravningen borde bli lika fin som Olof Palmes.
Det är att märka att den socialistiska förvillelsen började ta kraft 1967-68 just efter Rekordåren då kapitalismen uppfattades som mest framgångsrik.
Sedermera talmannen Birgitta Dahl hyllade till och med Pol Pot. Hon har bett om förlåtelse, det är inte många som har, men hon borde aldrig ha blivit enhälligt vald av Sveriges riksdag till demokratins högsta ämbete.
Men att socialismen är död är ett bekymmer även för Allianspartierna, som har brukat kalla sig icke-socialistiska. Borgerlig låter ju så illa.
- We are all non-socialists now.
Och efter finanskrisen kommer återigen alla att vara Keynesianer igen.
Som sig bör.
Kommentarer